Kära Anna!
Nu skall jag väl ändtligen skrifva till dig och tacka för senast och den alltför korta fast trefliga tid vi fingo vara tillsammans. Tack snälla du. Jag hoppas Theodor är kry nu. Hälsa honom så mycket. Gabrielle var hos oss i går och hörde vi då, det lill-Theodor och Greta skulle till Vindeln, så ni tycks vara ensamma nu. Vi ha så trefligt och härligt här i Wattjom. Kallt var det en 14 dar men nu härligt igen. Det är så förtjusande vackert här, och en sådan flora, t.o.m. hassel, och långt tillbaka riktiga skogar däraf. Vi bada i Ljungan och äro ute med småttingarna i skog och mark. God aptit ha de och skall det väl lyckas oss få dem litet knubbiga till vintern. Ulla är på god väg och Astrid har redan vuxit klänningarna ovan knä. Själf har jag äfven tagit igen mig nu efter allt stök. Calle reser ut och in hvarje dag. Han är så belåten med sitt kontor. Det är nya ärenden hvar dag, så det ser ut att bli bra. En liten kontorspojke har han nu som hjälper till med post och dylikt och passar telefonen. Ja, måtte det fortfara. Någon våning ha vi ännu ej bestämt oss för, om ej Calle gör det idag. Han kommer snart till Er igen för en process. Jag vet ej Anna, om jag kan hålla mitt löfte om kaffet till dig. Vi få ej mer något och då måste jag spara det jag har. Teet kostar 20 kr kilot och kryddorna, såpan, allt stiger och finns ej att få. Det är så särskilt tråkigt för oss då vi f.n. ej äro kunder nå´n stans. Idag har vi varit till Matfors ¼ mil härifrån för att få socker. Annars finns nu kött, men grönsakerna är dyra och dåliga och långsamt växer det i trädgården. Potatis har vi inte haft på 14 dagar. Jag fick litet macaroner af Emma och ärter hade jag själf, ibland få vi det ibland intet till köttet eller fisken. Endast en gång i veckan räcker mjölet till pannkaka eller plättar och ändå bakar jag allt själf t.o.m. hårt bröd. Jag har dock denna vecka lyckats få ett kg risgryn på mina kuponger. Men vi ha ett mycket snällt värdfolk och skall af dem få litet grismjöl (korn af hafre) att baka till bröd, ett härligt bröd, och då får jag i stället köpa gryn. Ja, nu har detta fått ligga igen. Vi få så ofta främmande genom att vi äro så pass nära stan och det blir litet hindersamt, när man endast har en 15-årig jungfru. En liten snäll flicka (10 kr i månaden) som jag behåller i vinter, Sundsvallspigorna är värre än de värsta. Astrid och jag läsa 1 timme om dagen svensk rättskrifning, matematik och litet af varje, kurserna äro större i Sundsvall. Till hösten skall 5 i skolan. Vi hoppas få någon frielev. De förespå till vintern brist af alla slag, och det blir hemskt rent, när man har så många små, som behöfva sin ordentliga mat. Så mycket som möjligt söker jag utnyttja min jordbit och skolar ut plantor af både rödbetor och morötter. Jag har tyvärr fått dem så i skuggan. Om åtminstone potatisen kunde bli så man kunde stödja sig på den. Och ingenting kan man samla af smör, när intet finns att köpa sådana tider. I Stockholm måtte det visst bli rysligt, efter vad Jenny hört. Men det går väl en dag omsender som hittills sén 1914. Lilla krigsbarnet Ulla mår värre bra, går klädd i endast gens (långärmad, stickad ylletröja) och byxor, badar i Ljungan och är värre behändig. Vi skall fotografera henne till Pappas högtidsdag och skicka Faster Anna ett kort med. Annars äro vi krya allesammans, gamla kusinerna med. Vi träffa dem rätt ofta. Petrés äro i Indal till månadens slut och Astrid Norman i Jämtland hos Elva Staaff. Nu skall jag ut till middagen. Calle skall skrifva (men när?), alla hälsa nu så mycket och särskilt Astrid. Hon plockar bär och ordnar i lekstugan och hjälper till, så när brefven skola skrifvas vet jag ej. Farväl nu och tack än en gång för sist. Din tillgifna svägerska Anna.