Måndagen den 22 Juli. (2)
Julia och jag gingo till Lisbeth ett litet ärende och skulle komma igen strax. Men vi voro tvungna att dricka kaffe där, och så fingo vi vänta på hennes klädsel, ty hon skulle vara med till prästgården. Redan på långt håll sågo vi, att här var främmande, ty tre åkdon stodo på gården. Och hit hade också i en hast kommit två länsmän och en inspektor. Inte för att vi hade något roligt av dem, men för ovanlighetens skull är det ändock ganska roligt, när det kommer något främmande.
De gjorde intet annat än spelade, nej dansade vill jag säga. Alla påstå, att den här dagen har varit den roligaste, men det kan jag just ej säga, att jag tycker. Hade jag fått dansa hade det varit en annan femma. Länsman Falk och länsman Sundell foro strax efter maten, men de andra stanna tills i morgon bitti. Kandidaten följer kanske med oss till fjälls, men vi hade bra göra för att få honom att stanna till onsdag morgon. Han kom med för att säga adjö på allvar. Men då sköt Julia ut honom genom dörren och sade:” Åh vi bry oss icke om att tänka på den saken”. Vi tyckte, att hon gjorde det mycket bra, ty herr Hoflin vände om så beskedligt och gick upp igen utan att säga ett ord.
Tisdagen den 23 Juli. (1)
Idag är den sorgligaste dag vi haft sedan vi kommo hit. Pappa och farbröderna foro sin väg klockan 10, sedan vi först i champagne druckit avskedsskål. Till att börja med, sedan de farit, visste vi ej alls, vad vi skulle företaga oss, utan vi sutto och hängde nere i salen tills vi började fundera på att läsa igenom ”Magister Bläckstadius” och dela ut rollerna. Vi gingo då upp i vårt rum och efter mycket pratande fram och tillbaka, föreslog jag min dumbom, att vi skulle draga lott om rollerna som vi gjorde på Ljusnedal. Det var det olyckligaste jag kunde hitta på, ty för andra gången kom fru Kastanie d.y. på min lott. Jag blev förtvivlad, men saken kunde ej hjälpas, hur mycket jag än satte mig emot det. Det är Emmas namnsdag, så hon har idag bjudit på karameller. I eftermiddag var här en uppståndelse, skall jag säga. Erik slog i förmiddags vad med Anna, att han skulle draga henne i kärran ifrån stallet till sockenstugan. Då tyckte Julia, att hon också skulle vara på styva linan och sade, att fick hon 25 öre skulle hon draga Anna lika långt i kariolen. Strax efter det att vi ätit middag drogs vagnarna fram och här började en lustig dans, som dock slutade olyckligt. Icke nog med att Erik och Anna drogo utan Petra drog också kariolen med både Emma och Abraham i. Märkvärdigt nog bekom det henne inte mycket, men värre var det med Julia. Sén hon kommit hem och suttit en stund och kippat efter andan, började hon må illa. ...forts.