Anna Westman Staaffs brev

Hudiksvall den 16 November 1923

Kära Anna!

Tack för ditt vänliga brev och tack snälla du och Theodor för pengarna, jag har visst ej skrivit något förut heller. Ja, kära du så svårt vi haft det, men alla äro så vänliga, och då måste det gå, fast man ibland rent förlorar hoppet på framtiden. Jag kan ej förstå hvarför det är så litet arbete, men det är det visst litet varstans. Dock tror vi, att vi blivit litet lurade och att stadsfogden i Sundsvall, som kom upp med hela idén nog överdrivit åtskilligt. Men von Post, rådman här, trodde även det skulle bli utmärkt. Dock ha vi nu funnit, att han är litet pratig och käringaktig. Men hur som helst är tystnaden ett fullbordat faktum, som långt ifrån är angenäm. Och måtte vi någorlunda lindrigt komma över det hela. Vi måste ju sälja både det ena och det andra, men hellre det, än se barnen fara alltför illa. Tack Anna, för vänligheten att vilja köpa taflan. Calle skriver själv till dig men ej i kväll. Och inackorderingsfrågan skall jag nog hålla fast vid, fast jag ej kan ta den i så stor skala, dels emedan jag ej har sängkläder i tillräcklig mängd, dels emedan rummen äro små och Calle behöver sina två ostörd och så till sist, att jag f.n. åtminstone är oändligt trött. Men det går nog över, när man slipper grubbla så på allt. Blir nu Calle fri från dessa utslag och litet till skall det väl bli någon lugn. Och arbetet måste väl komma till slut. Han är ju både skicklig och kunnig. Ni äro alla så vänliga syskon, och det må du tro håller en uppe mer än allt annat. Ja, hu hvilka tider. Så många som äro i nöd bara i Sverige. Jag tål knappast höra talas om det nu igen; jag blir så förstörd, formligt sjuk. Barnen äro annars krya fast ganska trötta. De ha bra mycket skolarbete. Det kunde nog gå med litet mindre lärdom och man borde tänka mer på deras fysik, men det är faktum, att de hinner ej utom dörren på eftermiddagarna. Och så upp tidigt på morgonen. Alla längta efter Julen och vilan. Annars går det bra för dem och Anne-Marie med. Ja det är skönt att de börja trappa av från skolan igen. Lyckas hon få plats på apoteket i Värnamo, har det ju ändå gått bra. Hon är ju ej mer än 18 år. Så roligt att By sköter sig så bra. Ja det är alltid en uppmuntran i all bedrövelse. Jag skulle skrifvit ett längre brev till dig, men hela min dag har varit upptagen och Calle skriver även. Tack snälla Anna och Theodor för Er vänlighet, och Gud give vi någonsin kunde visa vänlighet igen. Många hälsningar till alla.
Din tillgifna Anna.