Onsdagen den 14 Augusti. (2)
Gubben och andra sonen voro rysligt torroliga, men den äldsta sonen var så blyg, att han ej tordes kvicka sig. Vi voro, sedan vi ätit middag, uppe i kyrktornet, och sågo därifrån bra mycket mer än igår från Skutan. Det var duktigt svårt att komma upp dit men ännu värre att komma ner. Men hade man ej lätt för att hissna gick det bra. Sen vi kommo tillbaka hunno vi ej mer än att kasta ring en stund förrän det bar av igen, dock äntligen, som väl var, med prästgården i Offerdal som närmsta mål.
Både vi och hästarna voro mycket livade på kvällskvisten och vi roade oss med att reta Petra alldeles förtvivlat för Erik. Vi sutto och sjöngo så högt, att de i kärran skulle höra det, följande melodiska sång:” Och Petra och lilla Erik och Erik och lilla Petra---- o.s.v.” tills den stackars flickan verkligen var förargad. Jag fick köra en stund, men då det nästan jämt bar utför och mörkret började falla på, tog Farbror själv tömmarna. Vid 10-tiden voro vi hemma. Faster hade ej säkert väntat oss, men hon vart nöjd, då vi voro hemma igen. Hon beundrade på det högsta våra Åreskutekläder, vars make hon aldrig sett, men vi finge lov att få dem tvättade.
Torsdagen den 15 Augusti.
Vi hade brev från Mamma och Farbror från Pappa men med nyheterna var det skralt. Så uttröttade vi voro i kväll, sutto dock Petra, Julia och jag uppe tills både Emma och Anna sovit en god stund. Vi upplevde än en gång vår resa i minnet och då var det ej lätt att sluta prata. Idag gick förmiddagen som en dans. Vi hunno icke göra något, men det kom sig av den enkla orsaken, att vi sovo till 10. Vi hunno endast packa upp och städa i ordning i rummet till klockan var 3. På eftermiddagen kommo alla barnen Ljungström ner så det vart litet dans på kvällen. Fast vi prästgårdsfolk voro mindre livade för den saken. Vi ville ut och skära löv och kläda lusthuset med, och så skulle dräkter ställas i ordning. Och vi hade ännu ej klart för oss, vad vi skulle kläda ut oss till. Efter supén fingo vi liv i oss, ty nu skulle mycket hinnas med. Först bar det av till skogs efter löv, så kläddes lövsalen, lusthuset menar jag förstås. Så plockades blombuketter, löv och blommor till kusin Annas dräkt. Och först nu kunde vi ordna våra dräkter. Det gick som en dans. Emma blev åter zigenerska, Julia sjöman, Anna blomsterflicka och Petra och jag Vingåkerskullor.