Torsdagen den 25 Juli. (2)
Han satte sig sén beskedligt framför elden och stekte sig för att torka Petras liv, men kom för nära elden och svedde det. Stackars Kecke, han vart riktigt ledsen, men vi som ställt till klänningarna på det där viset hade fasligt roligt. Sedan vi ätit kväll klämde vi alla ihop oss vid spiseln och berättade spökhistorier, men blevo inte det minsta uppskrämda.
Vi måste lägga oss någorlunda i tid för att ej störa bujäntorna, men inte tror jag precis vi voro mera tystlåtna av oss, sedan vi kommit till sängs. Vi lågo alla på vinden. Erik, Hoflin, Abraham, Carlsson och Per på ena sidan sängen, där Julia, Petra och Emma lågo. Anna och jag lågo ovanpå mjölkkammaren.
De enda som hade någon lust att sova voro Hoflin och Anna och den förre sov fem olika gånger på natten medan vi stackare knappt fick en blund i ögonen. Petra frös och Erik likaledes. Julia spratt till vid minsta ljud, ty hon trodde, att det spökade. Emma var rädd för elden. Anna hade ont i magen och jag hade ingen huvudkudde. Och på det där viset var det med alla. Något fattades var och en. Slutligen gingo Petra, Anna, Erik och smågossarna ner och gjorde upp en ny brasa.
Och så sutto de där och pratade och fnissade i all evighet. Jag hade just blundat till då Erik klängde upp till mig och började kvicka sig och härma Karin, den ena av bujäntorna. Jag skrattade, så jag trodde jag skulle förgås, men min gemene broder lämnade mig ej någon ro, utan lade sig på kanten av gossarnas sängplatser och med benen på mjölkkammartaket, så att jag till slut såg mig föranlåten att klämma in mig i sängen för att få vara i fred.
Fredagen den 26 Juli. (1)
Icke voro vi mycket utsövda idag på morgonen, men som vi icke gåvo oss av förrän vid fyratiden, hunno vi vila upp oss ganska bra. Vi sutto i backen ovanför hyddan och repeterade en stund på morgonen, men jag tror ej det blir något av med att spela pjäsen på måndag, ty Julia vill ej ha Örngrens roll, utan har övertalat Hoflin att taga den. Jag tror ej han vill stanna så länge, utan vi bli strandsatta. Vi flickor gingo och rullade i några backar, men som vi icke funno någon riktigt passande, slogo vi oss till ro en stund och åsågo hur herr gossarna stupade kullerbytta, stodo på huvudet m.m. sådant. Sen de gått bort för att bada, gingo vi ner för att dricka saft och kommo då på den kvicka idén, att göra slut på varenda droppe, hälla kaffesump i buteljen och bjuda herrarna, när de kommo. Vi höllo oss dock helt försiktigt inne i stugan. ...forts.