Söndagen den 7 Juli.
Vi voro på förmiddagen i kyrkan alla så när som på Faster, som hade bestyr i köket. Bondgubbarna gapade på oss skall jag säga men de fingo då glo så mycket som de behagade utan att det generade oss.
Från kyrkan gnodde vi i full karriär, för det började regna, då vi kommo utom kyrkporten. Strax på eftermiddagen voro vi hos Aspgrens och lånade noter, men med dem var det just ingenting bevänt.
Vi fick hålla oss inne en stor del av eftermiddagen för regn, men hunno dock leka både ”Bollstår”, ”Hök och Duva” och ”Konungarike”, vilket dock aldrig blev avslutat.
Jag lade mig tämligen tidigt men de andra höllo på att berätta spökhistorier, tills de skrämt upp sig så att de knappast vågade krypa i sängen. Vi blevo också skrämda tidigare på kvällen genom ett fasligt dån på porten, som vi aldrig fingo reda på varifrån det kom.
Måndagen den 8 Juli.
På förmiddagen spelade hela familjen krocket, så när som på Julia och jag, som voro inne och arbetade, som är så likt oss förstås. Jag spelade ett par timmar, men nyttiga saker. På eftermiddagen väntade vi herrskapet Falk,
men de voro nog oartiga att inte komma, utan vi väntade förgäves hela dagen. Och till på köpet voro vi nog dumma att göra toalette. Senare på kvällen lekte vi och jag föll omkull och stötte mitt knä, så jag tror det kan gå flera dagar innan det blir bra.
Tisdagen den 9 Juli
Så vackert väder som idag har det icke varit sen vi kom hit. Vi tänkte gå upp på Almåsaberget, men jag kunde inte röra knäet. Istället gingo vi flickor till en liten björkdunge och arbetade och läste högt ur ”De åtta kusinerna”, som vi tyckte passade oss åtta kusiner mycket bra. Eftermiddagen spelade vi krocket och Anna kokade knäck och bjöd på. Efter kvällen voro alla, så när som på Julia, Anna och jag, nere till sjön och såg efter näten. Vi stodo bredvid kyrkogården och kikade ner på dem, men ingen annan än Anna hade så goda ögon, att hon kunde se dem på sjöbryggan. När vi skulle lägga oss var det en faslig uppståndelse. Först sparkade Erik Julia i ögat så det svällde upp och vi trodde rakt hon icke skulle kunna se något. Så hade Petra lagt brännässlor i Eriks säng, men dem märkte han innan han lade sig och så öppnade de dörren och kastade in nässlorna, som träffade den fattiga och oskyldiga Julia mitt i ansiktet. Se'n stodo vi oupphörligt på varsin sida om dörren och kastade in vatten på varandra så somliga av oss blevo alldeles genomblöta. Slutligen gjorde vi ett löfte att icke öppna dörren mer.