I norrländska samlingar utgivna av Johan Nordlander, finns i häfte 3 som utkom omkring 1896, en "översättning" av Skatte boken aff medelpade iordetell och skattepeningar åff hvart måll iiij peningar pro anno 1543.
Enligt denna kallade Stavre i Ljustorps socken då Överstaberg och där fanns två skattebönder, Söffrid Ionsson och Eriick Mickilsson. Enligt en tillfogad anmärkning var byns namn Sttaffre 1535 och Overstaffre 1545.
Jordeboken (Skatteboken) som legat till grund för denna ”översättning” finns icke i Härnösands arkiv.

Släkten i Stavre by i över 300 år
I den äldsta där tillgängliga jordeboken finns bland annat ”Hionelags Längd af Liustorps Gäld uti Medelpade pro Anno 1609”. Byn heter där Ofran Stafre (-ren,-ran). Byn hade tre hjonelag och bland dem Ingemar Ersson och hustru (hennes namn ej angivet). Detta torde vara den Ingemar , som enligt Svenska Ättartal levde i slutet av 1500-talet och var far till Lars Ingemarsson. Ingemar Erssons fader torde vara nämnde Eriick Mickilsson.

Den äldsta i Kammararkivet tillgängliga jordeboken är från 1632. När det gäller Medelpad och därmed Ljustorps socken innehåller denna liksom de från åren 1633-39 endast sammanställningar av de olika socknarnas skatter. Inga personnamn förekommer. Året 1640 saknas, 1641 finner man i Ö Staffrö namnet Lars Ingemarsson.
Den äldsta mantalslängden i Kammararkivet är från 1642. Där finns bynamnet Stafre och Lars Ingemarsson. År 1652 finns bynamnet Öffer Sttafre och Lars Ingemarsson som bonde med hustru. Då mantalslängden är baserad på uppgifter inhämtade i slutet av närmast förgående år, har han tydligen gift sig år 1651.

Lars Ingemarsson synes ha avlidit omkring 1662. ”Änkan” Margaretha gifte om sig med bonden Olof Unosson och fick med denne bla sonen Uno(Olai) som blev kyrkoherde i S:t Olofs församling Lunds stift, Skåne. Margareta och Olof bodde kvar på gården till ca 1679 då de flyttade till Olofs fädernegård i Elgsjö i Ångermanland. Margareta och hennes förre man Lars Ingemarssons dotter Brita Larsdotter, dvs vår anfader Eric Larsson-Staafs syster, tog då över gården tillsammans med sin man Anders Påhlsson. De fick bland annat sonen Lars Staaf som blev komminister i Härnösand. Ättlingar till Brita och Anders kom att bo kvar i Stavre by fram till ca 1839.

Ryssen kom men skrämdes iväg Kring 1720 gjorde ryssarna härjningar längs den svenska östersjökusten samt inåt landet . Folklivsforskare Johan Nordlander skriver: "Ytterst i Ljustorp ligger byn Öfver-Stavre vilken en gård heter Fangården. Hit kom ryssen, varvid mycket folk flydde till skogs och gömde sig." Ena gården brändes men i den andra satte sig en äldre man, Anders Påhlsson, till motvärn och med hjälp av andra män lyckades de fördriva antagonisten genom att skapa fientliga ljud i skogen. En rysk fana eller flagga blev kvar på gården som sedan fick heta Fangården.

Gården eller Fangården finns kvar än idag, markerat "Stavre 415" på kartan. De ursprungliga husen finns dock inte kvar.

Att Stafre by i Ljustorp givit upphov till namnet är säkert. Om Eric tog namnet eller fick det sig tilldelat kan ju diskuteras. Att börja med heter han i Härnösands trivialskolas matriklar endast Ericus Laurentii.
I dessa matriklar var till en början eleverna ifrån allmogehem betecknade med endast det egna förnamnet och genetivformen av faderns.
Namnen var alltid latiniserade. Detta gäller tiden före omkring 1675 i Härnösand och omkring 1700 på Frösön. Tilläggsnamn började så småningom att införas och var efter nämnda årtal så gott som regel.

Det bildades ofta efter en by, en gård, en sjö etc. i elevens hemtrakt och det torde ha varit den matrikelskrivande läraren som komponerade det. Elever, som fortsatte på studiebanan, behöll oftast det namn de fått i skolan, under det många av dem, som efter något eller några år i skolan återvände till jordbruket lade bort tillnamnet. Sådana namn ansågs nämligen bland allmogen som bevis på högfärd. Man kan ju säja att Eric tog namnet i och med att han senare bestämde sig för att behålla det skol namn han fått i unga år.

Enligt källorna skulle namnet först ha skrivits Staff, vilket snart ändrades till Staaff. Något belägg för att Eric i början skrev Staff har ej kunnat spåras, inte heller att han någon gång skrev Staaff. Av hans egna namnteckningar framgår att han skrev Staaf redan som adjunkt i Säbrå och sedan som pastor i Sunne. Staaf står det ju också på den gamla gravhällen i Sunne.
Erics halvbror Uno och systersonen Lars skrev namnet på samma sätt.

Det var Erics son Petrus, som lade till ett f i namnet. När han gjorde denna ändring har ej närmare undersökts, men troligen var det under studietiden i Uppsala. Som regementspastor vid Jämtlands regemente och sedan som rektor och kyrkoherde skrev han alltid Staaff.
Alla följande ättlingar har sedan skrivit namnet på detta sätt.
Idag är det ett 60 tal personer som bär efternamnet Staaff.

Prostfamiljen Pehr och Johanna Staaff


HTTP Message
Prostfamiljen i Rödön, målning av sonen Carl Theodor Staaff nu i Landsarkivet i Östersund.
I centrum föräldrarna Pehr och Johanna, uppifrån och medsols barnen:
Johan Petter, Johanna, Carl Theodor, Erica, Olof Abraham, Sophia, Lars Ingemar, Christina.

Klicka för att få veta mer om Staaffska släktporträttet.


Pehr Staaff

Intogs i Frösö trivialskola 1794. I Härnösands gymnasium 1800. Student i Uppsala vårtermin 1804. Prästvigd med särskilt tillstånd 17 februari 1807 till adjunkt åt fadern nådårspredikant efter honom. Pastoradjunkt i Sveg 1 maj 1809. Nådårspredikant i Lillhärdal 6 juni 1811. Kommunister därstädes i maj 1812. Genom kungligt brev 2 november 1814 erhöll han rätt att räkna dubbla tjänsteår på grund av den ovanligt besvärliga och mödosamma tjänstgöringen, han hade att bestrida i Svegs vidsträckta pasorat. Undergick pastoral examen 1817.
Utnämnd kyrkoherde i Rödön 6 oktober 1822, tillträdde 1 maj 1824. Han blev honör. prost 1836. De sista åren av sitt liv var han klen i sin hälsa. Pehr Staaffs almanackor med anteckningar från 1811-1856 finns bevarade.


Anna Johanna Wagelin-Staaff

Johanna var konstnärligt begåvad, tecknade vackert, broderade efter egna kompositioner. Stor blomstervän. Två av barnen dog i juni 1826 i den stora nervfeberepidimi, som det året härjade i Jämtland.

HTTP Message

Nådårspredikanten(efter sin far) Per Staaff uti Rätan i Jämtland och Anna Johanna Wagelin vigdes 10/2 1809 i Rödöfors i Umeå. Där Johannas halvsyster Magdalena bodde med sin man Johan Samuel Hofverberg.
Nådårspredikant var en präst som skötte en död prästs tjänst under minst ett år och var avlönad av den dödes familj.

Föräldrar till Pehr Staff
Eric* Petrus Staaff
Komminister
Född 9/12 1745 i Stocke, Frösön Död 16/7 1806 i Rätan, Jämtland
Elisabeth Maria Wasell-Staaff Född 1/12 1754 Död i bröstfeber 7/3 1815 i Rätan, Jämtland
Föräldrar till Anna Johanna Wagelin-Staaff
Carl Wagelin
Präst
Född 26/7 1725 i Vagle by, Frösön Död 27/10 1792 i Hede, Härjedalen Döpt 1/8 1725 i Frösö kyrka
Brita Christina Valanger-Wagelin Född 4/8 1751 Död 15/8 1823 i Övermon, Sveg
Pehr och Johanna Staaff
Pehr Staaff
Prost
Född 14/9 1783 i Rätan, Jämtland Död 2/3 1856 i Rödöns prästgård, Jämtland Begraven i Staaffska släktgraven, Rödön
Anna Johanna* Wagelin-Staaff Född 18/7 1788 i Hede, Härjedalen Död 12/1 1856 i Rödöns prästgård, Jämtland Begraven i Staaffska släktgraven, Rödön
Barn
Eric* Jonas Staaff Född 14/1 1810 i Sveg, Härjedalen Död 16 år gammal i nervfeber 22/6 1826 i Rödön Begraven i Staaffska släktgraven, Rödön
Carl Christian Staaff Född 14/3 1811 i Sveg, Härjedalen Död 3 månader gammal 25/6 1811 i Sveg, Härjedalen
Carl Johan Staaff Född 14/2 1812 i Lillhärdal, Härjedalen Död 3 månader gammal 25/5 1812 i Sveg, Härjedalen
Johan* Petter Staaff
Ryttmästare
Född 8/3 1813 i Lillhärdal, Härjedalen Död 1893 i Sundsvall
Brita Christina* Staaff-Edling Född 13/5 1814 i Lillhärdal, Härjedalen Död 1866 i Sundsvall
Carl Theodor Staaff
Kunglig hovmålare, titulärprofessor
Född 28/6 1816 i Lillhärdal, Härjedalen Död 3/5 1880 i Stockholm. Begraven på Norra kyrkogården i Solna.
Maria Elisabeth Staaff Född 17/10 1818 i Lillhärdal, Härjedalen Död i nervfeber 26/6 1826 i Rödön Begraven i Staaffska släktgraven, Rödön
Lars* Ingemar Staaff
Lantmätare
Född 2/12 1820 i Lillhärdal, Härjedalen Död 28/3 1874 i Brunflo Begraven i Staaffska släktgraven, Rödön
Olof Abraham Staaff
Prost
Född 13/9 1822 i Lillhärdal, Härjedalen Död hos Marin Farup-Helander 21/7 1903 i Faxälven Begraven i Offerdal, Jämtland
Johanna Staaff-Bergström Född 10/12 1823 i Lillhärdal, Härjedalen Död 14/11 1873 i Indal, Medelpad Begraven i Bergströmska familjegraven, Indal
Ulrika Sofia Staaff Född 3/6 1825 i Rödön, Jämtland Död 27/3 1869 Begraven i Staaffska släktgraven, Rödön
Erica* Maria Staaff-Farup Född 21/4 1829 i prästgården i Rödön Död 2/9 1888 Begraven i Ljusnedal, Härjedalen
Anna Charlotta(Lotta) Staaff Född 1/3 1831 i prästgården i Rödön, Jämtland Död i inflammation 25/2 1832

Rödöns kyrkogård ligger många från släkten Staaff begravda. Den stora stenen är full med namn. Platsen är väl vald med utsikt över Storsjön och Oviksfjällen och med Rödögården på andra sidan kyrkomuren.

  • Prostparet Pehr och Johanna Staaff bodde med familj och släktPrästbostället under den tid de verkade i Rödöns församling.
  • Äldste sonen, ryttmästaren Johan Petter Staaff, bodde med familj på 3 ställen i Rödön: Loken som då tillhörde Prästbostället, Silje 1 eller Trumslagarbostället samt Rödögården eller Ryttmästarbostället.
  • Sonen lantmätare Lars Ingemar Staaff bodde med familj liksom sin storebror först på Loken och sedan på Silje 1.
  • Även Lars Ingemar's son, lantmätare Gabriel Staaff, bodde med familj på Silje 1.
  • Dottern Johannas man, kyrkoherden i Indal Lars Bergström , växte upp i Undrom 2/Hovslagarbostället Även att han hyrde på Prästbostället när han som pastorsadjunkt arbetade för kyrkoherden Pehr Staaff
  • Rusthållaren är en teckning gjord av sonen Carl Theodor Staaff Han kom att arbeta som konstnär boende i Stockholm.
  • Sonen Olof Abraham Staaff tog över som t.f. pastor när fadern på senare år blev sjuklig. Blev kontraktsprost i Offerdal Jämtland och var verksam inom den växande nykterhetsrörelsen.
  • Olof Abrahams son kronolänsman och sedan lappfogde Abraham Staaff bodde med familj i det gula hus som hade byggts för tobaks- och tändsticksfabriks arbetarna på gården Kroksgård 2
  • Mary och Ingmar Bergström fint renoverade 1700-tals hus är av den gård som förr hette Kroksgård 1

Bonden Olof Olovsson i Nygården, Undrom, tecknade under åren 1910-20 ned ur minnet hus ifrån 1800-talet i Rödön varav en del inte längre då fanns och andra hade ändrat utseende och karaktär som vid laga skifte eller av renovering

Planets Kyrkan Rodogard Loken Undrom 2 Nygården Silje 1:2 Prästgården
Planets Kroks1 Kroks2
HTTP Message

Staaffska släktgraven vid Rödöns kyrka med tre gravstenar
renoverade av släktföreningen på 1980-talet.

