Lördagen den 10 Augusti. (1)
Det första vi gjorde i morse var att skriva brev till Stockholm och Indal. Sen skulle vi springa och leka, men komma ej överens om lekarna. Pojkarna ville leka ”Bo för bise” och vi ”Kämpa om hålet”. Följden blev att vi delade på oss. Men som vi flickor hade de gamla på vår sida fingo vi, som jag tror, 10 gånger roligare. Pojkarna blängde oupphörligt över till oss, men voro för sturska för att bedja om att få vara med. Vid 1-tiden gåvo vi oss iväg till Skutan, men vi hade då så kort väg dit, att vi tänjde ut vägen och med ens for till Tännforsen. Vägen genom Undersåker var underbart vacker. Vi måste hela tiden sitta och vända oss om för att se utsikten, men när vi kommo in i Åre var det slut med den vackra naturen. Ristafallet var ett vackert fall i Undersåker. Det vackraste vi hittills sett.
Anna körde hela kvällen och vi gjorde upp, att vi skulle ligga över natten hos Rödéns. Våra planer blevo dock svikna, fast man måste medge, att vi fingo lika roligt för det.
Kvällen och natten vid Tännforsen voro poetiska. Julia påstår till och med att det var det roligaste på hela resan. Vi kommo ej fram förrän det var halvmörkt och hade
mycket möda att få någonstans att ligga. Farbror råkade ut för en gumma, som var mycket egen. Hon påstod, att hon icke kunde taga emot så fint folk som oss, men som vi ovillkorligen skulle vara där över natten, fingo vi nöja oss med som ”förmännena” brukade ligga. Fast vi försäkrade att vi voro nöjda bara vi fingo ligga på golvet, så puttrade käringen hela kvällen, så länge hon såg oss. Kaffe kokade vi för att värma oss med och en sådan kaffekokning har jag aldrig varit med om, ty den försiggick i fähuset. Dock kunde icke en salong vara renligare än där var. Fast lukten satt fast. När man suttit en stund vid spisen kände man inte längre lukten så starkt. Det var egendomligt att sitta i ett mörkt hörn bredvid båsen och se hur kärringen, som såg ut som en häxa, sysslade i den öppna spisen, där en stor brasa, över vilken kaffepannan hängde, var upptänd. Vi hade gärna velat höra några spökhistorier, ty något bättre tillfälle till åhörandet av sådana kunde man ej träffa på. Men vår häxlika värdinna förklarade till vår förvåning, att hon ej trodde på tocket skräp. När kaffet var kokat och drucket började tillredningen av bäddar. Men det var ingen lätt sak att få sängkläder åt 9 personer. Vi fingo också, vi flickor, i ordets rätta bemärkelse ligga som packade sillar. En ganska smal bädd av halm på golvet fingo vi 5 dela på, ...forts