Käraste Anna!
”Jag är ett riktigt nöt” börjar du ditt brev, men jag tror jag är värre, som ej besvarat ditt vänliga ”opus” för länge, länge sedan. Jag har dock haft så väldigt jobbigt sén jag kom in från landet och värre blir det väl än. Och så dras jag fortfarande med en intensiv nervvärk. Jag har tagit bort tanden och det var inflammation igen. Doktorn trodde dock den skulle ge sig snart. Tack snälla Anna nu för ditt vänliga brev och bådas Er vänlighet mot oss att sända pengar genom Jenny. Jag är så oändligt tacksam för all hjälp jag får. Än så länge går allt åt i omsättningar, voro ej de skulle det vara någorlunda, men de skall väl ta slut en gång. Som du hört nu skall vi flytta till Hudiksvall. Jag är glad därför, ty Sundsvall har blivit en gräsligt busig och otrevlig stad, det säger alla, om det är tidsandan, som gör det. Vi har fått en treflig våning därnere, varm och solig framför allt. Våra flyttsaker skall vi ta med båt, det blir billigast och sista natten få vi logera som vi kan på golvet. Terminsavgifterna är billigare där nere, ända till 20 kr i termin. Det blir skönt och på samma gång har skolan ett mycket godt anseende. Jag tänker att även levnadskostnaderna skall vara drägligare än här. Jag hoppas det bästa för oss ty av sådana och sådant som det sista ville jag gärna slippa mer. Anne-Marie skall stanna förstås och inackorderas. Annars måste hon gå två år där nere. Barnen i öfrigt flyttar utan vidare fast kurserna äro rätt olika. Jag tycker de i allmänhet hunnit längre i Hudiksvall. Föreståndarinnan trodde dock de snart skulle ta igen det d.v.s. Astrid och Birgit få det värst. Och så blir det nog bättre, att Calle koncentrerar sig mera på ett ställe. Tingen tänker han ju behålla här, de löna sig, men ej råsturätten. Och så skall vi hoppas mycket arbete för honom, så han finge litet lugn på gamla dar. Han blir ju sina 50 år nästa år. Det blir ett högtidsår för oss, om Anne-Marie klarar sin vita mössa, Lill-Ulla fyller sina 10 år samtidigt och Putte och Astrid skall konfirmeras på samma gång.
Vi hade en härlig månad på landet, men så har det varit så mycket värre sén, hvilket år. Jag skall sända en del amatörvyer av barnen på sommaren, så du ser hur de vuxit. Här har du ett att börja med, där Calle och Birgit syns av det spelande fotbollslaget på Tynderö. Lillpojken är Blausteins. Just nu har jag varit bort med plåtarna, så jag får dem nog i veckan.
Tack snälla Anna för det fina sidentyget till min dotter Astrid. Hon var så förtjust över sin sommar och i sina småkusiner. Roligt att hon kunde göra någon nytta. Af Gabriella hörde jag just, att ni för ovanlighetens skull varit ute och luftadt på Er. Gabriella har allt blivit gammal, missnöjd med allt och alla, ej alls så rar som förr. Kry är hon ju annars, men hon är ju 79 år äfven, Hon har ju dock så lugnt och godt på hemmet men vi kanske bli så med. Hon talade om att Theodor Staaff skulle flytta hit den 1sta oktober, och då är det för väl, att vi komma härifrån. Han gör ingenting och är fullkomligt under isen. Måtte inte den stackars Ottilia få för tråkigt. Han har ett mycket dåligt anseende här, det fick vi erfarenhet av, strax vi kom hit. Jag begriper då ej, vad han skall här och göra. Utsikterna äro här ej större än på andra ställen. Men hans hustru tänker visst genom bakning och sådant försöka försörja honom och så får Ottilia naturligtvis satsa. Jag tycker Gabriel kunde ta reda på honom hellre som kan.( Gabriel, Theodor och Ottilia var syskon)
F.ö. har jag ej träffat släkten något, men att de äro krya, vet jag. Jag var med Calle en dag till Liden till tinget, åkte gratis, och Calle ville så gärna, jag skulle följa med. Jag gjorde det gärna för jag visste att vägarna voro nästan ofarbara och kände mig ganska orolig för honom. Och Gud skall veta de voro ohyggliga. En gång körde vi fast med bakhjulen i dikeskanten och där vägen var värst måste jag stå på knä i bilen på botten, ty rätt som det var slog jag huvut i taket och ändå stog de hela tiden på ettan. Calle var mera van genom alla bilfärder, men jag mådde så illa och hade så ondt åt hjärtat. Vägen hem måste vi ta öfver Holm, som var något bättre. Men vackert var det. Alldeles obeskrifligt. Jag har aldrig sett något dylikt. Ja, nu måste jag ordna med maten för mina barn och Rob., Calle reste i morse till Hudiksvall och nu får du ej höra af oss förrän vi äro i ordning där. Jag skall börja packa i morgon och tvätta överdrag och gardiner. Än en gång tack för er vänlighet. Hälsa alla så mycket från oss. Calle hälsade särskildt.
Din tillgifna Anna