Vänstra stenen Mellersta stenen Högra stenen

HTTP Message

Anna Staaffs dagböcker

HTTP Message

HTTP Message Prästgården byggdes 1867 och revs 1943.

Anna Staaff, 15 år (född den 13 augusti 1858) och dotter till Carl Theodor och Emma(f. Holm) Staaff, besökte sommaren 1874 släkten i Indal tillsammans med sin då ogifta moster Anna Holm och sina syskon Erik, 14 år, och Emma, 17 år. De bodde då hos Bergströms i Indals prästgård.

Prästfrun Johanna hade dött i november året innan och de hemmavarande äldre döttrarna hade ansvar för hemmet och småsyskonen. Äldsta prästdottern, Fredrika, var gift i byn med lantbrukaren Johan Alfred Boström. Familjerna bodde nära varandra och umgicks dagligen. Anna tecknade på ett livfullt sätt ner dagarnas små händelser i en liten, enkel anteckningsbok, som nu saknar pärmar. Sidorna är hopklibbade, papperet gult och sprött och texten skriven med någon sorts anilinpenna och håller till största delen på att försvinna. Med hjälp av förstoringsglas och läslampa har jag lyckats tolka och skriva ner denna roliga skildring. Tycker jag litet lärt känna min farmor, som jag aldrig mött. Margareta Schwind född Bergström.

Anna har också antecknat följande i sitt häfte: Just nu fick jag veta, att jag fått mig en liten bror. Han föddes mellan ¼ och ½ 5 Onsdagen den 20 Augusti 1874. Jag var nu inne och såg på honom, men han var icke alls vacker, alldeles mörkblå i ansiktet, men att det blir en vacker pojke, det såg jag tvärt. Han kommer att blifva mycket lik far sin, vacker näsa och en mun, som nog blir vacker med tiden.

I den ordning personerna förekommer i dagboken. Företrädesvis släktingar. Sammanställt av Ragnhild Widgren

HTTP Message

HTTP Message Fartyget Nordstjernan gick med passagerartrafik på traden Stockholm-Sundsvall-Härnösand-Örnsköldsvik från 1872. I Annas beskrivning tog resan Stockholm-Sundsvall 19 timmar.

Anna Staaff, 20 år (född den 13 augusti 1858), skrev denna dagbok under sin resa till släkten i Jämtland sommaren 1878. Med på resan från hemmet i Stockholm var hennes far Carl Theodor och syskonen Emma, 21 år och Erik, 18 år. Annas son Lars Theodor Bergström har på 1950-talet skrivit av originalet, varvid han moderniserade stavningen något. Materialet har därefter digitaliserats av Lars Theodors dotter Margareta Schwind. Ragnhild Widgren har kompletterat texten med fotografier.


Så vandrar vi bakåt i tiden till sommaren 1878. I dagboken får vi följa med Anna på hennes resa till Offerdal och på utflykter och annan förströelse tillsammans med släkten, främst syskon och kusiner.

Sammanställt av Ragnhild Widgren

HTTP Message

HTTP Message
Anna Westman Staaff (1878-1924)

Anna Staaff, 15 år (född den 13 augusti 1858) och dotter till Carl Theodor och Emma(f. Holm) Staaff, besökte sommaren 1874 släkten i Indal tillsammans med sin då ogifta moster Anna Holm och sina syskon Erik, 14 år, och Emma, 17 år. De bodde då hos Bergströms i Indals prästgård.

Prästfrun Johanna hade dött i november året innan och de hemmavarande äldre döttrarna hade ansvar för hemmet och småsyskonen. Äldsta prästdottern, Fredrika, var gift i byn med lantbrukaren Johan Alfred Boström. Familjerna bodde nära varandra och umgicks dagligen. Anna tecknade på ett livfullt sätt ner dagarnas små händelser i en liten, enkel anteckningsbok, som nu saknar pärmar. Sidorna är hopklibbade, papperet gult och sprött och texten skriven med någon sorts anilinpenna och håller till största delen på att försvinna. Med hjälp av förstoringsglas och läslampa har jag lyckats tolka och skriva ner denna roliga skildring. Tycker jag litet lärt känna min farmor, som jag aldrig mött. Margareta Schwind född Bergström.

Anna har också antecknat följande i sitt häfte: Just nu fick jag veta, att jag fått mig en liten bror. Han föddes mellan ¼ och ½ 5 Onsdagen den 20 Augusti 1874. Jag var nu inne och såg på honom, men han var icke alls vacker, alldeles mörkblå i ansiktet, men att det blir en vacker pojke, det såg jag tvärt. Han kommer att blifva mycket lik far sin, vacker näsa och en mun, som nog blir vacker med tiden.

I den ordning personerna förekommer i dagboken. Företrädesvis släktingar. Sammanställt av Ragnhild Widgren

HTTP Message

Anna Staaffs dagböcker

HTTP Message

HTTP Message Prästgården byggdes 1867 och revs 1943.

Anna Staaff, 15 år (född den 13 augusti 1858) och dotter till Carl Theodor och Emma(f. Holm) Staaff, besökte sommaren 1874 släkten i Indal tillsammans med sin då ogifta moster Anna Holm och sina syskon Erik, 14 år, och Emma, 17 år. De bodde då hos Bergströms i Indals prästgård.

Prästfrun Johanna hade dött i november året innan och de hemmavarande äldre döttrarna hade ansvar för hemmet och småsyskonen. Äldsta prästdottern, Fredrika, var gift i byn med lantbrukaren Johan Alfred Boström. Familjerna bodde nära varandra och umgicks dagligen. Anna tecknade på ett livfullt sätt ner dagarnas små händelser i en liten, enkel anteckningsbok, som nu saknar pärmar. Sidorna är hopklibbade, papperet gult och sprött och texten skriven med någon sorts anilinpenna och håller till största delen på att försvinna. Med hjälp av förstoringsglas och läslampa har jag lyckats tolka och skriva ner denna roliga skildring. Tycker jag litet lärt känna min farmor, som jag aldrig mött. Margareta Schwind född Bergström.

Anna har också antecknat följande i sitt häfte: Just nu fick jag veta, att jag fått mig en liten bror. Han föddes mellan ¼ och ½ 5 Onsdagen den 20 Augusti 1874. Jag var nu inne och såg på honom, men han var icke alls vacker, alldeles mörkblå i ansiktet, men att det blir en vacker pojke, det såg jag tvärt. Han kommer att blifva mycket lik far sin, vacker näsa och en mun, som nog blir vacker med tiden.

I den ordning personerna förekommer i dagboken. Företrädesvis släktingar. Sammanställt av Ragnhild Widgren

HTTP Message

HTTP Message Fartyget Nordstjernan gick med passagerartrafik på traden Stockholm-Sundsvall-Härnösand-Örnsköldsvik från 1872. I Annas beskrivning tog resan Stockholm-Sundsvall 19 timmar.

Anna Staaff, 20 år (född den 13 augusti 1858), skrev denna dagbok under sin resa till släkten i Jämtland sommaren 1878. Med på resan från hemmet i Stockholm var hennes far Carl Theodor och syskonen Emma, 21 år och Erik, 18 år. Annas son Lars Theodor Bergström har på 1950-talet skrivit av originalet, varvid han moderniserade stavningen något. Materialet har därefter digitaliserats av Lars Theodors dotter Margareta Schwind. Ragnhild Widgren har kompletterat texten med fotografier.


Så vandrar vi bakåt i tiden till sommaren 1878. I dagboken får vi följa med Anna på hennes resa till Offerdal och på utflykter och annan förströelse tillsammans med släkten, främst syskon och kusiner.

Sammanställt av Ragnhild Widgren

HTTP Message

HTTP Message
Anna Westman Staaff (1878–1924)

Brev skrivna av Anna Westman gift Staaff till svägerskan Anna Staaff gift Bergström (1858-1928), Finnboda. Anna Westman gifte sig 1904 med Carl Theodor Staaff Jr (1874–1948)

Min pappa Lars Th. Bergström (1887-1975) hade en stor brevsamling. I den fanns bl.a. gamla släktbrev från hemmet i Finnboda. Han hann inte sortera allt utan breven delades upp mellan de av oss syskon som var intresserade. Var och en skulle ordna sin del. För ett par år sedan fick jag nedanstående korrespondens i min hand. Det som fängslade mig var, att man i breven kan följa Anna från att vara en mycket förväntansfull liten fästmö genom livets sorger och glädjeämnen fram till året före hennes död. I en del av breven höll texten på att försvinna. Anna står i släktboken nämnd endast som född och död. Hennes stora arbetsinsats i hemmet för familjen tycker jag förtjänar att visas fram för eftervärlden. Därför tog jag mig tid att skriva av hennes brev, så länge texten gick att tyda. Jag har varit angelägen om att behålla hennes egen äldre stavning för att breven skall vara så autentiska som möjligt.

Karlskoga hösten 2012

Margareta Schwind född Bergström

Sammanställt av Ragnhild Widgren

HTTP Message

HTTP Message
Olof Abraham Staaff (1822-1903)

Brev skrivna av Olof Abraham (OA) Staaff åren 1893-1902 till de gifta kusinerna Anna, född Staaff, och Theodor Bergström. Hon dotter till OA's broder konstnären Carl Theodor (1816-80) och han son till OA's syster Johanna (1823-73), gift med kyrkoherden Lars Bergström.

OA var nummer fem av åtta barn till prostparet Pehr och Johanna Staaff i Rödön. Han följde i sin fars fotspår när han prästvingdes den 16 juni 1847. Innan dess hade han 1831 börjat läsa på Frösö skola, 1840 inlett gymnasium i Härnösand och från 1843 studerat i Uppsala. Han var den siste praktikanten vid sin svåger William Farups bruk i Ljusnedal och kom att arbeta på olika platser fram till han 1870 blev kyrkoherde i Offerdal, Jämtland. Undervisade även i skola och var kontraktprost åren 1884-88. Som en framstående person tog han ett viktigt ansvar i en tid när alkoholen hade ett järngrepp om Sveriges befolkning. Han förstod att stiga fram när andra så kallade utbildade ville förlöjliga nykterhetsrörelsen. OA tog som Storkaplan i Tempelriddarorden stark del i att familjer kunde räddas från att gå under i och med att alkoholens makt försvagades när nykterhetsrörelsen svepte in över Sverige. Sveriges godtemplare reste en minnessten över Olof Abraham Staaff vid Offerdals kyrka sommaren 1906.

Sammanställt av Ragnhild Widgren

Elfva Staaffs pensionat

HTTP Message
Pensionatet innan det skall öppnas. Elfva sittande på huk klappande en hund.
Två från vänster kan vara brodern Gabriel med sonen Karl framför sig. Kanske
Gabriels fru Brita till höger. Mamma Amalia femma från vänster och till höger om
henne Gabriels döttrar Ingeborg och Margit. Gabriels andre son Lars sittande
på staketet. Annars i huvudsak personal på fotografiet

Elfva Staaff öppnade sitt pensionat i Helgebacken Oviken Jämtland, med utsikt mot Oviksfjällen, i juni 1913. Lite mer än 5 mil sydost om Östersund med dagens adress: Skolgatan 8 Oviken. Hennes bror, Gabriel (Gabbe) Staaff, står som köpare enligt fastighetsboken. Hans dotter Margit brukar emellanåt hjälpa till på sin fasters pensionat och i juni 1917 kan man därför hitta hennes namn i gästboken. Hon är 18 år, går annars i skola och bor i Östersund. Raden under finner man antecknat namnet Per Martin, ingenjör. Även Per bor i Östersund och arbetar sedan ett år med elektrifieringen av Jämtland samt Härjedalen för det framtida storföretaget ASEA (Idag ABB). Han är gäst 23-24/6 då han håller på att planera en kraftstation tillsammans med företaget Myssjö-Ovikens Kraft AB. Tycke uppstår och de kom att gifta sig i St Petri kyrka Malmö den sextonde augusti 1920. Samma år den fjärde november flyttar Margit och Per in på Upplandsgatan 86 i Stockholm.

HTTP Message
Elfva Staaff med sin kära katt "Kusin Nicke".

