Käraste Anna!
Som du ser, är jag nu hemma igen från sjukhuset, och så kry som man begär efter en sådan operation.
Tack för ditt bref idag, och Calle hälsar äfven och tackar för sitt den 26 Augusti. Tack äfven för Edra vänliga förfrågningar och hälsningar i telefon genom Anna Petré. Det är väl nu bäst jag börjar från början, fast långt bref blir det nog inte, då jag har så svårt att sitta i denna lutande ställning. Ryggen är så öm och det stramar i såret, så jag går så krokig som en gammal gumma.
Flera gånger i sommar har jag haft ont i min mage, men aldrig tänkt på blindtarmen, då ju min förra läkare sa, jag aldrig skulle få recidiv, men så de sista 14 dagarna blef det nästan outhärdligt, isynnerhet gjorde det mera ondt, när jag åt. Då började vi undra, om det var magsår. Calle misstänkte dock blindtarmen, fast han inget sa till mig och ringde en dag till läkaren, som ville jag nästa dag skulle komma in, När han då undersökt, såg han genast, hvad det var och ville att jag med det snaraste skulle opereras. Jag måste dock först ordna litet med dem här hemma, så jag fick resa hem igen och ligga till sängs med kalla omslag och nästan ingen mat fick jag förtära. En vecka efteråt, Lördagen den 20 Aug. reste jag till sjukhuset och på Måndagen opererades jag. Det var en svår stund, när jag skulle lämna mina små. Jag kände mig ganska orolig för utgången Och inte mindre svårt att lämna Calle och gå ner på operationssalen. Jag kan dock säga det, att Calle var alldeles förvånad öfver, hur lugn jag var, men såg hans oro och ville ej göra det ännu svårare för honom, min stackars lilla gubbe. Det var nog ändå kvalfulla 5 qvart för honom då han fick vänta på utgången. Han kunde ej heller härda ut på lasarettet utan sprang öfver till fru Bruhn, en god vän till oss, som bor mitt emot sjukhuset. Maria sa, Calle var alldeles grön i ansiktet så blek. Hon bjöd honom på kaffe och sökte förströ honom. Ifrån deras våning kan man med en god kikare se hela operationssalen och de följde äfven med, d.v.s. Maria, och såg, när jag lades på båren och bars ut. Själf har jag ingen känning om något, då jag såf ännu en half timme eftersen jag kommit i säng.
Det var en känsla, som icke kan beskrifvas, när jag låg på operationsbordet och väntade, medan de tvättade sig. Sköterskorna med allvarliga miner och inte ett ord vexlades mellan dem. Det kom som en lättnad, när doktorn sá till att jag skulle söfvas. Hade min gubbe då sett mig hade han nog inte tyckt jag var så modig. Det var en trasslig blindtarm jag hade. Det tog hela 5 qvart, och brukar annars gå på 1 qvart, men två tarmar voro äfven hopväxta och blindtarmen satt inkilad mellan dessa. Det var enl. doktorns utsago nödvändigt att ta blindtarmen, när den togs. Jag var fasligt dålig efteråt, långvariga ohyggliga kräkningar och en olidlig törst och hunger. (jag hade då svultit i 14 dagar) utan en droppe vatten eller mjölk. En olidlig värk i magen hade jag, inte i såret utan i öfvrigt. Jag tyckte knappt jag skulle härda ut en dag till, då det ännu på fredagen fortsatte. Jag måste fråga doktorn, om det rent kunde vara något i olag, men han sade, ”det var ej alls underligt som han där hade rifvit om”. På lördagen blef det dock bättre och sén gick det otroligt fort. Redan på tisdagen tog han ut trådarna, och på torsdagen fick jag vara uppe en stund samt på lördagen resa hem. På 12 dygn var det hela klarat, så tyckte också doktorn det gått ovanligt bra.
Ja, längre hann jag ej. Jag blef så dålig dagen därpå, att vi rent trodde jag måste fara in till läkaren igen men det gaf med sig mot kvällen och nu är jag bra igen. Jag tror jag förkylt mig, så detta var orsaken eller om jag varit oförsiktig, jag kan ej veta det. Man tror nog man är bättre än man är. Dagen efter sen jag lämnat sjukhuset blef en af våra bekanta, kapten Camitz, sjuk och opererad för precis samma onda som jag med hopväxta tarmar och blindtarmen inkilad mellan dessa, och nu finns det inget hopp för honom, om han inte redan är död. Doktorn trodde igår ej han skulle lefva öfver natten igår. Jag tackar Gud. Att jag så lyckligt gått igenom min pers. Hade han kommit före mig med denna sorgliga utgång, hade jag nog aldrig vågat mig på operationen. Medan jag låg där och Calle talade med honom var han fullkomligt kry. Han sjuknade söndag morgon kl. 10 och opererades kl. 2 och var så pigg efter operationen ända till Fredagen, men då måste han opereras på nytt, då de ej kunde få tarmarna igång. Men du kan ej ha intresse af detta, men vi tycka det är så hemskt, ty detta hade lika väl kunnat drabba mig. Ja, man kan ej vara nog tacksam.
