Kära Anna!
Nu skall jag väl försöka gottgöra min försyndelse. Först och främst tack för ditt senaste bref jämte lyckönskningar. Jag skall söka följa ditt råd, så jag är mig lik vid de 39 åren, och så ett tack för ditt föregående jämte fotografier. Hon tycks vara mycket näpen och söt lilla Greta*, hon är väl lik vår lilla Anne-Marie då, eftersom båda har tycke af Calle. Du framkastar ett ord, om att komma på vår sons kristning (OBS! Det blev en Astrid. Margaretas kommentar) det tar vi fasta på, det blir väl i Juli månad n´ån gång, den härligaste tiden, hjärtligt välkomna. Om vi endast till dess kunde få upp Faruparnas flygel, men dom svarar ej på bref, så vi vet ej ens, om den är såld till någon annan. Nu skall jag dock skrifva en gång till, och så kan Calle, om han kommer till Stockholm i slutet af April, ta reda på om den finns kvar. Min gubbe är för närvarande på resa till Jockmock sén i går och kommer åter Måndag kväll. Han skall biträda den häktade inspektoren, få se om han kan göra något för honom. Calle hade ej i tidningarna följt med målet, så han vet ej förloppet. Men det är en ryslig väg för processer han har. Torsdag kväll kom han åter från Luleå efter en veckas vistelse där, Den 22 April skall han åter ditupp, Så han måste, om han skall till Stockholm, resa direkt därifrån, men då måste han resa någon dag tidigare till Stockholm istället, så han kan få träffa syskonen och hvila ut litet. Medan han nu är borta har han delvis en vikarie, då tinget börjar på Måndag och det då är alltid mer att göra.
*Margareta Bergström, Theodors brorsdotter, kom som treåring till Anna och Theodor på Finnboda och fick sin uppväxt där.
Jag blef uppvaktad värre på min födelsedag med bref blommor och presenter af Calle och Lillan. Visst har hon det bra Emma, men du får ju det lika ”bussigt” med din nyreparerade ruff och jag nöjer mig med vår lilla trädgårdstäppa inuti stadsträdgården. Där skall Kickan få leka hela dagarna och lilla ”prinsen” vara med. Det blir bra skönt att få hit Barbro, som lite hjälp och Anne-Marie var mest förtjust i henne i Julas. Barbro sövde henne åt mig och vakade hos henne en afton, när vi var på supé. Hon är mycket plikttrogen och smårolig. Nils reste förbi här upp till Vindeln. Det är roligt få träffa de sina n´ån gång men så ofta blir det nog inte vi råkas, då det är längre till Vindeln härifrån än hem. Ja, du känner nog distanserna något litet.
Vi börja nu på att få vår, 20 grader i solen ha vi haft ett par dagar och börja nu på att få riktigt torrt på gatorna. Anne-Marie är också ute hvarje dag och har blifvit så knubbig och präktig igen, går på den knaggliga stenläggningen t.o.m. Hon är mycket förståndig och har en faslig mani att härmas. Vi voro uppe ett par dagar på Hammar hos långa Anna och hade mycket trefligt. I nästa vecka kommer nog Gabriella, som äfven var där, och hälsar på oss, fast det blir just, när jag råkar få sömmerskan. Jag skall sy en rak klänning, men det skall väl ej bli för otrefligt ändå för henne. Hon har så många hon känner här i stan och som hon ej träffat på länge. Lillan var för rolig, när långa Anna bad om en kyss. ”Nej alldi, alldi”, sa hon och gick sin väg, så du hör hon är mycket bestämd, men annars är hon mycket godhjärtad af sig, skall vara mycket lik farmor i blick och utseende, och då kommer hon nog ej att skämmas för sig. Ja, vi komma väl ned till ert silfverbröllop, så få ni själfva se och bedöma.
Det var tråkigt för Emma med en så ryslig böld, får hon inget märke efter den? Var det till följd af influensa, det är då en ryslig sjukdom. Det är väl samma historia, som Erik har haft och visst ännu har. Vi ha då fått vara krya i vinter, ja efter jul vill säga, och jag är mycket bättre nu än när vi väntade ”Kickan”.
När Calle var i Luleå hälsade han på Bergströms i Boden. De voro sig alldeles lika och ”Feniss” tycktes ha rätt mycket att göra nu. Anna Petré (född Boström) träffade han äfven på tåget. Det syns det är en stor slägt, ty alltid träffar han någon på sina resor, men det är ju hufvudsakligen norrlandsslägt också.
Jag sitter på kontoret men blir nu aflöst, så därför slutar jag med de allra hjärtligaste hälsningar till alla från oss genom din tillgifna svägerska Anna.
Vi ha fått vår nya möbel nu och den är mycket treflig. Man blir på godt humör bara man ser den, förklarar Calle, Men det är ett fasligt göra hålla Lillan från den. I all synnerhet som vi måst ta undan dörren mellan salen och hörnrummet.