Elfva Staaff

Sitt förnamn Elfva fick hon av att vara elfte barnet av tretton. Född 23/3 1868 och uppväxt på trumpetarbostället i Rödön. Som person var hon gladlynt, social och bestämd. Hennes bästa sällskap var katten "Kusin Nicke". Studerade liksom sina systrar Matilda och Ottilia vid Nisbethska skolan i Uppsala. I husförhörsboken kan man läsa att hon är "ledig för äktenskap" dock, står det vidare, har hon vistats i Nord Amerika mellan åren 1888 och 1890. Det gjorde Elfva även en andra gång från 1895 till 1900 där hon skall ha arbetat som husfru åt välbärgade amerikanare. När hon var hemma bodde hon med sin mamma Amalia Staaff f.Caspollin som blev änka efter hennes man lantmätare Lars Staaff år 1874. Mamman och dottern flyttade ofta och bodde mest i Uppsala trakten eller kring Östersund men också i Sundsvall. Mammans släkt härstammade bla från Löfstabruk inte långt från Uppsala. Till Oviken flyttade de den 3/9 1912 och bodde i Bugården där det fanns ett gästgiveri, Ovikens gästgiveri. Gästgiveriet var också aktivt när Elfva 9 månader senare öppnade sitt färdigbyggda pensionat inte långt ifrån som får namnet Bugårdens pensionat. Mamman gick ur tiden den 20/12 1913 och då flyttade Elfva in i sitt pensionat. Enligt gästboken var pensionantet verksamt under sommaren mellan juni och augusti. Mest kvinnor verkar ha varit gäster och det berodde förmodligen på lockelsen att komma till ett pensionat som drevs av en kvinna i en tid när det var ovanligt. Det blev sålt 1920 till Ovikens kristliga ungdomsföreningen. Vid avskedsfesten var det ett 80-tal personer närvarande för att hylla den omtyckta fröken Staaff och hon erhöll ett guldur som minnes gåva från ett flertal vänner enligt ÖP. Efter Oviken bodde Elfva i Östersund fram till 1935 då hon flyttade till ett äldreboende för kvinnor i Enskede där Elfva Sophia Viktoria Staaff slutade sina dagar den 10/3 1947.

Pensionatet öppnar i juni 1913 med en långväga gäst

I samband med öppnandet är Elfvas bror Bror eller Charles Staaff (1861-1940), som han kallade sig i Nord Amerika, hemma på besök. Charles utvandrade kring 1880 med sin bror Erik Abraham Staaff (1860-83). Han bor nu i New York och har arbetat som soldat, uppfinnare och farmare. Tog värvning 1883 i 3dje kavallari regementet, kompani D (=stöd tropp), som menig och deltog i de sista krigen mot ursprungsbefolkningen ("indianerna"). Som uppfinnarer fick han patent för "kuvös för små kycklingar" och även "Trädgårdsverktygshandtag". Drev hönsfarm så framgångrikt att det gav många fina utmärkelser för hans höns på olika utställningar. Bodde i Peapack, New Jersey, och var chef för Onah farm(poultry plant) i Morristown, New Jersey. Bror/Charles Carl Fredrik Staaff går ur tiden 8/1 1940 boende på The New Jersey Home for Disabled Soldiers och begravs i Soldiers' circle på arlingtonkyrkogården, New Jersey.
Tillsammans med sin syster Ottilia Staaff (1869-1929) är Charles bland de första gästerna enligt gästboken. Ottilia arbetar som lärarinna och köksa i Sundsvall. Tidigare verksam som lärarinna i Rätan 1888 och därefter Ljusnedal 1893.
Även en viss Valborg Franck, som driver en privatskola i Gränna mellan åren 1875-1925, ingår i samma sällskap.

Pensionat Alma

En senare gäst är bland annat kusinen bankamrer Karl Bergströms(1863-1906) fru Alma f.Palm (1864-1936) i sällskap med Elfvas svägerska Brita Staaff f.Rosenberg (1876-1956). Alma Bergström f.Palm blev kamreränka 1906 med 5 barn och arbetar då som bankkassörska. Mellan åren 1914-24 driver hon i sin tur Pensionat Alma på Prästgatan 26 i Östersund. Huset var nybyggt 1914 och pensionatet hade 7 rum. År 1918 registreras Hemming Hemmingsson som ägare till pensionat Alma. Säkert hade Elfva och Alma erfarenheter att utbyta om sina samtidigt pensionatverksamheter.
Alma flyttar år 1924 med sin son Nils till Stockholm och går ur tiden i Skellefteå den 27/10 1936 vid ett besök hos sin dotter Margareta. Vid sin bortgång bor Alma Helena Bergström f.Palm med sin dotter Åsa på De Geersgatan 12 i Stockholm.
Hotell Britannia är efter pensionat Alma verksamt på Prästgatan 26, namnet efter ägarinnan Brita Estensson f.Bergstedt.
Idag heter det Leopold Bed & Breakfast.

Kvinnans lott

Lika omutlig som lantmätare var Gabriel Staaff också när han bad sin fru Brita f.Rosenberg att bege sig ut och arbeta på åkern. De bodde med sina barn på trumpetarbostället med jordbruk i Silje, Rödön, mellan åren 1904-10. Förr i bondesamhället var det också givet att kvinnan skulle utföra sysslor på gården som att mjölka kor, vattna djuren, räfsa ihop gräset på åkern och annat. Förutom att också ta hand om barn och hushåll. Vila blev det inte förrän i himlen skulle man kunna säga.
Gabriels farbrors svåger, brukspatronen Willam Farup i Ljusnedal, drev det första mejeriet i Jämtland. Han hade det dock inte lätt att anställa mejerskor då han vid anställningsintervju sade att på sommaren så flyttar mejeriet (=korna) upp på fjället i 10 veckor. Arbeta i fjällvärlden lockade inte speciellt!

Tre systrar

Elfva Staaff hade också tre systrar: Fredrika, Mathilda och Ottilia, som liksom hon var yrkesverksamma och förblev ogifta. Men så levde de också i en tid när kvinnan ännu som gift ej hade rätt att vara myndig medan hon som ogift sedan år 1856 fick vara myndig . En del kvinnor valde därför att inte gifta sig och skaffa barn då det för det mesta kunde innebära att hon inte längre för sin målsman, mannen, fick längre vara yrkesverksam. Även att det kunde vara en ekonomisk risk vid giftermål att hennes man kunde göra av med hennes egentligen rättmäktiga arv och att hon därför kunde hamna i fattigdom.

HTTP Message
Margit Martin f.Staaff (1898-1977) & Per Martin (1888-1978)

Margit Matilda Martin f.Staaff föddes i Ströms socken(Strömsund) Jämtland den 13/8 år 1898. Hennes föräldrar var lantmätare William Gabriel Staaff från Rödön och Brita Kristina Rosenberg från Öhn. Margit hade tre syskon: Ingeborg, Lars och Karl-Erik. Gabriel och Brita skall ha träffats när han hyrde hos hennes föräldrar på Öhn i samband med ett lantmäteriuppdrag. Gabriels föräldrar var lantmätare Lars och Amalia (f.Caspolin) Staaff.

Från Öhn

Mamma Britas far, hemmansägaren och bonden Jöns Rosenberg (1838-1916), arbetade också som skiftesgodeman.
Britas farfar, Anders Jönsson Rosenberg (1790-1854), trodde aldrig att han skulle bilda familj när han närmade sig 40 år. Han arbetade som kronolänsman vilket innebar dryga resor med häst, roddbåt och diligens runt om i norra Jämtland. Men 1829 gifter Anders sig med Ingeborg Jönsdotter (1800-1882) från Brevåg, Lit. De bor först i Anders hemby Risselås i Ströms socken där hans släkt hade levt i fyra generationer före honom. År 1840 flyttar de ut till en gård på Öhn och tillsammans får de 8 barn.
1873 övertar sönerna Anders (1831-1913), häradsdomare, och Jöns hemmanet. Ännu ett boningshus byggs där Britas föräldrar Jöns och Kristina f.Ersdotter (1847-1946), också från Öhn, flyttar in och bildar familj om 9 barn varav Brita är näst äldst.
Britas storasyster Ingeborg (1873-1930) bor med sin man Mårten Jönsson (1871-1954) i Silje, Rödön, mellan åren 1898-1904. Samma gård, trumpetarbostället, där Gabriel Staaff växte upp och även bodde med Brita och deras barn åren 1904-10. Storasyster Ingeborgs familj om 10 barn bor sedan i Östersund.

Giftermål i Ströms kyrka

Gabriel Staaff och Brita Rosenberg gifter sig i Ströms kyrka den 25 augusti år 1895. Vid denna tid var Strömsund påtänkt att bli Jämtlands andra stad då invånarantalet växte avsevärt eftersom det rådde en febril verksamhet i området kopplat till välfärdsutvecklingen. Flera skogsföretag kom från speciellt Sundsvallsområdet för att utvinna skog.
Familjen flyttade till en början mellan Strömsund (1898-1904 och 1910-13) och storsjöområdet (Silje: 1895 och 1904-10; Nyland: 1896-98; Östersund: 1913-18, 1918-25 och 1926-34; Frösön (Mällbyn): 1918 och 1925-26) mycket beroende på att Gabriels yrke som lantmätare krävde det.

Laga skifte och en 1000-årig by tradition bryts

HTTP Message
Lantmäteri instrument
Gabriel Staaff (1866-1928) blev lantmätare år 1893 och distriktslantmätare i Ströms distrikt, Jämtland, år 1909. Hans far, Lars Staaff (1820-74), hade också varit lantmätare och det var ett yrke som var på mode, speciellt sedan 1827 då lagen om laga skifte kom. Främsta orsaken till skifteslagen, som gällde fram till 1928, var att det fanns behov av att effektivisera jordbruket. Kring sekelskiftet 1900 arbetade ca 60 % av Sveriges befolkning inom jordbruket och sedan mitten av 1800-talet var det en stark befolkningsökning. Hemmanen(fastigheterna) var alldeles för splittrade beroende på ökad folkmängd och arvsskiften. Jordbruksmarken låg tillsammans där varje bonde kunde ha flera tegar(områden), vilket medförde att det blev omständigt att bruka sin egen mark. Man var beroende av varandra när det skulle utföras arbeten och det var svårt att göra förändringar som med vilken typ av växtodling.
Byalagets avvecklande
Innan skiftet befann sig också gårdarna tillsammans som en by med ett byalag som genom en bystämma bestämde om gemensamma spörsmål. Det var en tusenårig by tradition som nu minskade i sin betydelse speciellt i Götaland och Svealand. Med en större självständighet för bonden kom även en del av den sociala gemenskapen att upphöra. Genom laga skiftet drogs det nya gränser runt respektive fastighet som genom skiftet tilldelades sammanhängande jordbruks- och ängsmark under ledning av lantmätaren. Målsättningen var också att varje gård skulle ligga i närheten av sin egen mark vilket innebar att man fick flytta ett flertal gårdar bort från bykärnan.
Ofta spänningsfullt laga skifte
Innan hade till större del samma jordbruks- och ängsmark brukats av respektive gård i många hundra år. Det räckte att en fastighetsägare begärde laga skifte så skulle skiftet för byn genomföras, vilket inte alltid var populärt då alla byns fastighetsägare också fick vara med och betala för det inte sällan kostsamma laga skiftet. Ett laga skifte kunde ta flera år beroende på komplexiteten, som hur många fastighetsägare, och understundom kom det heller aldrig i mål. Alla betalande fastighetsägare skulle helst vara nöjda med byns laga skifte och därför kunde lantmätaren vid giltiga fall behöva kompensera en missnöjd bonde genom att tilldela hen mer mark.
Ett utsatt arbete var det och ibland ett så starkt missnöje att lantmätaren behövde ha pistol eller länsmannen med sig som skydd.
Laga skiftet gav effekt
I sitt gravtal beskrivs Gabriel Staaff som omutlig och sanningssökande vilket säkert var bra egenskaper för en lantmätare speciellt vid denna tid.
Tack vare även annan effektivisering som nyodling ökade jordbruksarealen kraftigt. En bieffekt av laga skiftet blev att människor, som blev utan jord att bruka, flyttade in i städer för att söka arbete.
Dottern Margit gick en kartritningskurs år 1928, samma år fadern dog, i sin fars och farfars fotspår.

Per Kilian Martin föddes i Slätthult, Toarps socken den 27/10 år 1888. Hans föräldrar var gårdfarihandlaren, bonden och senare fabrikören Martin Pettersson och Anna Johansson i Toarps socken Älvsborgs län. Han hade sex syskon: Hilda, Elsa, Judit, Gunnar, Annie, Rut och Nils.
Per valde av eget intresse att utbilda sig till ingenjör istället för att ta över sin fars verksamhet konfektionsfabriken JA Pettersson AB i Målsryd. Dock kom han att arbeta i dess styrelse i många år.
Per tog efter studentexamen i Skara ingenjörsexamen på KTH i Stockholm år 1912. Han genomgick Aseas 2-åriga elevkurs för att bli elektromekanisk ingenjör.
Första arbetet var för Asea i Västerås 1914 och därefter i Sundsvall. 1916 fortsatte han anställningen som föreståndare för filialen i Östersund där han kom att medverka till elektrifieringen av Härjedalen och Jämtland fram till han slutade på Asea 1919.
Han grundade 1917 tillsammans med två andra elinstallations och elgrossist företaget Elektroskandia som är en del av det företaget som idag också heter så.

