Käraste syster Anna!
Tack för ditt trefliga bref till Annadagen, det var länge sedan, jag nästan skäms, men det har varit åtskilligt med stök och tiden alltid upptagen med något. Och så får vi tacka för julklapparna med åtföljande trefliga verser. Men er vänlighet är alldeles för stor. Vi blefvo så begåfvade med ”klappar”, fast vi inga skulle ha, som vi bestämt. En treflig julafton hade vi i vår ensamhet. På förmiddagen klädde jag gran, medan min gubbe var på kontoret, och sén till dopp voro vi bjudna till en familj, redaktör Fernlund. Det var både roligt och godt och var som vi brukar ha det. På kvällen voro vi för oss själfva, tände ljus och lampa öfverallt och hade ett godt tebord. Jag har bakat till Jul, kanske ej så många sorter som du, men det räcker nog. Så togo vi fram alla våra paket. Vi hade fått både hemifrån och från Stockholm och verser på alla, t.o.m. Calle hade skaldat, som han själv sade i Theodors stil. Vår gran tändes och vi hade riktigt trefligt. I säng kommo vi ej förrän kl. 1. Och sen följande morgon voro vi uppe tidigt för att resa till ottan i Gammelstán en mil härifrån. Det var en härlig färd, fast undan gick det. De kan köra häruppe! Förmiddagen tillbringades med att brygga glögg och spela mas. Bortbjudna ha vi ej varit mer än till Boden nyårsafton. Där stöptes i bly och Calle narrade dem att skratta så, att Ferniss* såg ut att få slag och Ulla* skramlade(?), som om hon tänkte ställa till bröllop. De hade ingen tid att resa till stán förrän längre fram men då skall vi väl få rå om dem. De äro så trefliga och snälla, att det är riktigt roligt ha dem så nära. Ulla var grundligt förkyld, men hoppas jag, nu bra efter vi intet hört. Vi ha ett gräsligt väder, på morgonen 38 grader kallt och på kvällen 2 grader. Er julklapp är härlig att ha. Utan den skulle jag må som en hund. Men nu har vi skaffat oss kamin, så det är litet bättre i rummen men vår medeltemperatur är 10 eller 11 grader. Häromdagen när vi vaknade och ej tyckte det var så kallt, visade termometern 6 grader och då känns det härligt att klifva upp. Brrr!! Nej, nog skall vi söderöfver innan vi fryser ihjäl. Calle har varit förkyld och är ej bra ännu. Han har sin envisa hosta. Han förklarar han är en riktig försökskalf, ty han profvas med varm mjölk, våtvärmande omslag, kamferolja och bröstmedicin och undrar hvad det härnäst skall bli. – I nästa vecka börja tingen och fortfara med mellanrum hela våren och under tiden skall jag sy och väva, då vi nu måste spara, så jag kan ej följa med honom nu, men kanske en annan gång, om vi blir kvar. (Fortsättningen på brevet saknas.)
*Tandläkare Ferdinand Bergström och hans syster Ulla Bergström, släktboken sid 111