Torsdagen den 8 Augusti.(2)
Förmodligen tyckte hon, att det var ett dåligt råd, ty hon föraktade att följa det.
Vi voro på förmiddagen hos tant Marie och där var roligt. Vi lekte endast sittlekar: Packa kappsäcken, Understol m.m. men det var ganska kvicka under. Vi blevo bjudna av fru Jacobsson att hälsa på dem, när vi fara till Indal, och det skall bli mycket roligt, ty där skall vara utmärkt trevligt.
Fredagen den 9 Augusti.
En livligare natt än den som följde på den ledsamma gårdagen har jag knappt varit med om. Lika sura som vi voro igår lika livade voro vi i natt. Julia och jag skulle ligga i det yttre rummet, men vi kunde omöjligt somna utan gingo in och kryade upp de andra flickorna, tills de blevo så vakna, att de kunde deltaga i några lekar. Vi började med ”Packa kappsäck” vi trodde, att gossarna hade somnat, så vi generade oss ej precis för att tala ur skägget, tills Erik invid dörren började berätta, vad han hittat. Då blevo vi litet flata till en början. Men då vi sen gåvo varandra råd, blevo vi åter så högljudda, att Kecke måste påminna oss. Jag tror klockan var 2, innan vi somnade och ½ 4 voro vi på fötter igen.
Före 5 gåvo vi oss av, hopklämda 7 stycken på vagnen, men lika roligt var det ändå. Jag skrattade hela förmiddagen åt Abraham, ty han uttömde verkligen hela sin uppfinningsförmåga, för att roa oss. Det löjligaste var att han oupphörligen narrade oss att gäspa hela bunten. Och så kunde vi på köpet ej få gäspa ut för skratt. Vi fingo gå i alla backar och det var mycket påfrestande. Men som väl var hade vi blåbär att förströ oss med.
Vi vilade middag strax bortom Mörsil och på morgonen vilade vi en stund i Alsen, där vi besågo både gamla och nya kyrkan. Sedan fortsatte vi färden till Undersåker, där vi togo in hos en släkting till Julia, Fredrik Byström, där vi lågo över natten. Där var mycket trevligt och vi sprungo och lekte, tills det blev mörkt. Vid kvällsmaten bar jag mig åt som en slamsa, ty då jag skulle skära mig en skiva gammal ost, dängde jag både osten och assietten i golvet och sen ställde jag mig och skrattade och lät herr Byström taga upp alltihopa. Någon annan märkvärdighet har jag icke att förtälja, utom att Julia höll på att slå ihjäl sig. Men det är nu så vanligt, att det nötet drumlar sig, så det kan icke hänföra sig till ovanligheterna.