Snälla syster Anna!
Det är länge sedan nu du hörde något från mig. Jag riktigt skäms, då jag vet du varit med om att satsa till mig. Jag tackar dig i alla fall nu af varmaste hjärta, du vet ej hur välkommet det alltid varit. Du vet nog även hur gränslöst dålig jag varit och att krafterna varit alldeles brutna. Nu är jag i alla fall mycket på bättringsvägen och får jag nu hvila upp mig något hos Emma, som varit så vänlig och ovillkorligen vill ha mig ned och sén i sommar, när barnen hjälper mig, blir jag nog fullt återställd. F.n. har jag så mycket arbete att rusta dem alla, men det har väl en ände det med. Jag skulle egentligen skämmas att tala om arbete med dig, som själv har så knogigt trots din höga ålder, men sjukdom rår man ej för. I alla fall skall det bli oändligt roligt få träffas och språka några timmar. Om jag än ej orkar till någon annan af släkten då Staaffs nog ha rest. Det har varit en hemsk tid, det säger jag Anna, och hoppas innerligen den är bakom ryggen något åtminstone. Tiderna äro ju svåra ännu, men vi måste söka hoppas det bästa. Fast Gud vet hvart pengarna finns någonstans, ty det är rent omöjligt att få betalt. Jag söker indrifva allt jag kan, när Calle är i Hudiksvall för att skona honom från obehaget, men det går oändligt trögt. Putte junior är utmärkt. Han hjälper mig med kontoret och förföljer gäldenären som skuggan, är hvarken rädd för ovett eller arbete, kan cykla ett par mil, om det gäller, och det tycks vara bästa sättet, när det gäller bönder åtminstone. De andra få vi stämma, även om det skall dröja. Ja, fy ett sådant yrke. – Astrid skulle rest till Umeå i går men förkylde sig på Fredagen (vi ha så ohyggligt kallt både ute och inne) och fick ganska hög feber. Nu vill jag ej att hon skall resa förrän hon är fullt frisk, så hon ej smittar småkusinerna. Hon gläder sig mycket. Putte och Anne-Marie vill äfven ut i sommar, så då ser du att hushållet minskar betydligt. Och Birgit är mycket duktig, Märta med så då får jag god hjälp. Lilla Ulla skulle nog vilja dra sitt lilla strå till stacken hon med, om mamma endast betrodde henne, lilla slarfvan, men hon dukar och så kommer hon ideligen med sina små smekningar, som gör en särskildt godt, när man är nerbruten. Hon är lika ljus alltjämt och mycket lik farmor enligt Gabriellas påstående. Kanske äfven på hufvudets vägnar, för duktig är hon i skolan och aldrig svarslös. Hon manar sin Pappa till månget godt skratt. Han är nog äfven mycket förtjust i sin lilla slarva. Annars är alla barnen krya och flyttade i högre klasser utan mankemang. Nästa år gäller det för Anne-Marie, Putte går i andra ringen. Så de komma ju tämligen efter hvarandra. Det var bra roligt för Eriks, att båda pojkarna klarat sig i år, så de kunna få hvila i sommar. Och snart är Greta klar med. Det är Lill-Emma nu som har sin stora skara, hon skall nog vara trött många gånger ibland. Men det var då obeskrifligt rara ungar, allihop. Kanske ni gamla skall resa ut något i sommar och hälsa på barnen.
Från släkten kan jag hälsa. Gabriella träffar jag då och då. Hon är kry liksom Ottilia. De skola bli här i sommar. Fredrik var uppe en dag. Han såg kry ut, men var nog mycket dålig i Julas. Där äro alla flickorna i tjänst och på bra platser. Och den där Banér-Österberg är vådligt arbetsam och duktig. Hon hinner med allt och har hela sin barnskara fin och pråper. Elva har nyss rest till Östersund igen. Hon har varit hela vintern hos Ottilia. Från Härnösand har vi just ej hört något. Sonja väntar en liten i september* annars är intet. Hon är ju så duktig nu, så det går nog bra, tänker jag. Och Astrid Norman är sig lik, reser hem i sommar. Erik** har plats i Hudiksvall vid Iggesund.
*Monika Åberg-Ranke, född 2 oktober -23
**Astrids son Erik Norman
Ja, nu har ni hört litet från oss och snart kanske vi träffas. Hälsa dem där nere så mycket och särskilt äro ni ihågkomna du själv Anna och Pappa Theodor från din tillgifna svägerska Anna.