Fredagen den 19 Juli.
Vi skulle drömma sant i natt och jag hade verkligen en mycket rolig dröm, men klart minns jag den ej. Det var på någon verkstad och jag tyckte biskopen skulle bese den och Farbror Farup och Theodor visade den. Sen voro vi på någon bjudning men jag kände ej igen människorna och ej rummen. Men roligt hade jag.
Faster mår ej bra idag heller. Hon gick upp strax på morgonen, men har ännu ej varit nere. Vi alla ungdomar ha suttit i sängkammaren hela förmiddagen och arbetat och lagt ord. Snart har jag gjort slut på allt silket till Mammas spets och då vet jag sannerligen ej varifrån jag skall få mera, ty på bolagsboden lär det väl ej finnas. Nu skall jag börja skriva till Mamma. Hon skall få ett rejält brev från mig den här gången eftersom jag ej skrev sist. Jag hann ej skriva mer än 11 sidor, förrän de kommo upp och budade mig till middag. På eftermiddagen voro vi mycket stillsamma av oss, ty det regnade och vi lekte några lekar, men det gick ej med något ruff. Vi kastade näsduken på varandra och rimmade och så skrev vi råd på papperslappar och frågor och svar m.m. Vi voro ute och spatserade en stund i kväll också.
Och just som vi kommo upp på våra rum, så kom där en resande, en fil kand. Hoflin, som tänkte predika här om söndag. Men som Farbror skall till Rönnefors och det är utlyst, att här blir mässlöst, så får väl herr Hoflin vända hem härifrån med oförrättat ärende.
Lördagen den 20 Juli. (1)
I morse var Julia morsk av sig, skall man tro. Hon steg upp klockan halv åtta, men de andra voro så retsamma, drogo av oss täcket, hällde vatten över oss och slog oss i ansiktet med en våt handduk. Vi skreko allt vad vi förmådde, oaktat herr Hoflin låg i Eriks rum, men vad gör man ej för att få ligga i fred. När Julia kom ner stod Erik och talade om för farbröderna hur vi burit oss åt, och till belöning bredde vi honom en stor skvallersmörgås, 1 aln i diameter. Han tyckte ej så särdeles om den presenten utan skänkte den till Petra, och så fick den gå laget runt, ty alla hade under den tid vi varit tillsammans skvallrat något om än aldrig så litet.
Nu är klockan halv ett och och ännu har herrar och pojkar intet annat gjort än spelat krocket. Julia och jag äro de enda flitiga, ty vi ha ännu ej tittat dit, men de andra flickorna ha nu varit där en god stund.
Strax på e.m. gingo Julia, Petra och jag ned till krocketplatsen en stund medan de andra gingo till posten med tvenne brev till Mamma. ...forts.