Kära syster Anna!
Tack för ditt långa, vänliga bref, som jag så länge låtit vara obesvarat men den ena dagen har gått efter den andra och nu har jag äntligen fått klädningen sydd, sedan jag blifvit narrad flera gånger. Det är verkligen ett opålitligt folk häruppe, aldrig att lita på. Så ha vi nu äfven blifvit narrade på laxen. Jag kan ej säga hur tråkigt det är, när du haft så mycket besvär för min skull. Att vi ej bättre skulle lyckas! Jag är så förargad på dessa norrbottningar; fintyper riktigt. Nu sänder jag 10 kr. med tack för allt besvär du haft för oss. Skulle vi lyckas komma öfver någon lax skall vi sända den, men nu börjar de ta slut, så det blir nog svårt och så äro de så stora: 10 à 12 kg. Jag hoppas att Anna och Theodor ej äro allt för ledsna på oss för detta, men vi rår sannerligen ej för det.
Tack snälla du Anna för sändningen af småkläderna. Det var ej litet skönt att få så mycket kläder och bra modeller. Jag syr nu allt jag hinner så jag skall snart få färdigt. Det är nog som du säger bäst vara beredd på överraskningar. Allt är lugnt hittills och jag kry som vanligt, så är man bara försiktig så skall väl allt gå på uträknad tid. Jag har ännu ej talt vid hjälp, men skall göra det nästa vecka. Till säng har jag redan köpt en liten korg och att sätta den på fötter är nog inte dumt. Man spar stolarna och kommer ej i tillfälle att vagga. Så fin som du föreslår hade jag ej tänkt göra den, den skulle få duga ändå. Några tre kronor ha vi ingalunda att fordra, men om du vill köpa tyget och sända mot efterkraf är du rysligt hygglig. Något grönt tycker jag skulle vara vackert eftersom vi har grönt i vår sängkammare. Men skall du ge oss en filt också, du är alldeles för vänlig, men jag är ju så tacksam då det naturligtvis kommer att kosta oss nu, när vi väntar en sådan liten byting. Hela släkten är så vänlig och vi har fått så mycket. Om vi nu snart kunde få komma neröfver och visa vår lilla ”prins”, som Emma skref. Min lilla gubbe vill nog hellre ha en liten dotter, men jag tänker han är lika nöjd med hvad han får. Ännu så länge är inte bestämt med plats söderöfver, men det kan bli helt plötsligt förr än man anar. Calle har nu annonserat och skrifvit, får se hur det tar. Calle far ej vidare ifrån mig. I september börjar ju tingen, men då har jag jungfrun, en mycket snäll och treflig flicka och förtjust i småbarn, och så skall jag väl hoppas, att Calle får vara hos mig, när persen blir. Det är alltid lugnare på ett sätt, i synnerhet nu första gången, då man intet pröfvat, men det går nog bra. Min klädning är så utmärkt trefvlig, det säger alla som ser den, och fru Staaff är så liten och nätt och så fin i den. Så allt är som du förutspått. Tack än en gång för allt besvär! Men jag är rädd jag kommer att anlita min gamla svägerska och hennes goda smak flera gånger, om vi blir häruppe. Som jag är så liten behöver jag ingen kappa skönt nog, utan min svarta passar om jag längre fram flyttar ut ett par knappar. Fruarna påstår, att ingen kan märka något, som inte vet min figur förut.
Calle har haft ledigt en vecka och då lade vi en matsäck och reste till en ö i skärgården. Vi fingo vara ifred och njöto obeskrifligt af att vara ifrån staden. Vädret var litet ostadigt, men då gick mjölmaten (?) utmärkt vid skenet af den öppna spisen. Det var endast för kort semester för Calle, den första veckan på tre år. Här börjar redan bli höstlikt med regn och mörker d.v.s. det mörknar ej förrän 10,1/2 10 men vi ha varit så bortskämda med ljus. Vi känna oss nog mer än vanligt isolerade när det lider mot hösten och vintern. Vi ha ju Bergströms i Boden, men Ulla är så omöjlig att få ut. Calle träffar dem litet emellanåt och då musiceras och sjungs inpå sena kvällen eller rättare natten. De äro krya och raska. – Från Emma hade jag bref och tycks de nu vara på hemväg. De inträffa väl ungefär samtidigt med Staaffens i Stockholm, omkring 20 Augusti, så då äro vi samlade till vinterkvarter allesammans. Min gubbe är för närvarande ute och ser på idrottstävlingar men eftersom jag inte törs stå så länge höll jag mig hemma. Han skall skrifva, när han kommer hem. Var nu inte alltför ledsna på oss för detta krångel med laxen, och tack än en gång för du är så rar och snäll och alltid minns oss här uppe i Norden. Många innerliga hälsningar från oss båda genom din tillgifna Anna.