Forskat och skrivet av Olle Martin med assistans av Kerstin Westerberg
2020-07-28

Om Sverker Bergströms(1889-1919) bakgrund och första tid

HTTP Message
Sverker Bergström år 1907

Coronapandemin 2020 har inneburit inskränkningar i vardagen för större delen av befolkningen. Återblickar och jämförelser har gjorts med tidigare pandemier och folksjukdomar. För dem som upprörs av att inte kunna åka på semester utomlands, att folkfester och arrangemang ställs in och vaccinationen tycks komma igång först efter ett år kan det vara nyttigt att repetera en del av vår historia och reflektera över tidigare generationers förutsättningar och villkor. Jag hörde talas om Sverker genom pappas, Lars Theodor Bergströms, berättelser. De var kusiner och nära vänner, båda födda under slutet av 1880-talet. De studerade samtidigt matematik och andra naturvetenskapliga ämnen på Stockholms högskola. Båda drabbades under denna period av TBC, vilket i pappas fall ledde till att han fick leva större delen av sitt långa liv med endast en fungerande lunga. Hur det gick för Sverker kan vi läsa om i släktboken sidan 162 (Hemsidan: Läs i släktboken under Arkiv/Släkten Staaff i 350 år).

För några år sedan upptäckte vår webbmaster i föreningen Olle Martin, att uppgifterna i släktboken om Sverkers födelseort inte stämmer. Det ena gav det andra och han förmedlade uppgifter till mig, som jag sammanställt och vidareutvecklat. Med denna berättelse vill jag lyfta fram och ge en tidsbild från en epok i landets historia, som många idag inte känner till. Under decennierna kring sekelskiftet 1900 var TBC en utbredd folksjukdom, som man inte hade något verksamt botemedel mot. Smittan fanns överallt i samhället och dödligheten var stor. Från det att man upptäckt och beskrivit tuberkelbakterien 1882 tog det ända till 1942-43, 60 år, innan BCG-vaccineringen infördes i Sverige. Av Lars och Johanna Bergströms tolv barn drabbades två söner av TBC under den tid de vistades i Uppsala för studier. Petrus (1844-1872) blev 28 år och Karl (1863-1906) blev 43 år. Den senare hade studerat medicin, men avbröt studierna på grund av den vacklande hälsan. Den här berättelsen handlar om Karl Bergströms son Sverker, född den 14 mars 1889 på Alnön, inte Indal som felaktigt uppges i släktboken. Jag avgränsar mig till hans barndom, som kantades av svåra förluster och omställningar, som knappast kan ha varit lätta för ett litet barn.

HTTP Message
Sanatoriet i Mörsil nära Åre, vid sekelskiftet 1900.

Sverker föddes året efter den stora stadsbranden i Sundsvall, då hela staden lades i aska. Enorma resurser mobiliserades för att återuppbygga staden och man kan utgå från att sågverken, inte minst längs Alnösundet, gick på högvarv. Skogsindustrin längs Norrlandskusten och älvdalarna drog till sig mycket folk från jordbrukssamhällena, barnkullarna var stora, bostäderna trånga, kalla och dragiga. I den miljön var det svårt att undgå smittspridning om man över huvud taget överlevde spädbarnsåldern.
Modern var Anna* Charlotta Ödlund, inte Öhlund som det står i släktboken, född 1865-06-13 på Alnön. (Stavningen Öhdlund förekommer bland familjemedlemmarna i vissa fall). Om Annas barndomshem har jag fått fram följande uppgifter: Föräldrarna hette Israel Peter Ödlund född 1835 i Indal och Karolina Nilsdotter född 1842 på Alnön. Paret fick 15 barn, varav 10 dog tidigt. I de flesta fall noterades ingen dödsorsak, men för två av Annas syskon angavs difteri, en dog av lungsot och en av scharlakansfeber. Detta var inget uppseendeväckande i 1800-talets sågverkssamhällen. Min svärfar tillhörde en sådan familj, där fyra av tolv barn uppnådde vuxen ålder. Anna var barn nr två. I de små dragiga bostäderna där man trängdes och delade sängar, var smittspridningen givetvis avsevärd. I den miljön var det inte konstigt att Anna drog på sig lungtuberkulos. Familjen flyttade mellan olika byar på Alnön. Fadern uppges omväxlande som arbetare, torpare, faktor (=förman på sågverk), bonde och ”tomtegare”.
En historia som odlats i släkten är att Anna skulle ha träffat Karl Bergström på ett sanatorium. Men Sveriges första sanatorium öppnade 1891 i Mörsil i Jämtland. Det måste således ha varit någon annan typ av sjukvårdsinrättning, om det alls var i denna typ av miljö som de träffades. En annan möjlighet som jag ser är att Anna besökt faderns släkt i Indal och då träffat Karl, givetvis bara en hypotes. Det är inte särskilt långt mellan Alnön och Indal. Båda socknarna ingår nu i Sundsvalls kommun. När Sverker föddes hade Karls far kyrkoherde Lars Bergström avlidit fyra månader tidigare och hemmet var i upplösning. Barnen hade ”frejd” en viss tid för att kunna tömma allt och ordna alternativa boenden. Flera av de yngsta var fortfarande folkbokförda i Indal. En av dem var Karl.

HTTP Message HTTP Message
Faster Teresia och hennes man Jon Jonsson

I födelseboken står det att med. fil. kand. Karl J A Bergström skriftligen erkänt faderskapet. Det står också att modern lät anteckna barnet som sitt. Vad det betyder vet jag inte, men det kan kanske avse såväl vårdnaden som det ekonomiska ansvaret. Som faddrar till Sverker uppges bl a komminister Jon Jonsson med fru i Ås, Jämtland. Fru Teresia Jonsson var Karls syster. Detta fick viss betydelse när Anna avled. Pojken placerades då som fosterbarn hos Jonssons. För Anna blev livet naturligtvis tufft och den utväg som står till buds i hennes situation är förstås att hitta en ny man. Det blev arbetaren Anders Johan Johansson född 1856 i Karlstad. Han var en av alla dem som sökte sig till den växande sågverksindustrin i Sundsvallsdistriktet. Vid 28 års ålder flyttade han år 1884 till Alnön från Värmland. Paret gifte sig den 30 augusti 1890. I äktenskapet föddes två barn, sonen Johan Fridolf 1891 och dottern Karolina Konstantia Millicent 1893. Innan de gifte sig fick Anna ”absolution” av kyrkan. Detta ägde rum den 29 juni 1890. Hur ritualen gick till vet jag inte, men det var tydligen viktigt att hon skulle få syndernas förlåtelse innan äktenskapet ingicks. År 1894 flyttade familjen Johansson till Trångsviken i Jämtland. Det var också en expanderande bygd, p g av den nya järnvägen och där etablerades bl a sågverk. Familjen var skriven på Trångsvikens Ångsåg. Annas hälsa försämrades dock och hon avled den 4 januari 1896 av ”lungsot”. Hon blev 30 år.

HTTP Message HTTP Message
Fadern Karl Bergström och styvmodern Alma f.Palm
I maj hämtades Sverker till prästgården i Ås. I Ås fanns redan två kusiner till Sverker i närliggande ålder, Anna Jonsson, dotter till Fredrik Bergström och Anna Nilsson, dotter till Laura Nilsson född Bergström. Anna Jonsson adopterades av prästfamiljen. Senare, sedan Sverker flyttat, kom ytterligare minst fyra andra kusiner från Bergström-släkten att få bo i detta hem längre eller kortare perioder. Paret Jonsson fick inga egna biologiska barn, men ”faster Terese” hade rykte om sig att vara otroligt snäll och barnkär. Hon närmast ”skämde bort” barnen. Sverkers vistelse hos faster Teresia med make blev ganska kortvarig. Pappa Karl hade nämligen hittat sin blivande fru och gifte sig den 1 oktober 1896 med Alma Palm. Strax efter, den 26 oktober 1896 flyttade Sverker till sin far, som ordnat med en lägenhet på Köpmangatan i Östersund. I hushållet fanns då även Almas son Lorenz Wessman, född i Brunflo den 20 juni 1890 samt ”enkan” Lovisa Palm född Brodén 1829, som med största sannolikhet var Almas mamma. Alma hade också haft sina prövningar. Hon gifte sig 1889 med lantmäteriauskultanten Oskar Theodor Wessman och paret bosatte sig i Brunflo. Året därpå föddes deras son Lorenz i juni men redan den 29 december samma år avled maken, 37 år gammal. Dödsorsak är inte noterad i dödboken. Vad hände sedan? Ja, här behöver jag inte fördjupa mig, för det är väl dokumenterat. Karl och Alma fick tre barn Åsa, Nils och Margareta och jag har faktiskt träffat dem alla, liksom makarna Vera och Birger. Alma blev änka på nytt efter tio års äktenskap och hade då fem barn/styvbarn, som behövde försörjning. Den yngsta, Margareta, endast två år vid faderns död, fick ett hem hos sin farbror Theodor med hustru Anna på Finnboda, min farfar och farmor. Där blev hon kvar hela uppväxten och inträdde i rollen som älskad lillasyster till de tre äldre kusinerna.
- På hemsidan under fliken Släkthistoria/Elfva Staaffs pensionat finns ett stycke som handlar om Alma och hennes pensionat i Östersund, som hon startade och drev efter makens död.

HTTP Message

Sverkers styvfar under de tidiga barndomsåren Anders Johan Johansson flyttade runt mellan olika sågverk i Jämtland, där han arbetade som sågverksarbetare och förman. År 1910, vid 54 års ålder, gifte han om sig och fick ytterligare fem barn. Han avled 1935 i Ope, 79 år gammal. Sverkers halvbror Johan Fridolf Johansson började tidigt arbeta vid ett sågverk i Jämtland men sadlade senare om till bergsprängare. Han gifte sig, fick tre barn och avled 1947 i Enskede vid 56 års ålder. Halvsystern Karolina Konstantia Millicent Johansson, som var född 1893, kom i september 1916 tillbaka till sin mormor och morfar på Alnön, där hon stod antecknad som ”fosterbarn” och piga. Året därpå, i november 1917, avled den unga flickan, knappt 24 år gammal på sanatoriet i Sundsvall, dödsorsak lungtuberkulos.

Sommaren 1918 befann sig min pappa i norra Sverige för mätningar av fallhöjder mm på uppdrag av Hydrografiska Byrån (föregångare till SMHI). Den stora vattenkraftsutbyggnaden i älvarna hade tagit sin början och det var mycket som skulle mätas och beräknas. I augusti var pappa vid Storforsen, Piteälven, med några hantlangare. Han hade ständig kontakt med Sverker, som var anställd på Hydrografiska Byrån och som sannolikt var den som ansvarade för uppdraget. I brev till föräldrarna skriver pappa att spanska sjukan härjade i bygden och att han nog hade drabbats av denna. Han blev sjukskriven och sängliggande. Den 17 augusti skriver han:
…” Emellertid hade jag ett par rader från Sverker i förrgår. Han tyckte jag borde akta mig för recidiv och ansåg det inte vara skäl att jag gav mig ut igen. Jag skulle få närmare förhållningsorder med det snaraste. Jag själv tror dock inte att det är så farligt. Frisk luft och måttlig rörelse skadar väl inte bara man aktar sig för ansträngning? Få se vad de ha att säga i alla fall. Nog tycka de väl att de fått tag i en riktig olycksfågel”….
Att ha/ ha haft en underliggande sjukdom som TBC var givetvis en nackdel, när man fick spanska sjukan.
I mars 1919 insjuknade Sverker och avled hastigt. Han hade då nyligen fyllt 30 år.

Ragnhild Widgren
2020-10-31 .

DAMMTORPSVISAN

HTTP Message
Dammtorp

Carl Theodor Staaff hade sin ateljévåning vid Berzelii park, där Bukowskis nu ligger. På sommaren flyttade han med familjen ut till Dammtorp på västra sidan av Dammtorpssjön i Nacka. Området ligger centralt i Nackareservatet.

Dammtorp var ursprungligen ett torp, byggt på 1730-talet. Redan i mitten av 1700-talet beboddes det av stockholmare, som byggde ut det till en herrgårdsliknande byggnad. Dammtorp brann tyvärr ner helt 1911. Endast ett par grundstenar finns kvar. Carl Theodors svärson Theodor Bergström har förevigat stället i ett par akvareller. På platsen finns idag en golfbana.

På Dammtorp samlades släkt och vänner. Ett par av dem var Samuel Magnus Axel Könsberg (1827-1885) och Carl von Friesen (1846-1905) som tillsammans skapat nedanstående visa. Tyvärr finns ingen uppgift om melodin.

Könsberg var läkare. Om honom kan man läsa följande:

HTTP Message


”Sång och musik älskade han med hänförelse; där tonerna ljödo vid gnistrande skämt och glasens klang, där var »Kogis» hemma, och genom sin egen ofantliga förmåga att höja sinnesstämningen blef han mycket uppburen i glada umgängeskretsar, särskildt inom sällskapen P. B. och S. H. T., i hvilka han var en synnerligen framstående medlem. Hans vänner kunde räknas i många tusental; någon ovän torde han väl aldrig haft”.