Idag har jag min lilla gubbe ute hos oss men f.n. är han ute och metar och med ganska godt resultat hittills. Tack snälla Anna och Theodor för Er vänlighet att hjälpa oss med skräddarräkningen. Calle har minsann gjort gräsliga förluster i år. Så nu inte för så länge sén genom en firma som gått i konkurs, där han förlorat öfver 1000 kr. Alla förlusterna uppgår till cirka 2000 kr. Nu hoppas vi dock i vinter ta skadan något igen, då vi ha billigare hyra, inget biträde och mindre omkostnader för telefon och brandförsäkring. Genom detta sparar vi cirka 1000 kr. Calles klienter har äfven ökat väsentligt sista tiden. Till tinget hade han 18 mål och det är minsann det mesta på en hand. Calle gläder sig mycket åt att få ha kontoret hemma. Han får vara mer i fred och vi ha fått en så treflig våning. Just nu har jag haft en gumma här ute som väft ner mattväfven åt mig och de blef som finaste yllemattor, mycket breda med svart och röd bård och krusig botten. Det är endast bomullsmattor med mattgarn till varp och inslag och inte så dyra i förhållande till styrkan, 30 kr. för 50 alnar. Jag sänder dig ett litet prof, om det roar dig att se. Detta är sista biten af väfven, så det har hoppat på en del ställen, annars är den felfri. I nästa vecka skall vi nu flytta in och jag håller nu på att packa litet hvarje dag, då jag ej orkar så mycket. Jag grufvar mig för den stora flyttningen men det skall väl gå bra. Det är tre veckor dit. Jag får ingenting lyfta på 2 mån. inte ens Birgit och det är det som är värst. I går kväll glömde jag mig och lyfte både Birgit och hennes korg från sängkammaren och ut i salen. Jag blef häpen, när jag kom ihåg att jag inte skulle få lyfta, men ”peppar, peppar” det gick bra.
Småttingarna äro så duktiga men så ha vi äfven haft en härlig sommar och nu så varmt som det var i Juli. Vi trodde i förrgår det skulle bli åska, så kvaft var det. Calle och jag går om kvällarna till skogen, som är utom grindarna och plockar vår svamp, som vi sén stufva till kvällen. Alla bär ha flickorna plockat. Så i sommar har hushållet gått ner till 112 kr. i mån. trots ganska mycket främmande, men så blef den sista månaden mycket värre. Vi hade fått fatt i en människa, som nog var snäll mot barnen men för öfrigt alldeles oduglig och ohyggligt lat. Bara jag tänker på henne blir jag arg, men så skickade Calle också iväg henne efter 10 dagar. Jag har så duktiga flickor i synnerhet köksan, så det redde sig bra ändå.
Nej nu har du sannerligen fått så långt bref och nu skall jag ut och steka biff à la Rydberg till min …
Här har Anna tydligen i brådskan glömt att afsluta brefvet ty hon har lämnat mig episteln med uppdrag att postbefordra densamma. Jag passar då på tillfället att dels tacka dig för ditt vänliga bref och dels bedja dig att framföra mitt varma tack till din hygglige och snälle man för den alltför gentila presenten. Äfven jag önskade, att den vore ny och obrukad, men tyvärr måste jag konstatera vissa brister, som derangerar den till en synnerligen anspråkslös fiskarkostym. Men den har ju varit ett praktverk. – Jag har visserligen icke läst Annas bref, men jag kan ju förstå, att hon däri ordar om sin sjukdom. I samband därmed kan jag icke underlåta att omnämna ett dödsfall, som timat i natt, nämligen en kapten J. Camitz, som ofta varit på Finnboda och vilken sade sig mycket väl känna Theodor. Hans fru har ”gått fram” för Farbror Albert Staaff samtidigt med Emma och dig. Det var en af de få familjer, med hvilken vi hade något umgänge. Som en kuriosa kan jag nämna, att han dog i samma rum och säng, som Anna hade på sjukhuset, samt att han dog efter blindtarmsoperation med samma krångel i tarmarne som hon.
Jag misstänker att detta bref kanske innehåller väl mycket om sjukdom och det bör kanske därför kännas som en omväxling uti texten då jag omnämner det jag är fullkomligt frisk icke minst efter denna ovanligt vackra sommar.
17/9 Nu är jag inne i stan för uppköp och trodde verkligen Calle afsändt ditt bref men vi lärda äro så ”disträa”. Härmed sänder jag nu endast de hjärtligaste hälsningar till Er alla från din tillgifna svägerska.
Anna
Hälsa Jenny och tacka henne från mig. Nästa bref blir till henne. Om tisdag flytta vi in till staden. Vi sända litet surströmming om Ni vilja hålla till godo och lämna Erik Staaff hälften.
D.S.