Käraste Anna!
Hur många gånger har jag ej börjat bref till dig, men det har aldrig blifvit mer än börjat, ty det har fått ligga så länge, att jag kasserat det för att börja på ett nytt igen. Men nu skall jag verkligen försöka få iväg detta innan det hinner gå samma väg som de andra. Jag är nu hemma, som du ser, och det känns ganska skönt, då man alltid är orolig, att ej allt går sin jämna lunk, då man har ovant folk, så att säga. Men oändligt skönt var det att få hvila och tydligen alldeles nödvändigt. Jag fortsätter nu att medicinera och proppa i mig så mycket mat som möjligt fast aptiten ä dålig ännu. Men jag känner mig betydligt bättre, går lättare i trappan och då får man ju vara nöjd och hoppas det bästa. – Nu ville jag i allra första hand tacka dig och Theodor för Er vänlighet mot oss att sända mig visst per månad. Jag är oändligt tacksam och glad för detta i dessa tråkiga tider, fast det pinar mig äfven, då jag vet att Ni ej ha så mycket att ta af. Men alltid är ni till reds att räcka en hjälpande hand och hoppas jag någon gång få tillfälle visa vår tacksamhet igen. Det tycks ju arta sig tämligen i Hudiksvall. Finge han så äfven en fast aflönad plats med visst per månad, ty detta ovissa är gräsligt i synnerhet i tider som nu. Ja, jag kom aldrig ner till Stockholm denna gång, så få se när vi träffas härnäst.
d. 2 Aug.
Ja, nu har brevet blifvit liggande igen. Vi hade nämligen fått en liten stuga på en månad på Tynderö och just skickat iväg barnen. Det kan vara skönt för dem att slippa stengatorna. Själv reser jag ut 3 dar i veckan och 3 dar har vi kontoret öppet. Det är så litet arbete just nu. Första söndagen jag var hemma träffade jag just hela släkten i kyrkan. Fredrik såg nu så kry ut efter litet vila, och Therese var här. Hon fyllde just den dagen 75 år. Men Gabriella har fått ondt i sitt ben, så hon har besvär av att gå, åtminstone en längre bit. Kanske det beror på åldern men det törs man ej säga henne. Ottilia är ovanligt kry. Själva äro vi krya. Calle kuskar fram och åter. Han tycks nu vara van vid bilresorna. Till vintern flyttar han väl hela sin verksamhet till Hudiksvall. Vi måste ju bo kvar för Anne-Maries studentexamen. Ja, när hon så börjar troppa av kommer de snart efter de andra. Putte och Astrid sluta samtidigt, om det går sin jämna lunk. Och Ulla börjar nu i första klassen. Astrid har ju så roligt i Umeå. De äro så vänliga mot henne och det är nog mycket hälsosamt för dem att komma ut så där. Innan jag slutar vill jag passa på att lyckönska dig på din högtidsdag. Vi ha ingen postgång ute på ön, så man är rätt isolerad. Men det är skönt leva friluftsliv. Mina allra varmaste lyckönskningar, och hoppas jag du får ha hälsan och uppleva många högtidsdagar ännu, och under bättre tider än dessa. Jag hoppas du vinner högsta vinsten på din obligation, ty naturligtvis har du en sådan. – Än en gång mitt allra varmaste tack nu Anna och Theodor och många innerliga hälsningar till Er.
Din tillgifna Anna.