HTTP Message







Von Friesen var lektor i latin och grekiska, därefter rektor på Södra Latinläroverket, skolpolitiker och slutligen ecklesiastikminister.






Anton, som nämns i visan nedan är Anton Holm, kamrer på Riksbanken. Han var bror till Carl Theodors fru Emma.
Abraham, som också nämns, är Abraham Staaff, kyrkoherde i Offerdal i Jämtland och stor nykterhetskämpe. Dock fanns tillfällen då undantag kunde motiveras. Han var bror till Carl Theodor. Han föredrog att tälta, då det fanns möjlighet till detta
Snabben i dikten – var Staaffs vita pudel.


Wäl finnes det tusende torp på vår jord
Båd´ gula och röda och grå.
Men särskildt har Herren välsignat vår Nord
Med stugor båd´ stora och små.
Men ett har dock behagat mig mest
Och ofta har jag der varit gäst.
Der herrskar Calle Staaff med sin fru
Om det torpet sjunger jag nu.

Wid skogens bryn invid insjöns strand
Wår konstnär har tagit sitt bo.
Der kastar han penseln bort ur sin hand
Och njuter idyllisk ro.
Der lägger han ut båd´ krokar och not.
Och gäddan nappar utan allt knot.
Och hem han vänder med båten full
Och gäddan går sjelf i kastrull.

När hem han vänder på förstuguqvist,
Står frun så fryntlig i sinn.
Hon känner sin gubbes smak förvisst
Och ber honom strax stiga in.
Der supen vinkar hans törstande själ,
Och lönen väntar arbetets träl
Med varm potatis, krusöl och sill
och helan och halfvan dertill.

Och när han är mätt han tar sin fiol
Och börjar ett festligt spel.
I Abrahams tält han ställer sin stol
Och griper i strängen ej fel.
Det samlas plantor båd´ stora och små,
Och Anton ses ur kammaren gå.
Ur ögat gnuggar han sömnens starr
Och röker sin fina cigarr.

Snart toddyn på bordet rykande står
Och sprider i stugan sin doft.
Och sjelfvaste Snabben får sig en tår,
Och glädjen står högt uti loft.
Ej heller våfflan bör glömmas af
Så läckert gräddad af Anna Staaff.
Ja, allt der finns båd´ svampar och bin,
Men inte ett endaste svin.

Ja, sådant ett torp, som Damtorp är
Finns icke på jordens rund.
Så lycklig och nöjd man känner sig der
Wid öppnade svickor och sprund.
Ty gästfri är gubben och gästfri är mor
Och torpet härligt och välägnan stor.
Ja, drickom dess skål hvarendaste en
Gud låt oss få komma igen!

Minnesord Ingmar och Mary Bergström

HTTP Message
Ingmar hemma i trädgården och Mary berättande om deras kära Kroksgård under släktmötet i Östersund 2006. Graven vid Rödöns kyrka

HTTP Message
Mary och Ingmar vid Staaffska gravhällen och Sunne kyrkoruin, Jämtland

Karl Staaff - Statsministern som tog strid för demokrati

En kronologi

Arv - på gott och ont

Förfäder till Karl Staaff har varit bönder, präster och lagmän vilket var en viktig del av hans andliga arv enligt han själv. Son till en präst och stamfadern var bonden Lars Ingemarsson i Stavre by, men viktigast var det starkt juridiska inslaget på både fadern och moderns sida. Farfadern, den store advokaten Pehr Staaff (1776-1816), var en viktig inspirationskälla för KS. Liksom mormors far på moderns sida, lagmannen Nils Callerholm (1780-1852) i Hedemora, "en synnerligen imponerande personlighet". Även två generationers 'Gustaf Schöne', morfar och morfars far, som hovrättsråd i Svea hovrätt. Men med stora män brukar det även finnas en skuggsida som att KS storebror, publicisten Pehr Staaff, valde att leva ett bohemiskt liv som blev allt destruktivare med åren. Pehr hade flyttat tillbaks till föräldrahemmet på Saltmätargatan 3A i Stockholm intill Adolf Fredriks kyrka och den sista tiden brukade han försvinna iväg när Karl kom på sina regelbundna besök för att se till deras mamma. Om Pehr gömde sig för att slippa bli moraliserad av sin bror. KS fick allt svårare att på studentavis skämta om alkoholistiska bravader vid åsynen av Pehrs obönhörligt fortskridande förfallsprocess. Storebroderns liv slutade i en drunkningsolycka efter ett dryckeslag på Schebo bruk 1903. KS blev senare i sitt liv absolutist. Det fanns inslag av destruktivitet även i KS liv då han inte verkade kunna sätta stopp eller i alla fall sakta ned arbetstakten när han borde. Han var märkt av sin sjukdomsperiod 1910 och av de motgångar samt förföljelse han hade erfarit i sin vilja för demokrati. Trots att hetsjakten (1914-15) mot honom tog allt för stora proportioner fortsatte han sitt arbete i stor stil med att resa runt i Sverige för att kampanja mot rådande tyskaktivism . Men nu blev han också allt mer sluten och hans hälsa försämrades. Det var som att hans arv av höga krav på sanning och moral alltid kom före, att han måste fortsätta sin gärning oavsett. Kanske även att arvet bidrog till att han aldrig sträckte ut handen till den norska skeppsredardottern Helene Klaveness fastän det fanns en ömsesidig attraktion. Även om hon var 18 år yngre, så varför inte....? Porträttet av "den vackra och livfulla Helene" stod länge på hans skrivbord.
KS hade en moralisk stark personlighet!

HTTP Message
Pastorshuset/föräldrahemmet
vid Adolf Fredriks kyrka

Högborgerlig uppväxt

KS och hans syskon växte upp när Stockholm var en liten stad med gröna täppor och lummiga gårdar. Familjen flyttade från Klara in i Adolf Fredriks prästgård med en idyllisk omgivning i början av 1870-talet. Men bakom idyllen gömde sig mycket elände i skuggan av industrialismens utveckling och prästbarnen fick följa med på samaritbesök hos fattiga och sjuka. Den nära omgivande fattigdomen och den högborgerliga hemmiljön gled in i varandra. Fadern Albert Staaff var en tillåtande natur och fogade sig när först äldste sonen Pehr och sedan KS redan i tidiga gymnasieår ville frigöra sig från religiöst betonade förhållningsregler. Fadern var medveten om att det fanns tendens till "likgiltighet för kyrkans budskap" inom alla samhällslager och det var typiskt för honom att av det ha förståelse för sönernas vilja än att förbjuda. KS var mest lik sin mamma både till det ytre och det inre som hennes viljekraft, allmänintresse, talang att organisera och gå i spetsen för social verksamhet. De hade en nära kontakt även sedan KS flyttade hemifrån och han visade stor omsorg fram till hon dog 1910 15 år efter sin man.

HTTP Message
Mamma Fredrika Wilhelmina f.Schöne

Student

”Som intet annat namn har KS blivit knutet till studentlivets historia under denna tid, det beryktade ’1880-talet’, genom den insats han gjorde däri som initiativtagare till studentföreningen Verdandis bildande. En idéstorm brusade i denna tid över Norden, närmast kännetecknad av namnen Strindberg, Ibsen, Björnson, Brandes. Det säger sig själv, att denna måste djupast beröra den intelligenta delen av den studerande ungdomen, som greps av längtan att stiga genom att tränga till botten av tingen, att sätta tidens problem under debatt.” (ur Karl Staaff – några minnesblad 1916). Under Uppsalaåren blev KS – Kalkas som han kallades av vännerna –Stockholms nations förste kurator, även det ett uttryck för hans engagemang. Han deltog friskt i nationslivet, också i vardagligare sammanhang. Han var ingalunda den som försummade gasker och teaterföreställningar. Han medverkar själv i teaterstycken. Vid en större tillställning med dans är KS i egenskap av kurator ”aktiv och artig som syns av ett bevarat dansprogram. Han har tecknat sig för sju damer, fransäs och polka synes ha varit hans specialiteter men med blivande rättvetenskapsmannen fil.kand. Elsa Echelsson trår han en stilla vals till tonerna av Cornevilles klockor.” Hans studentikosa men beska skämtlynne kommer till uttryck vid middagar och sexor. De akademiska studierna hade påbörjats med humaniora, modern litteratur, främst fransk, engelsk och norsk. Juridiken lockade emellertid tidigt. Kriminalrätt intresserade honom speciellt. Av över 600 tentamina under 31 år i ämnet för professor Hagströmer nådde endast en, KS, det höga betyget insigniore, utmärkt bra. Under talrika Parisvistelser hos sin farbror fick KS impulser både för sin politiska inriktning och för sitt yrke – han greps av beundran både för den franska radikalismen och för de franska försvarsadvokaterna.

Advokat karriär

När han etablerade sig som advokat med specialitet som försvarsadvokat i brottsmål kom han att bli pionjär. Hans försvar för arbetarnas föreningsrätt anses ha haft avgörande betydelse för utvecklingen av en fri svensk fackföreningsrörelse – en linje som han fullföljde som politiker när han motarbetade högerkrav på antifacklig lagstiftning. Även att han propagerade för villkorlig dom som han sedan som minister förrättade lag om. Han startade sin advokat firma 1893 på Fredsagatan 30 och efter en kort tid räknades den staaffska byrån till de mest framgångsrika i Stockholm. 'Söka Staaffen' var ofta ett råd en fattig människa fick när den var i trångmål. Var man medellös och hade en god sak så kunde man t o m få hjälp gratis av KS. Hans farfar hade varit en av de första i juristeliten att åta sig uppdrag oavsett betalningsförmåga hos den hjälpsökande. Även de kvinnliga organisationerna rekommenderade med förkärlek honom som lämpligt rättsbiträde åt kvinnor i trångmål. Han ville motverka den olikställighet mellan könen som alltjämt utmärkte lagstiftningen och praxis. Vid skilsmässor när schismen var olöslig och förlikning inte var möjlig sökte han skydda kvinnans rimliga anspråk. Hans notarie Erik Lidforss blev delägare 1900 och firmanamnet ändrades till "Advokaterna Staaff-Lidforss". Att vara försvarare för åtalade förmodade brottslingar var föga socialt meriterande i det dåtida Sverige. Hans mest berömda brottsmål kom att bli Broxviksrättegången, där han företrädde den för giftmord på kammarherren Taube åtalade men slutligt frikända Helga Fägersköld.

I kulturen

I den strindbergska Giftas-processen engagerar sig bröderna Pehr och Karl Staaff starkt. När August Strindberg kom hem för att svara i processen satt Karl på kuskbocken till vagnen, som under mängdens jubel förde den åtalade från Centralstationen. Föga känt är att KS även hade litterära ambitioner. Efter hans bortgång utgav brodern Erik bland utkast och fragment i novellistisk och dramatisk form två fullbordade skådespel 'Johansson och Vestman’ (1898) och 'Elisabet' (1909). I det förra skildras med humor och värme två syndare, där ett slumrande rättspatos driver till mord. I pjäsens sista akt möter vi häradshövdingen. Båda pjäserna blev till film och som kuriosa kan nämnas att släktingen Torsten Bergström (släktboken sid 238) medverkade i filmen 'Elisabet'.

Socialt patos

Även i hans politiska verksamhet var ett socialt patos hans rättesnöre. Några korta citat ur hans tal: ”En socialreformatorisk åskådning vill stärka samhörigheten mellan samhällsmedlemmarna och vinna en starkare hävstång för framåtskridandet än som på något annat sätt kan vinnas. Vi få inte gå var och en sin egen väg och tänka var och en på sina syften. Vi måste vandra samman, stödjande varandra.” ”Man kan säga, att kvinnans rösträttskrav är ingenting annat än en fortsättning, en ny utveckling av den känsla, den stämning, som en dag betog de s.k. ofrälse människorna i samhällena och som gjorde att de sporde sig och andra: huru är det möjligt, att därför vi icke äro födda till adel, vi icke skola ha några ordentliga mänskliga och medborgerliga rättigheter?” KS säger att inget skulle bereda honom större glädje än att se kvinnor i riksdagen.

"Skall konungamakt med folkmakt eller konungamakt med herremakt råda i Sveriges rike?"

