Kära Anna!
Först och främst vilja vi nu alla önska Er god fortsättning på det nya året hälsa krafter och allt godt. Hoppas du nu åtminstone fått hjälp, så du ej behöfver arbeta så gränslöst. Kära Anna, om jag kunde skaffa dig nå´n god hjälp, så vet du, att jag gjorde det gärna, men det är vanskligt med den långa vägen, om de sen ej trifvas utan längta hem, för då bry de sig ej om någonting. Det är verkligen gränslöst obehagligt, så här mitt upp i Julen. Brist på pliktkänsla och ambition är regel hos denna klass. Ett lysande undantag är ju min jungfru, men så har hon äfven utmärkta föräldrar, som hålla efter sina barn. Jag hoppas i alla fall du fått vara kry, om du äfven är tröttkörd.
Nu bedja vi alla, jag och barnen få tacka dig och Theodor, kära syskon, för Er aldrig svikande syskonkärlek och alltid stora vänlighet mot oss. Ingenting har jag vetat om detta, utan det blef en fullkomlig överraskning. En härlig morgonrock fick jag och som blir lika härlig om kvällarna, sen man fått barnen i säng. Putte fick en stor häst, Anne-Marie en fin docka och de andra allehanda småsaker.
Glädjen var stor och likaså överraskningen, ty vi hade sagt dem att i år blef det ej många klappar. Men det kom från mormor och syskonen i öfrigt äfven, så inte blef det då mindre än förra året. Här leks äfven dagarna i ända, och är mycket roligt och trefligt. Ja, mitt allra innerligaste tack. Calle skrifver själf i morgon. Han studerar Hedin och Napoleon och allehanda litteratur.
En ohygglig Jul ha vi haft i fråga om kylan. Det har bara varit att elda dagarna i ända, ända till 6 brasor i salen och halfstängda spjäll. Calles rum ha vi fått stänga af och ändå ha vi haft svårt vara i salen. Bland de bättre lottade äro vi ändå. Många ha haft 1 grad kallt och mindre i sina kök. Till följd af detta har det varit mycket stilla i Jul, hvar och en för sig. Tredjedagen hade vi en liten middag i all enkelhet med julmat och godt humör. Gästerna var mycket roade. Så har det varit två barnfester, Petri- och OddFellowordnarna, den senare med dans efteråt och där vi voro med. Det är alltid uppfriskande att komma ut litet ibland. Petrés har varit i Indal; komma visst hem idag, men August reser direkt till Stockholm.( Ursäkta jag tog till blyerts. Calle behöfver bläckhornet just nu.) Nu ha vi dock det härligaste väder men mycket snö. Calle skall återupplifva skidsporten från Sollefteå och jag skall följa med honom, när jag får skidorna i ordning. Alla ha vi fått vara krya i vinter och under de kulna dagarna, om jag undantar litet snufva och hosta samt maginfluensa, som drabbat hvar och hvarannan.
Tack för ditt vänliga bref till Anna-dagen och alla underrättelser om släkten, annars tycks de ha lika brått som jag, ty sällan hör vi något. Jag vet ej hur det blir med Calles skriftställarskap. Ville han bara börja är jag säker det skulle gå bra för honom, men för det första filar han så länge på sitt arbete, att han tröttnar på det och är färdig att kassera alltsammans och för det andra har han rysligt svårt att ”komma sig för” nå´n gång. Nu är det naturligtvis mycket tråkigt och svårt att arbeta under nuvarande tryckta tider, men när detta nu kan vara en möjlighet till inkomst och som man säger ”nöden har ingen lag”. Calle har nu fått för sig att han skall resa norrut till tingen. Men jag tror ej på det. Folk processar så litet som möjligt och så billigt som möjligt, för att inte säga, de försöka få det gratis. Han har skrifvit men ej fått svar och resa utan ett enda mål kan han ju inte göra; så att säga spekulera. Jag vill ej afråda honom. Den saken får han ordna själf. Jag tror, om Calle finge fast plats i någon hufvudstadstidning, vore det bästa, en tidning, som tvingade honom att aflämna ett alster i rätt tid och ju mer han skref dess fortare arbetade han nog. Calle har det där sättet att allt skall ske i sista minuten, och är som sagt rysligt ovillig att börja. Massor af tid har han nu. Om vi bara kunde få henne igång, du Anna, hvad tror d? Calle är ju så rolig och kvick. Om han bara kom i beröring med vaknare och intelligentare folk än Härnösandarna och hade tillfälle att läsa litteratur. Ja, om vi bara kunde ge honom knuffen, så tror jag han hade en god inkomst om inte rent af framtid i detta.
Nej, nu har jag visst pratat nog. Jag måste skynda mig skrifva flera bref innan det dagliga arbetet hopas för mycket. De krypa på golfvet och leka med sina småsaker, barnen, så det blir hål på strumporna hvarje dag. Jag borde ha lilla Greta här, som hjälpte mig men jag tänker hon är Mammas lilla duktiga hjälpreda nu under Jul och också Emmas. Hon är väl rar lilla Kerstin? Hur länge stannar de?
Hälsa dem nu alla de dina så mycket ifrån oss. Calle håller nu på att skrifva. Han blir visst färdig i morgon. Och tack snälla Anna och Theodor för all Er stora vänlighet mot oss.
Din tillgifna svägerska Anna