Onsdag den 3 Juli. (2)
men träffade ingen annan av kusinerna än Fredrika, som föreföll väl blyg. Sedan stannade vi ej, förrän vi nådde vårt nattkvarter hos Nils Larsson i Tullus*. Här levdes på herrskapsvis och man fick riktigt begrepp om, vad en storbonde vill säga. Sådant matsilver och sådant linne kunde en greve avundas. Vi blevo på riktigt norrländskt vis bjudna på kaffe på sängen och minsann jag tror ej kungen består finare kaffeservis. Sedan vi ätit oss mätta på den oändliga mängden av olika kaffedopp dukades upp en frukost, som en stockholmare ovillkorligen skulle ha tagit för en stadig middag. Förutom smörgåsbord tre rätter mat. Norrlänningarna är så gästfria, att även om de äro aldrig så fattiga, sätta de dock fram det bästa de äga till främlingar. Ack ja, av alla länder i världen äro Norrland dock det bästa och av alla människor i världen är norrlänningarna de godaste och gästfriaste.
Ja, i Norrland vill jag leva och där vill jag dö
Om en gång ifrån Norrland ….........
*(Nils Larsson i Tullus var bondeståndets sista talman, innan ståndsriksdagen avskaffades 1866)
Torsdagen den 4 Juli.
Icke förrän vid 10-tiden kommo vi från Nils Larsson. Frukosten kom jag av misstag att omtala under Onsdagen men det gör väl ingenting. Vi vilade på dagen icke mer än en gång, då hästarna fingo pusta en stund och vi gingo ner till kvarnen, för att bese hällristningar, vilka Farbröderna och Pappa tydligt sett i sin barndom, men nu genom vattnet voro nästan bortnötta. Farbror hade bestämt att vi klockan tre skulle komma till Offerdal och precis tre voro vi också framme. Julia, Petra och gossarna voro mot oss en bit och de fingo ställa sig på fotstegen och åka hem.
Vi blevo hjärtligt mottagna och farbror var verkligt rörd, då han vid middagsbordet välkomnade oss. Flickorna gick det som en dans att bli bekant med. Vi följdes strax på e.m. åt till kyrkan och där voro all ungdom, så när som Julia, uppe i kyrktornet, men vi kunde i brist på knivar icke rista in våra namn, som vi gärna velat. Efter kvällen sprungo vi änkelek och Julia var sig lik och fick vara änka nästan hela tiden. På kvällen, när vi kommo upp på våra rum, sutto vi och pratade till klockan gick på 2 lika ogenerat som om vi känt varandra i all vår tid. Jag hade så när glömt att berätta, att det första vi gjorde, när vi ätit middag, var att väga oss. Emma vägde 5 Lu**,
Julia 6Lu och 16u och jag 6Lu och 16u. Få se vad vi väger innan vi kommer härifrån.
** (Lu = Lispund. 1 Lispund är 8,506 kg)