Ovan uttalande gjordes av KS i samband med att han som statsminister(1905-06) tog strid mot de konservativa om rösträtten. Dåtiden häpnade över styrkan i uttalandet och motståndarna förstod då att han var en farlig man för de. KS verkade i en brytningstid när demokratin började slå igenom på allvar i Sverige och som han starkt bidrog till. Sverige hade en två kammar riksdag mellan åren 1867-1970 och vid denna tid hade högern total majoritet i första riksdagen. Medan vänstern (liberaler och socialdemokrater) hade majoritet i andra kammaren I lagstiftningsfrågor måste kamrarna fatta lika­lydande beslut, vilket gav högern vetorätt. Högern hade också en stor informell makt genom kungahuset samt alla de konservativa officerare, ämbetsmän och präster som kontrollerade mycket av den offentliga makten. Vid KS andra statministertid (1911-14) var Sveriges neutralitetspolitik ännu inte formad. Det var oro ute i Europa och första världskriget stod för dörren. Drottningen Viktoria("Tyskan") och upptäckarhjälten Sven Hedin ville att vi skulle ansluta oss till det "trygga" kejsardömet Tyskland mot det "snart anfallande" Ryssland("Ryssen kommer!"). Man skulle kunna jämföra samtida Rasputin och Tsarfamiljen i Ryssland med just att Sven Hedin som utomstående(ej politiker) fick inflytande över kungafamiljen och även det politiska skeendet i Sverige. Stämningen blev alltmer infekterad och KS blev t o m anklagad för landsförräderi och att vara rysk spion. Försvarsfrågan blev som ett vapen mot regeringen fastän KS nu var beredd på öka anslagen till försvaret. KS hade blivit statsminister för att rusta upp Sverige socialt, som att allmänna pensionen infördes 1913, och därför dra ned på försvars utgifterna som utgjorde halva statsbudgeten. De konservativa med kungahuset och Hedin i spetsen ville motverka demokratiseringen, bland annat kvinnors rösträtt, och istället stärka konungens makt. De lyckades också få bort den demokrati strävande KS från statsministerposten. Stödda av bondetåget med 30.000 bönder som möttes av kungens tal på borggården. som i sin tur motverkades av bland annat ett arbetartåg på 50.000 människor lett av Hjalmar Branting till stöd för Staaff regeringen. Arbetartåget valde att gå till riksdagen istället för slottet. En konstitutionell kris hade uppkommit som kulminerade den 10 februari 1914 då KS och regeringen ändå avgick av att kungen tog avstånd från deras begäran om samarbete gällande att framåt få läsa tal av kungen i förväg.

Smutskastningskampanj

KS utsattes sedan för en smutskastningskampanj som egentligen hade börjat tidigare men blev nu allt intensivare. Det tillverkades till och med askkoppar, där motståndarna kunde fimpa sina cigarrer i Staaffs ansikte. (En sådan finns utställd på Hallwylska museet i Stockholm). KS verkade osentimental, sluten, med en viss distans till människor. Hans yttre var massivt, axelbred och tung, gick stadigt. Han hade samma envist svenska raggfrisyr som sin vän Hjalmar Branting, en mäktig borstig mustasch. Han såg ut att vara hårdhudad, att han ej låtsades om förtal och fräckheter. Men det finns vittnesmål om motsatsen. De få nära vänner han hade var övertygade om att förföljelserna tog hårdare på honom än han ville erkänna, och att det bidrog till hans död ett år senare, 55 år gammal. När han dog den 4 oktober 1915, var han en mycket ensam man. Han avled hemma hos systern Minna, som vårdade honom sedan han insjuknat i halsfluss med hög feber och komplikationer. I sin bitterhet över förföljelsen och broderns död förstörde syskonen Erik och Minna sina brev till och från KS. "Privatlivet" skulle inte utlämnas åt en oförstående allmänhet.

HTTP Message
F. statsministern häradshöfvding Karl Staaff’s likbegängelse

Det åttonde budet

Ärkebiskop Nathan Söderblom förrättade jordfästningen i Engelbrektskyrkan den 10 oktober 1915 . Det väckte ett visst uppseende att han citerade det åttonde budet: "Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.” Men ärkebiskopen visste vilka tankar som gjorde många människor bittra till sinnes och ville ge uttryck åt dem. Vidare säger han att Karl Staaff var hyllad som få, men också tadlad som få. Hans tal innehöll också följande karakteristik: ”Hos den bortgångne framstår vid slutet av en viljekraftigt utnyttjad arbetsdag, för envar som vill se, sällsporda gåvor, en stark förmåga att ingiva obetingat förtroende, trohet mot hans ungdomstids frihetsideal och en uppriktig känsla för de små och tillbakasatta i samhället. Slika egenskaper draga till denna bår tusendens och åter tusendens tack och saknad.”
Anhängarna hedrade KS med en blomsterskörd som aldrig tidigare förekommit vid någon enskild persons bår.
Medan kung Gustav V föredrog att gå på operateater.
Processionen på Stockholms gator blev KS väl värdig. Finns bevarad på film.

Hyllad och hatad

Idag skulle man kunna jämföra KS med Olof Palme (1927-86), också en högt uppskattad statsminister (1969–76 och 1982-86) och hatad av vissa så att han t o m blev mördad. Olofs farfar, Sven Palme, verkade för övrigt i Folkpartiet/Liberala samlingspartiet samtidigt som Karl Staaff. Det finns de som säger att KS var ett större hatobjekt än vad Olof Palme var. Han liksom Palme väckte starka känslor både hos anhängare och motståndare och båda hade ett socialt patos som kunde göra de utsatta. Palme var aktiv internationellt som att han engagerade sig starkt för utvecklingsländerna. Han debatterade med stigande kraft USA:s politik i Vietnam, som kulminerade i synnerligen hårda formuleringar mot Nixon-regeringen senhösten 1972. Det finns flera andra exempel på hur Palme tog strid mot "herremakten", som militärdiktaturer, och som skulle kunna vara en förklaring(?) till varför han mördades.
Olof Palme är begravd vid Adolf Fredrik kyrka inte långt från KS föräldrahem.

Lever vidare

Syskonen brände upp sina brev men det finns andra "dokument" som vittnar om en man som på sätt och vis gav sitt liv för det han ville verka för. KS politiska livsverk, 'Det demokratiska statsskicket', publicerades efter hans död av hans bror Erik och Nils Edén. Hans då mer moderna ledarstil utmanade de konservativa i olika frågor som allmän rösträtt, riksdagens konstitution, social upprustning och försvaret vilket resulterade i ett uppdämt hat mot honom kommen av att Sverige inte längre hade behov av att makten skulle delas mellan kungen och riksdagen(första kammaren). På senare år har KS fått erkännande från militären om att vara 1900-talets mest framsynte försvarspolitiker för sin tanke om ett demokratiskt förankrat försvar, utgående från analyserade hot och att man skulle få ut mesta möjliga effekt av skattepengarna. Hade KS kommit tillbaka som statsminister en tredje gång så hade Kung Gustav V ställning förmodligen blivit ohållbar och Sverige hade därför bland annat kunnat fått ett mer tankvärt och anpassat försvar som det också finns behov av idag.
KS banade väg för folkmakt och ett modernare Sverige och vek inte för att ta strid mot rådande maktstruktur för att Sverige skulle kunna frigöra sig i sin demokratiserings process. En process som idag är fortsatt viktig att verka för då det finns "herremakt" inom oss alla, mer eller mindre, oavsett kön.
Statsminister Karl Staaff är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.

På spåren efter Fredrik W E Bergström

HTTP Message
Fredrik W E Bergström (1873-1952)

Johanna Staaff och Lars Bergströms 5:te barn var garvaren Fredrik Olof Mauritz Bergström. Hans i sin tur första födda son fick också heta Fredrik med mellan-namnen Wiktor Emanuel. Fredrik Wiktor Emanuel Bergström föddes den 24/2 1873 i Sundsvall. Föräldrarna var först inte gifta och han bodde då hos sin mor Olivia Nilsson i Sundsvall fram till han var 7 år gammal. Efter att de hade gift sig flyttade unge Fredrik med sin mor till Indal socken i Medelpad där fadern Fredrik redan bodde. Sonen Fredrik emigrerade tjugo år gammal till Amerika den 23/3 1893. Under senare hälften av 1800-talet och en bit in på 1900-talet utvandrade många svenskar med hopp om en bättre framtid i ett annat land. Då det under denna tid kunde vara svårt att leva i ett Sverige med hungersnöd, ekonomisk svår situation och brist på näringsrik jord, även att religiös förföljelse förekom. För de flesta var Amerika det förlovade landet att emigrera till.

Enligt amerikansk folkräkning var Fredrik skriven i Minneapolis år 1900 och hans yrke var då skogsarbetare. I efterföljande folkräkningar år 1920 och -30 var han skriven i Kalispell, Montana. Från Minneapolis flyttade han till Blackberry i Minnesota där han blev bekant med Amanda Anderson. Fredrik och Amanda fattade tycke för varan, gifte sej och fick dottern Ada den 3/3 1902. Amanda dog dock i blindtarmsinflammation bara ett år senare den 29/5 1903. Det var då en omöjlighet för Fredrik att både ta hand om sin ett-åriga dotter och samtidigt vara iväg på skogsarbeten. Amandas föräldrar, John August Andersson (1851-1957) och Alma Marie Larsson (1862-1946), tog därför hand om dottern Ada och uppfostrade henne som det blev fram till vuxen ålder.

HTTP Message
Amanda Anderson-Bergström (1884-1903)

Unge Fredriks yngre syster eller min gammelmoster Ulla kom att ha brevkontakt med Ada som vuxen. Då visste Ada inte mer om sin far än att han försvann när hon bara var 1 år gammal. Han hade i och för sig kommit tillbaks när Ada var 12 år gammal och ville att hon skulle komma och bo hos honom i Kalispell. Men svärföräldrarna vägrade att låta hans dotter följa med. Kanske också att Ada själv inte ville det då han av sitt långa frånfälle var som en främling för henne. Fadern Fredrik gav sig av ensam i stark besvikelse och hörde därefter aldrig mer av sig vad man vet till varken svärföräldrarna eller dottern Ada..

Detta var vad jag visste innan jag 1973 för första gången reste till USA för att letat upp Ada och hennes familj. Jag fick adressen till henne genom min gammelmoster. Ada var 71 år när jag träffade henne för första gången och hon var då änka samt en av hennes söner hade nyss avlidit i cancer. Sammanlagt hade hon fått 8 barn och jag fick tillfälle att träffa alla de kvarvarande barnen med sina barn. Med tiden fick Ada 28 barnbarn och det har även tillkommit ytterligare tre generationer.
På min nästa Amerika-resa 1976 åkte jag till Kalispell, som var Fredriks sista kända vistelseort. Där gick jag till rådhuset och frågade ifall de hade uppgifter om Fredrik Bergström. Jodå, det fanns och jag fick reda på att han hade bott i Kalispell ända till sin död den 12/8 1952 och att han hade dött i hjärnblödning 79 år gammal. Det var en överraskning för hans familj. Min gammelmoster levde fortfarande när jag hittade denna uppgift och hon blev mycket glad över att i alla fall få veta hur hans liv hade slutat. Hon hade trott att han hade gett sig av för att leta guld och blivit rånmördad när ingen hade hört av honom sedan 1916. Hans far hade anlitat Frälsningsarmén för att söka rätt på honom utan att lyckas. Den äldre Fredrik dödförklarade till slut sin son när det aldrig kom något livstecken från honom.

HTTP Message
Brevet från Fredrik d.ä. till svärfadern

En tid senare fick jag en kopia på ett gammalt brev som hade hittats bakom en tapet i Hibbing där dottern Ada med morföräldrarna hade bott. Det var skrivet av den äldre Fredrik till sin sons svärfar som mina amerikanska släktingar inte hade kunde tyda eftersom det var skrivet på svenska med en gammeldags handstil. Det kändes som att bli förflyttad 100 år tillbaks i tiden när jag läste det. Brevet var skrivet i början av 1900-talet och den äldre Fredrik var förtvivlad över att inte ha fått höra något från sin son efter att han hade erhållit brev om att Amanda hade avlidit. Han skrev vidare att han hade skickat ett kort på familjen i Sverige till sin son Fredrik men hade inte hört något från honom om det och önskade att Ada kunde få kortet som var taget 1903, om det någon gång kom till rätta.
Det kom ytterligare brev via e-mail från mina släktingar som jag fick översätta åt dem. Ett var från Amanda till Fredriks syster Tora i Sverige. Amanda var då väldigt sjuk och väntade på att få komma till en doktor som kunde hjälpa henne. Hon skriver att Fredrik arbetar mycket men kommer hem varje kväll. Han tjänar mycket pengar och skall bygga ett hus åt dem till sommaren. Nu bor familjen hos Amandas föräldrar i Blackberry och hon önskar att Tora kunde komma till Amerika så att dem fick träffas. Amanda skriver vidare att lilla Ada nu kan gå, har 5 tänder och försöker prata lite. Brevet är skrivet den 1/3 1903 och den 29/5 dör Amanda. Brevet blev aldrig postat. Ett annat brev som inte heller blev skickat var skrivet av Fredrik till sin syster Tora år 1909 medan han bodde i Kalispell och var änkeman. Innehållet var positivt att han vill att systern med resten av familjen skall komma till Amerika då det var mycket bättre här. Han tycker synd om föräldrarna som behöver slita hårt för att överleva i Sverige. Han skriver att han skall arbeta ihop pengar och skicka över tills det räcker till biljetter för hela familjen. Språket skall inte bli något problem eftersom det alltid finns någon i respektive handelsbod som kan prata svenska eller norska. Med tiden skall familjen lära sig engelska som inte är svårt menar han. Han lovar också att försörja föräldrarna ifall de reser. Det är ett mysterium hur detta brev hamnade hos mina amerikanska släktingar i Nampa Idaho då de säger sig inte ha vetat något om honom. Ingen av dem har heller bott i Kalispell.
Ännu ett brev från förr är det som den äldre Fredrik skickade till sin bror Theodor och som understryker om hur det kan ha varit för unge Fredrik i Amerika. I brevet står det att sonen inte är accepterad av sin fästmös föräldrar. Dessa är välbeställda farmare och verkar tycka att deras dotter Amanda skall ha en man med bättre ställning än en skogsarbetare. Amanda följer dock sitt hjärta och mot sina föräldrar vilja gifter hon sig med Fredrik. En logisk tanke kan därför vara att dottern Ada blev avskärmad från sin far då morföräldrarna aldrig accepterade honom för vem han var. De kan också ha tyckt i sin sorg att det mer eller mindre var hans fel att deras dotter Amanda gick bort så tidigt. Fredrik kan ha skickat pengar och presenter till sin älskade dotter som hon aldrig fick eller i alla fall fick veta om vem som hade skickat. Möjligen(?) att han även skickade brev till svärföräldrarna som det aldrig blev svar på.
Jag har förstått av andra som bodde i närheten av Fredrik att han sörjde sin Amanda djupt och gifte heller aldrig om sig. Därför också tragiskt att det aldrig blev att Ada fick träffa sin far igen när hon också fick 8 barnbarn till honom.

