Måndagen den 5 Augusti.
Vi hade fasligt svårt att somna i natt Julia, Petra och jag och till slut tände vi ljus för att tiden ej skulle bli alltför lång. Och så lade sig Julia och Petra att sova mitt på blanka förmiddagen, sen de uttömt sina krafter genom ett par timmars utomordentlig flit på morgonkulan. Erik och jag passade på tillfälle och skulle sy ihop kjolarna på dem men hunno ej alls med Petra och endast en liten bit på Julia innan de vaknade. Anna och jag kammade oss ej ordentligt i morse för att få bada ordentligt idag. Så blev det ej alls någon badning av, ty Fjällströms voro ute på sjön. På kvällen voro vi till Lars Ols svedjan för att plocka smultron och blåbär men hittade just ej mycket av någondera sorten. Vi kunde ej ro över alla på en gång utan i tvenne omgångar. På hemvägen foro Emma och jag först och då tog jag tillfället i akt och badade, men fick åskådare i några arbetare, som kommo hemresandes från svedjan. Jag hoppas dock att de icke sågo mig annat än som en ”vitstubbe”, som Abraham uttryckte sig.
När de andra skulle lägga iland, kom Anna på den kvicka idén, att de skulle lägga iland med aktern först men det gick så illa, att Petra blev otålig och till vår stora förvåning och förskräckelse klev direkt ner i vattnet med strumpor och skor. I kväll hade de sytt ihop täcket och lakanen i vår säng, ty det var en given sak att någon kvickhet skall göras för varje kväll.
Tisdagen den 6 Augusti.
Idag har jag för första gången i mitt liv försökt att simma i öppna sjön, men som jag icke kan taga simtagen, fick Anna gå och hålla i mig hela tiden. En gång släppte hon dock av mig och tvärt plurrade jag ner i botten. På samma sätt gjorde hon med Petra, men hon blev fasligt rädd och skrek: ”Hjälp, hjälp!, allt vad hon förmådde. På eftermiddagen voro vi mycket stillsamma. Jag spelade och de andra sutto utanför fönstret och hörde på. Anna gräddade studenter, rån menade jag. Efter maten voro vi uppe på stapelbacken för att se röken av en skogseld, som de påstå har utbrutit några mil härifrån. Men vi sågo ej annat än en tjock dimma.
Som en märkvärdighet kan jag omtala, att vi i kväll somnade utan att varken vara på visit inne hos gossarna eller på något annat sätt föra skoj.