Kära syster Anna!
Tack med hälsningar och sändningar med Calle. Barnen blefvo mycket förtjusta och tacka Astrid och Greta så. ”Det är nästan Jul, ” sa Putte ”så många små paket ” Kickan tackar Astrid för brefvet och det var visst mycket hemlighetsfullt, för mamma fick inte läsa det. – Och hon ville inte följa pappa hem utan tog säkert tag i Faster Anna, ja de äro lustiga barnen, att de trifvas så bra borta. Roligt att höra hon blifvit så liflig och gjort så goda framsteg. Putte läser äfven hvarje dag, men är i motsats till Astrid road af ”bibliskan”, som han säger. Måtte hon inte bara trötta faster Anna för mycket.
Ja, så långt hann jag då. Nu är det den 25/11. Jag skulle skrifvit hvarje dag sen jag fick ditt sista bref, men jag har haft så pass mycket att göra att ingen tid blifvit öfvrig. För att gå från början af brefvet så betalades strumporna samma dag Calle kom, och qvitto tog jag då, enär jag förstod, du ville ha ett sådant. Nu kommer det nya till Astrid men det blir vår namnsdagsgåfva till ”Astrid”. Jag hoppas de nu bli bra, äro tagna efter pappersmönstret. Stoppgarnet till de förra var orätt färg. Fru W. fick se det sedan Calle rest, men nu kommer den rätta färgen. Men en sak Anna, som gjorde mig mer än ledsen var, att du föreföll trött och enerverad i ditt bref. Har Astrid på något vis varit besvärlig, så hoppas jag du talar om det. Kan du ej höra upp med läsningen ett tag. Jag tar skadan igen i sommar. Och inte behöver du tänka på någon läkare för Astrid nu, Bara innan hon kommer hem för att konstatera fakta. Kanske Pappa kan kosta på det själv då. Han har sagt det. Det var tråkigt att Ni ej är riktigt krya. Vi få då vara det, trots det ombytliga vädret. Endast litet snufva dragas vi med. Nu gå vi mot julen med stora steg. Inga klappar vankas i år endast en gran med mycket hemgjorda karameller är beställt af barnen. Calle kommer nog att gå igenom befälskursen efter Jul och vi måste spara på allt vis. Betydligt mycket billigare blir äfven hushållet nu med bara en jungfru. Och har jag nu lyckats få en bra sådan medan den förra höll på att ”ta lifvet af mig”, så omöjlig var hon. En 10-åring hade visst varit bättre. Mycket arbete blef ju efter då men nu börja vi komma in i gamla lunken. Ulla är fortfarande rar och snäll, riktigt stor och knubbig. Nu hinner jag ej mer. Hoppas ni alla nu äro krya. Många varma hälsningar till hela släkten och dig och dina först och främst från oss genom din tillgifna svägerska Anna.