Fredagen den 5 Juli.
Vi kommo ej upp förrän 9. Alla de andra flickorna voro naturligtvis lika goda. Jag spelade största delen av förmiddagen och på eftermiddagen kom en annan gammal fröken Fjellström hit ner och då skulle hon också höra musik och hon tackade så innerligt för att jag spelade. Hon förefaller rasande söt och vänlig tant Fjellström men det oaktat är hon icke så omtyckt här.
Vi generade oss icke för främmande utan voro ute i lusthuset och sprungo ”Hök och Duva” på bänkarna. Sedan gingo vi dock in och de gamla voro med och lekte: Vad sa du? Vad var du? och vi fingo skratta duktigt.
På kvällen hade vi mjölat Eriks kudde, men den göken gick upp till Abraham och lade sig. Vi sutto i fönstren och kikade på varandra till klockan 12, då Erik var nog oförskämnd, att med det största majestät i världen öppna fönstret och hälla ut pottan mitt framför näsan på oss. De trodde att de skulle skrämma oss med det, men det gick då rakt icke, ty i natt sutto vi uppe till ½ 2 och Julia berättade otäcka saker om, hur gemena människor nu för tiden är i Sundsvall.
Lördagen den 6 Juli.
På Förmiddagen skrevo Pappa, Emma och jag brev till Mamma, så nu får hon då tillräckligt av den sorten. Pappa hade lovat att skriva och bedja Mamma, att vi skulle få stanna, men han väntar med det till nästa postdag. Idag på morgonen kommo alla tre gubbarna in och väckte oss, och vi fingo skynda oss för att bli färdiga till frukosten. När vi skulle gå på d....s hade de otäcka pojkarna varit där och lagt dit våra hattar - en på vart lock. Och där fingo de ligga hela förmiddagen, ända till Faster var och tog bort dem.
Vi sprungo och lekte på eftermiddagen, så vi bliva riktiga springare, innan vi komma härifrån. I natt låg Abraham i Eriks rum och vi höllo för dem en vacker serenad, då Petra i synnerhet utmärkte sig genom att sjunga: ”Och gubben och gumman de hade en kalv i vall. Och nu är visan all. Och eftersom den visan ej var så lång, så kan jag väl ta om den ännu en gång.” Hon sjöng den alldeles gudomligt. Och vi trodde vi skulle dö av skratt och fruktade endast, att hela huset skulle vakna, men lyckligtvis slumrade alla tungt så när som på serenadmottagaren Erik, som förmodligen njöt i fulla drag av Petras melodiska sång.