Anna Staaffs resa till Offerdal 1878

Augusti 1878


Fredagen den 16 Augusti.
Jag tror Faster var nöjd med våra anordningar till firandet av hennes 54:e födelsedag. Bord kläddes i lövsalen klockan 5 på morgonen och alla flickor stodo däruppe och tog emot henne med Anna i spetsen bärande blommor. Allt var lyckat både vår egen klädsel och lusthusets. Vi voro kostymerade hela dagen, ty vi hade middagsfräm-mande och de hade bett att få se oss. Ljungströms skulle resa idag. Och för att tant Marie skulle slippa allt besvär, blevo de nerbjudna hit. Julia kallade sig Calle Glader och var min fästman, men stackars pojke, nog blev han omtussad av både pojkar och flickor. Erik lät honom hoppa på ett ben oupphörligt idag på förmiddagen till stor förnöjelse för oss. Men stackars Calle själv blev rent förtvivlad till slut.

Lördagen den 17 Augusti.
På förmiddagen voro vi hos länsman Falk på avskedsvisit, som naturligtvis var mycket påkostande så innerligt som vi fäst oss vid det älskvärda syskonparet Ulla och Calle. Vi rodde en bit. Det gick i många krokar dit och i en stor krok hem. På eftermiddagen skrevo vi hem och jag var nog olycklig att reta Emmas vrede på mig genom att skicka iväg en bakelsebeskrivning istället för hennes brev till Pappa.

Vi sutto i all evighet och spelade 5-kort i natt. Till slut klädde gossarna på sig och kommo in och höllo oss sällskap, tills Emma blev så trött , att de måste gå. Då gingo vi flickor in i det inre rummet och sutto i sängen och sågo efter, vem som först skulle bli förlovad och gift. Det blev Anna och jag stackare blev den sista.

Söndagen den 18 Augusti.
Vi voro alla i kyrkan idag och så fort vi kommo hem började packningen, som icke tog slut förrän en god stund in på eftermiddagen. Vi hade föresatt oss att ha roligt i kväll, men icke gick det så särdeles livligt till förrän det blev dans av. Det var det enda, som kunde liva upp våra nedstämda sinnen. Emma och Anna hade ställt till med Cottolionordnar. Men eftersom jag var spelman fick jag icke vara med om den roligheten. Märken fick jag nog, men icke var det något roligt, då jag icke fick dansa.
Då vi kommo upp på våra rum, spådde Julia oss alla. Och för var och en lade sig ett spaderess, som vi antog skulle betyda en sorglig nyhet, så hon blev arg, ty jag såg märkvärdigt mycket i hennes kort.