Med min efterforskning och denna text vill jag också leva ut unge Fredriks och hans anhörigas sorg. Om jag kommer att hitta mer spår om hans öde återstår att se, ”Den som söker skall finna” heter det ju och söker är också vad jag fortsätter att göra.

Gerda Norlin (genom Olle Martin)
2023-07-31

Sidan 117 (Tabell 18) i vår släktbok

HTTP Message
Amandas & Fredriks ättlingar med dottern Ada (1903-1993) i mitten 1989.
Planets Pehr & Johanna Johan Petter Christina Johanna Lars Ingemar Carl Theador Erica Sophia Olof Abraham

Login släkttavlan

HTML tutorial
HTML tutorial
Password

Prosten Pehrs farbror Pehr Staaff med ättlingar

    Tabell 1

  • Pehr Staaff. Född 14/11 1737 i Västerhus, Frösön, Jämtland. Gift 1773 med (1). Död 18/12 1818.
    Bergmästare och Bergshauptman. Kom till Härnösands gymnasium 1751. Student i Uppsala 1756. Bergsexamen 1761, bergmästares titel 1777, bergshauptman i Sala gruvdistrikt 1788-1817. (Far 11:1, Mor 11:2.)
    (1) Christina Elisabeth Stockenström-Staaff. Född 1754. Död 1826.
  • Barn
  • Margaretha Christina Staaff-Hartzell. Född 1775. Död 1820. (Se tabell 2.)
  • Pehr Staaff. Född 7/11 1776 i Sala. Död 21/7 1846 i Stockholm. Begraven på Norra kyrkogården i Solna. Advokatfiskal. (Se tabell 3.)
  • Anders Erik Staaff. Född 1780. Död i föräldrahemmet på Väsby gård 1798 i Sala.
    Jurist, notarie. Inskriven i Uppsala 1791 (11 år gammal!). Juridisk examen 1795, bergsexamen 1796, notarie i Bergskollegium 1797.
  • Lars Wilhelm Staaff. Född 1782. Död 1817. Arbetade i London. Kontorist.
  • Natanael Staaff. Född 1782. Död 1817.
    Inskriven i Uppsala 1801 (12 år!). Examen berömdvärd för prestanda. Notarie vid Stockholms rådhusrätt.

    Tabell 2 (från tabell 1)

  • Margaretha Christina Staaff-Hartzell. Född 1775. Gift 1806 med (1). Död 1820. Gift med sin mors 5-männing Gustaf Hartzell.
    (1) Gustaf Hartzell. Född 1763. Död 1830. Bergsfiskal vid Sala gruva.
  • Barn
  • Christina Ulrika (Ulla) Hartzell-Hanngren. Född 1818. Gift 1839 med (1). Död 1885.
    (1) Per Gustaf Hanngren. Född 1804. Regementsskrivare vid Dalaregementet. Död 1871.

    Tabell 3 (från tabell 1)

    HTTP Message
    Advokatfiskalen Pehr Staaff
    målad av kusinsonen Carl Theodor Staaff 1845
  • Pehr Staaff. Född 7/11 1776 i Sala. Gift 1816 med (1). Död 21/7 1846 i Stockholm. Begraven på Norra kyrkogården i Solna. Efter enskild undervisning inskrevs han i Uppsala 1788. Kansliexamen där 1794 och samma år antagen till kanslist i Inrikes civilexpeditionen. Blev sedan, trots att han ej avlagt juridisk examen, askultant och notarie i Stockholms rådhus- och kammarrätt och i Svea hovrätt 1795-96. Började samtidigt åtaga sig enskilda juridiska uppdrag och förvärvade sig anseende som en av Sveriges skickligaste advokater på sin tid. Han blev 1807 adjungerad ledamot av rådhusrätten och fick 1810 advokatfiskals titel, heder och värdighet. Var arbetande ledamot av Kungliga lagkommittén 1811-32. Hans andel i kommittéarbetet har bedömts som synnerligen förtjänstfullt. Han kallades även till ledamot av 1841 års lagberedning men avsade sig, då han ej ansåg sig kunna samarbeta med en del av de övriga ledamöterna, vilkas åsikter alltför mycket avvek från hans egen reformvänliga inställning. Han var en framträdande liberal jurist vid sidan av den legendariske Johan Gabriel Richert, båda var starkt oppositionella mot Karl XIV Johan. Advokatfiskal.
    (1) Magdalena Öhman-Staaff. Född 1796. Död 1838. Begraven på Norra kyrkogården i Solna.
  • Barn
  • Justina Elisabeth Staaff-Montan. Född 1817. Död 1882. (Se tabell 4.)
  • Pehr Staaff. Född 21/2 1819 i Stockholm. Gift 1853 med (1). Död 23/12 1883 i Hudiksvall.
    Student i Uppsala 1836, hovrättsexamen där 1841, notarie i Svea hovrätt samma år, vice häradshövding 1848. Var en tid praktiserande jurist i Härnösand tills han 1862 blev häradshövding i Norra Hälsinglands domsaga, från 1878 tjänstledig från denna befattning på grund av sjukdom. Ledamot av Gävleborgs läns landsting 1867-77 och dess ordförande 1870-77, samt ordförande i Hudiksvalls stadsfullmäktige. Ledamot av borgarståndet under riksdagarna 1859-60 och 1862-63 som representant för Härnösand, 1865-66 för Hudiksvall samt av Andra kammaren 1867-70, 1873-75 och 1877-78. Han var liberal och frihandelsvänlig och tog aktiv del i bildandet av det ministeriella partiet 1867. Utrustad med synnerligen gott huvud, ägde han en icke vanlig förmåga att uttrycka sig. Han ansågs som en ”mästare i järnvägsintriger” men lyckades dock inte få norra stambanan i den för Hudiksvall gynnsammaste riktningen. Såsom riksdagsman, särskilt under ståndsriksdagarna, spelade han med sin vältalighet och tankeskärpa en viss politisk roll. Enligt prosten Pehr Staaffs och sonen Olof Abrahams dagböcker: ”1 september 1850 var Per och brodern Ferdinand på besök i Rödöns prästgård. Under denna tid gjorde de tillsammans med Olof Abraham och hans bror Johan bl.a. en utfärd till Åreskutan. ” Jurist, häradshövding, riksdagsman.
    (1) Gustava Christina Wikström-Staaff. Född 1820 i Härnösand.
  • Magdalena Catharina Staaff. Född 1820. Död 1821.
  • Albert* Wilhelm Staaff. Född 24/11 1821 i Stockholm. Död 23/1 1895.
    Begraven på Norra kyrkogården i Solna. Lektor, kyrkoherde, riksdagsman. (Se tabell 5.)
  • Ferdinand* Nathanel Staaff. Född 7/7 1823 i Stockholm. Död 19/11 1887 i Paris.
    Överste, mititärattaché. (Se tabell 7.)
  • Edvard Erik Staaff. Född 1825. Död 1826.
  • Otto* Robert Staaff. Född 1828. Död 12/8 1893.
  • Advokat. Begraven på Norra kyrkogården i Solna. Student i Uppsala 1849. Hovrättsexamen 1859, e.o. notarie i Svea hovrätt samma år. Var en tid advokat i Härnösand. Inspektör i försäkringsbolaget Thule.
    HTTP Message

    Tabell 4 (från tabell 3)

  • Justina Elisabeth Staaff-Montan. Född 1817. Gift 1837 med (1). Gift med sin frände Erik Vilhelm Montan. Död 1882.
    (1) Erik Vilhelm Montan. Född 1807. Död 1870. Häradshövding, regementsauditör, advokatfiskal i Riksbanken.
  • Barn
  • Erik Wilhelm Montan. Född 1838. Död 1909.
    Redaktör för Stockholms Dagblad 1884-95. Fil.dr, professor.
  • Per Edvard Montan. Född 1839. Död 1839.
  • Justina Magdalena Montan-Westman. Född 1841. Gift 1870 med (1). Död 1920.
    (1) Claes A. G. Westman. Född 1842. Död 1892. Häradshövding.
  • Sofia Justina Montan. Född 1843. Död 25/10 1856.
    Begraven på Norra kyrkogården i Solna.
  • Henrik Albert Montan. Född 1845. Gift med (1). Död 1909. Kapten vid Västmanlands regemente.
    (1) Anna Strömbom. Född 1858. Död 1928.
  • Per Ferdinand Montan. Född 1851. Gift med (1). Död 1920. Kyrkoherde i Tegelsmor, Uppland.
    (1) Matilda Conelius-Montan. Född 1860. Död 1920.
  • Carl Otto Montan. Född 1853. Gift med (1). Död 1914. Vice president i blandade domstolen i Egypten. Jur.kand, vice häradshövding.
    (1) Fanny Maria Adéle Bohm. Född 1869. Död 1946.
    Carl Otto Montans samling
  • Gustaf Edvard Montan. Född 1857. Död 1923. Pastorsadjunkt i Adolf Fredriks och Engelbrekts församling.
HTTP Message
Kyrkoherde Albert Wilhelm Staaff. Oljemålning av Richard Berg 1895, finns i Adolf Fredriks församlings kyrksal, Stockholm.

    Tabell 5 (från tabell 3)

