Onsdagen den 7 Augusti.
Idag kom posten med brev från Mamma och tant Hulda. Mamma berättade att Mia Rejswijk är död, endast 21 år gammal. Idag måste tidningen läsas högt, ty alla voro så ivriga att höra hur ”våra” studenter blivit hyllade i Paris. Svenskar och norrmän ställas i jämnbredd men jag tror dock, att det största jublet utbröt efter ”Du gamla du friska” och ”Bondbröllop” då i polskan de livliga parisarna ej kunde återhålla sig från att stampa takten. Själva marskalkinnan klappade i sina fina händer, som tidningen uttryckte sig.
På eftermiddagen hade vi storfrämmande här – hela Fjällströmska släkten. Vi hade mycket livat. Först lektes springlekar, då Julia som vanligt var den mest uppmärksammade. Vi ha några dagar retat Petra för Erik. Idag fingo vi ett gott tillfälle, då hon i ”Kämpa i hålet” varje gång släppte näsduken bakom Erik. Nu säga vi alla bara vi få syn på Petra, att det är roligt att se, att hon är konsekvent. Hittills ha vi retat henne med att fråga ”Vad tycker du mest om – spelet eller medspelaren?”, då hon häromdagen spelade 12 partier
Nu kom jag alldeles från saken.
Jo, sén vi sprungit ute gingo vi in och dansade och lekte ringlekar och det var livligt och glatt hela kvällen. Vi blevo bjudna att komma till tant Marie i morgon kväll men Farbror skulle ovillkorligen resa i morgon, så vi fingo nöja oss med 11-kaffe. Julia lade en skida med 9 ärtor i över dörren mellan salen och Farbrors rum. Den första, som gick därigenom var lille Hugo Ljungström. Få se vad det har att betyda? Julia önskade så mycket att herr Ljungström i egen hög person skulle ha kommit först, ty han heter Wiktor. Den gången fick hon ej sin vilja fram.
Torsdagen den 8 Augusti. (1)
När jag nu skriver i min dagbok är jag så arg, att det kokar i mig. Vi voro så gott som färdiga, att begiva oss av på Åreskutefärden, då Farbror kom och sade, att resan blev uppskjuten till i morgon bittida. Några droppar regn råkade falla vid middagstiden och Farbror påstod, att det skulle bli åska i kväll. Men den gången bedrog han sig, för nu är det det finaste väder utomhus, men inne är det riktigt oväder, ty vi hänga läpp och gräla både pojkar och flickor. Om det finns något eller någon att uttömma sin vrede på ginge det väl an. Kusin Anna var till en början värst däran, ty hon tog sig en liten vers och då hon ovillkorligen ville klå upp någon, rådde vi henne att banka upp Farbror en smula för att få saken ändrad. ...forts.