Tisdagen den 2 Juli.
Klockan 7 möttes vi och Pappa nere vid järnvägsstationen och sen vi i hast fått biljetter till Torpshammar och tagit farväl av Berglunds foro vi iväg mot Offerdal. Vi hade skickat förbud till Torpshammar och när vi kommo fram stod en droska och en rapphöna till vårt förfogande. Då blevo vi glada skall jag säga. Och ännu bättre vart det, när vi fick höra att droskan skulle fram ända till Bräcke, där vi lågo natten till Onsdagen. Vi vilade en stund på förmiddagen vid en gästgivargård och fingo där se ett brudfölje. Både brud och brudgum voro fula och sågo ut så stela som trädockor. Men det var också medelpadingar och det är då ingen vacker ras.
På Jämthögen åto vi middag och där var allt gott och billigt. Vid 9-tiden kommo vi till Bräcke, där vi skildes från våra hästar, vår kusk och vår kära droska. Vi åto ingen kväll utan gingo genast upp att lägga oss, vilket dock för mig ej blev av förrän vid 12-tiden, för jag hade så mycket att ställa i ordning vid min toalette.
Onsdagen den 3 Juli. (1)
Fem på morgonen gick båten från Bräcke och halv tio voro vi vid Pilgrimstad.
Farbror var mot oss och var så vänlig och glad mot oss alla, att man kunde bli pin förtjust. Vid middagstiden kommo vi till Östersund och kördes direkt ned till gästgivare Hallström, där främmande människor bjödo oss på saft och vatten. Medan vi var där kom en god vän till flickorna på Offerdal, fröken Herbst, på besök och hon följde oss sedan ut för att visa stadens sevärdheter, som just icke voro mycket att skryta med. Sén gingo vi på hotellet och åto middag och därifrån till en gammal militär Liliesköld, en stilig gubbe, men vars hustru såg ut och uppförde sig som ett lik. Inte för jag sett något lik vara värdinna, men jag tror ej att ett dödare ansikte eller stelare rörelser kunna finnas. Vi blevo här bjudna på champagne och konfekt, så nog var gumman gästvänlig så besynnerlig hon än såg ut. Från Lilieskölds gingo vi åtskilda ärenden ut på staden däribland till telegrafen, där Pappa sände följande telegram till Mamma: ”Jag och barnen lyckligt i Abrahams sköt.” Slutligen kommo vi till Hallströms vid halv sextiden och därifrån klockan sex. Vi passerade snart Frösöbron, därifrån Östersund tar sig utmärkt väl ut. Längre upp på ön sågo vi den skönaste utsikt man kan föreställa sig. Solen var i nedgående och vita snöfjäll glittrade vart vi vände ögonen. Så länge låg icke snön kvar i Härjedalsfjällen men nog fanns det mycket vackert där såväl som i Jämtland. På Rödön tittade vi ett litet tag in till Faster Sofi (ska troligen vara Amalia) på Silje, ...forts.