  • Albert* Wilhelm Staaff. Född 24/11 1821 i Stockholm. Gift 1856 med (1). Död 23/1 1895.
    Begraven på Norra kyrkogården i Solna. Student I Uppsala 1842, fil.kand. 1849 och fil.dr 1851. Extralärare vid katedralskolan i Uppsala 1849-55, adjunkt vid Nya elementarskolan i Stockholm 1855-58, lektor i svenska och tyska där 1858-70 samt rektor 1865-70. Karl XV övertalade honom att bli kyrkoherde i Adolf Fredriks församling, som då var kungligt patronellt pastorat. Sedan han skaffat sig kompetens som kristendomslärare och prästvigts, tillträdde han det stora pastoratet 1871 och stannade där till sin död. Vid Uppsala universitets jubelfest 1877 promoverades han till teol.dr. Han var stadsfullmäktig i Stockholm 1866-72 och ledamot av Andra kammaren 1873-75 samt av kyrkomötena 1883 och 1888. - Han var ansedd som en av Sveriges främsta pedagoger och som en framstående predikant. Som riksdagsman framträdde han som pionjär inom lagstiftningen för arbetsskydd. Han motionerade bl.a. för laglig begränsning av minderårigas användande inom industri och hantverk och var ledamot i den kommitté som tillsattes. Han verkade även för folkundervisningens höjande. Enligt prosten Pehr Staaffs och sonen Olof Abrahams dagböcker: ”1851 kommo Albert och brodern Otto på besök i Rödöns prästgård. Under besöket, som varade omkring en månad, företog de tillsammans med Olof Abr. en resa till Trondhjem. Hemresan därifrån, som gick över Levanger och Stiklastad, gjordes efter 2 i Trondhjem inköpta hästar. Den 10 augusti predikade Albert i Rödöns kyrka.” Lektor, kyrkoherde, riksdagsman.
    (1) Fredrika Wilhelmina (Mina) Schöne-Staaff. Född 21/2 1837. Död 26/10 1910. Begraven på Norra kyrkogården i Solna.
  • Barn
  • Pehr* Gustaf Staaff. Född 1/12 1856 i Adolf Fredriks fs, Stockholm. Död i drunkningsolycka 17/4 1903 i Schebo bruk. Begraven på Norra kyrkogården i Solna.
    Avlade maturitetsexamen vid Nya Elementarskolan i Stockholm 1873. Blev student 1874 i Uppsala, där han avlade fil.kand. examen 1880. 1881-93 anställd i Stockholms Dagblad och från 1893 i Dagens Nyheter, där han främst verkade som teaterkritiker och kåsör. ”Om Pehr Staaffs journalistik hafva omdömena fallit mycket olika, allt efter som de härrört från vänner eller från vedersakare. Alla erkänna dock att han var en verklig kraft, en originell och begåfvad personlighet, kunskapsrik och förfogande öfver en ovanligt kvick penna”.* Allmänt uppmärksammad blev han som Strindbergs vapendragare under striden om ”Det nya riket” i vilken han deltog genom broschyren ”Det nya riket och dess författningar” (1882). Ett antal till Pehr S. riktade brev från Strindberg vittnar om deras nära personliga kontakt och deras intima litterära samarbete. En av Pehr Staaffs största intressen var teatern. Han skrev en rad lustspel, som på sin tid hade stor framgång, särskilt ”Svea Frua” (1888) och gjorde ett antal översättningar för de svenska teatrarna. I sin teaterkritik ägnade han uppmärksamhet åt utländsk dramatik och skådespelarkonst och försummade aldrig tillfället att plädera för Strindberg och Ibsen. Varje år företog han en resa till Paris för att där i sällskap med sin vän, den svenske tidningskorrespondenten J. C. Janzon få kännedom om den aktuella teaterrepertoaren. Gustaf Geijerstam skrev vid hans död: ”Han tillhörde de få svenskar, som varit verkligen hemma på utlandets scener, särskilt Paris”.* Han propagerade även för ett ökat nordiskt teatersamarbete. Tillsammans med Hjalmar Branting hade Pehr en kosterbåt döpt till Perovska. Seglatserna företogs i Stockholms skärgård och en av de sista dagarna i juni 1882 gick färden till Kymmendö, där Strindberg levde ett idylliskt familjeliv med Siri och deras två små döttrar.** Pehr Staaff räknades till en av sin tids mest drivna journalister och hans artiklar, ibland signerade ”Jean de Nivelles”, hade en vid läsekrets. Ett antal av P. Staaffs journalistik och dikter har utgivits med titeln ”Satirer” år 1903 med levnadsbeskrivning av vännen från Uppsalaåren, Efraim Rosenius. Källa: * Satirer, ** Den unge Hjalmar Branting.
  • Wilhelmina Magdalena (Mina*) Staaff. Född 22/6 1858. Död 16/2 1946. Lärarinna, sedemera sjuksköterska. Brodern Karl (statsministern) vårdades av Mina då han var sjuk och avled också hos Mina.
  • Karl* Albert Staaff. Född 21/1 1860. Död 4/10 1915 i Stockholm. Begraven på Norra kyrkogården i Solna. Advokat, politiker, statsminister. Student i Uppsala 1879. Efter fil.kand. och hovrättsexamen i Uppsala praktiserade han några år som jurist i Stockholm, blev vice häradshövding 1892 och innehade 1893-1905 advokatbyrå i Stockholm. Han deltog i det politiska livet, bl.a. i ledningen för 1890-talets rösträttsrörelse. 1896 invaldes han av Stockholms liberala väljare i andra kammaren vid 37 års ålder. Han anslöt sig till folkpartiet och deltog sedan i bildandet såväl 1900 av Liberala samlingspartiet som 1902 av Frisinnade landsföreningen, vars egentliga ledare han från början var. I riksdagen var han ledamot av flera utskott, ledamot av försvarskommittén 1907-09, kammarens vice talman 1909-10. Under sina första riksdagar inriktade sig Staaff företrädesvis på juridiska reformfrågor. 1901 väckte han två märkliga motioner, dels om revision av krigslagstiftningen dels om inrättande av militieombudsmansämbete. 1905 gjorde han uppmärksammade inlägg i unionsfrågan och blev en av de fyra svenska förhandlarna avseende upplösningen av unionen med Norge. Han blev konsult i koalitionsministären. Den 7 november 1905 bildades Sveriges första vänsterministär i modern mening med Karl Staaff som statsminister. Lagar om ändring av strafflagen, lag om villkorlig dom och frigivning - de s.k. Staafflagarna och Norrlandslagen - skydd för norrländska hemmansägare - genomfördes. För 1906 års riksdag framlade han ett rösträttsförslag, grundat på allmän rösträtt med majoritetsval. Då detta avslagits av Första kammaren, påyrkade Staaff upplösning av och nyval till andra kammaren. Konungen avböjde och ministären Staaff avgick. Efter vänsterns valseger 1911 bildade Staaff ånyo ministär. Den andra Staaffregeringen lyckades att under sin något mer än tvååriga tillvaro genomföra många och stora reformer inom försvars- och det sociala området, nykterhetsvård, folkpensionering. Stridigheterna i försvarsuppfattningen kulminerade till regeringens fall och därefter en förföljelsekampanj mot Karl Staaff som saknar motstycke i någon svensk politikers liv. Han visade sedan som oppositionsledare stark stridbarhet. Karl Staaffs urna vilar i den staaffska familjegraven på Norra kyrkogården i Solna. En liten park vid Eriksbergsplan i Stockholm har fått Karl Staaffs namn och där har också hans porträttbyst placerats. Inom folkpartietliberalerna delas Karl Staaff-plaketten ut till förtjänta personer.
  • Gustaf* Ferdinand Staaff. Född 31/7 1862 i Klara fs, Stockholm. Död 26/3 1877 i Adolf Fredriks församling, Stockholm. Begraven på Norra kyrkogården i Solna.
  • Erik Schöne-Staaff. Född 4/3 1867. Död 23/8 1936. Begraven på Norra kyrkogården i Solna. Professor. (Se tabell 6.)

    Tabell 6 (från tabell 5)

    HTTP Message
    Svenskt Porträttarkiv - porträttarkiv.se
  • Erik Schöne-Staaff. Född 4/3 1867. Gift 12/6 1900 med (1). Död 23/8 1936. Begraven på Norra kyrkogården i Solna.
    Professor. Fick namnet Schöne efter mamman då Schönesläkten höll på att dö ut. Student i Uppsala 1885, fil.kand. 1889, fil.dr och docent i romanska språk vid Uppsala universitet 1896, ordinarie professor där 1908-1932. Efter sin avgång från professuren undervisade han till sin död vid Stockholms högskola. Anlitades som sakkunnig i 1918 års skolkommitté. Hans arbeten, vilka utmärktes av skarpsinne, grundlighet och klar framställning,
    HTTP Message
    DN den 27 november 1931
    ha blivit grundläggande inom den romanska filologien. Viktiga äro hans undersökningar rörande den forna dialekten i ”Etudes sur 1’anccien dialecte le’onais” (1907). För att belysa den gamla Pisadialekten undersökte han andliga sånger och dialoger, vilka till största delen utgått från religiösa samfund på 1300- och 1400-talen. Bland Staaffs övriga arbeten, vilka behandla de flesta områden inom romanistiken, märkas ”Le suffixe - arvis dun les langues romanes” (1896), ”Etudes surles pronoms abrégés en ansien espaqud” (1906) och ”Etudes sur francaise” (1915). De flesta av hans uppsatser publicerades i svenska och utländska facktidskrifter bl.a. i ”Studia Nesphilologica”, till vars grundläggare Staaff hörde. Han översatte även fornfransk litteratur, ”Romance de la Rose” och ”Pathelin” samt verk av La Bruyére, Balzac och Gaston Paris. Tillsammans med N. Edén utgav han 1917 Karl Staaffs ”Det demokratiska statsskicket”. För främjandet av relationen mellan Frankrike och Sverige och av intresset för fransk kultur och franskt språk utförde S. ett omfattande arbete. Han var 1910-1931 ordförande i ”Alli- ance francaise” i Uppsala och från 1930 till sin död 1936, ordförande i ”Amitié france-suédoise”. Han blev hedersdoktor vid Paris universitet 1932. Gift med sitt kusinbarn Nathalie Robinet. Paret fick inga barn men adopterade dottern Anne-Marie.
    (1) Nathalie* Marie Henrietta Adéle Robinet-Staaff. Född 1880. Död 13/11 1942. Begraven på Norra kyrkogården i Solna.(från tabell 8)
  • Barn
  • Anne-Marie Schöne-Staaff-Aakerlund. Född 10/3 1912. Död 29/10 1986. Begraven i Philadelphia USA.
    Adoptivdotter till Nathalie och Erik Schöne-Staaff. (Se tabell 10.)

    Tabell 7 (från tabell 3)

    HTTP Message
    Svenskt Porträttarkiv - porträttarkiv.se
  • Ferdinand* Staaff. Född 7/7 1823 i Stockholm. Gift 1855 med (1). Gift 1880 med (2). Död 19/11 1887 i Paris.
    Student i Uppsala 1839, sergeant vid Svea artilleriregemente 1840, underlöjtn. 1842. Genomgick högre art. läroverke 1846-48, löjtnant 1849, generalstabsofficer 1853. Lärare i franska språke vid Krigsakademien. Kapten 1857, major i armén 1862, överstelöjtnant armén 1867 och överste 1876. Avsked 1881. Från 1862 till sin död var han militärattaché vid beskickningen i Paris. Under fransk-tyska kriget 1870-71 övervar han Paris’ belägring och förestod svensk-norska beskickningen under det s.k. kommunardupproret. Han skrev en liten skrift om dett, upplopp ”Skildrat av ett ögonvittne” vilken finns på Kungl. Biblioteket. Det berättas att han ett år inköpte ett stort antal gevär och gevärsdelar ä svenska staten från Amerika till ett pris av 8 francs istället för rätterligen 1 francs, han tjänade in så mycket åt staten att det flera gånger översteg hans egen lön som militärattaché. Han finns omnämnd i ett kapitel i boken om San Michele av Munthe. Han var en mångsidig och bildad humanist och utgav bl.a. det litteraturhistoriska arbetet ”La litterature francaise depuis la formation de la langue á nos jours"(1865-73), som fick användning som lärobok i de franska skolorna. Innehade ett stort antal ordnar, bl.a. Hederslegionen. Vid hans begravning paraderade franska trupper och inte bara krigs- och marinministrarna var närvarande utan även republikens president. Överste, mititärattaché.
    (1) Charlotte Nathalie Buchholz-Staaff. Född 1835. Död 1874.
    (2) Amelie d’Hermigny-Staaff.
  • Barn
  • Fanny Magdalena Staaff-Robinet. Född 30/6 1856. Död 28/10 1931. Begraven på Norra kyrkogården i Solna. (Se tabell 8.)
  • Per Staaff. Född 1858. Banktjänsteman i Bureau Veritas i Paris. Död i lungsot 1890 i Paris.
  • Minna Sophia Elisabeth Staaff. Född 1860. Död 1875.
  • Adéle Louise Justina Nathalia Staaff. Född 1862. Död i lungsot 1890.
    HTTP Message

    Tabell 8 (från tabell 7)

  • Fanny Magdalena Staaff-Robinet. Född 30/6 1856. Gift 1879 med (1). Död 28/10 1931.
    Begraven på Norra kyrkogården i Solna. Fanny och dottern Nathalie flyttade från Frankrike till Stockholm efter makens död.
    (1) Henri Paul Robinet. Född 1852 i Frankrike. Död 1890. Kapten i fransk tjänst.
  • Barn
  • Nathalie* Marie Henrietta Adéle Robinet-Staaff. Född 1880. Död 13/11 1942. Begraven på Norra kyrkogården i Solna. (Se tabell 9.)

    Tabell 9 (från tabell 8)

  • Nathalie* Marie Henrietta Adéle Robinet-Staaff. Född 1880. Gift 12/6 1900 med (1). Död 13/11 1942.
    Begraven på Norra kyrkogården i Solna. Nathalie var gift med sin mors kusin Erik Schöne-Staaff. Hade inga egna barn men adopterade en dotter.
    (1) Erik Schöne-Staaff. Född 4/3 1867. Död 23/8 1936. Begraven på Norra kyrkogården i Solna. Professor. Se ovan Tabell 6.
  • Barn
  • Anne-Marie Staaff-Aakerlund. Född 10/3 1912. Död 29/10 1986. Se Tabell 10.

    Tabell 11 (från tabell 10)

  • Marianne. Född 1939.
    (1) Charles. Född 1934 Död 2011.
  • Barn
  • Natascha.
  • Charlie.

Rödöns kyrka

HTTP Message

Vid tiden för den Trondhjemska reformatsen 1589 var Rödöns församling moderförsamling i pastorat där Näskotts församling ingått sedan tidigt, Aspås församling sedan 1400-talet och Ås församling från 1400-talet( till 1 maj 1935 och från 1962). Så är det även idag. De fyra kyrkorna var då: Ås, Näskott, Aspås och Rödöns och dessa betjänades af tvenne präster på så sätt, att uti Rödön och Ås hölls gudstjänst 2 helgdagar å rad och i Näskott och Aspås hvar 3:dje helgdag samt desslikes hvar 3:dje Jul-, Påsk- och Pingstdag. Till Rödön hörde då 27 gårdar med 60 bönder, till Näskott 8 g. 20 b., till Aspås 10 g. 18 b. och till Ås 24 g. och 40 b.

Rödöns gamla från medeltiden härrörande stenkyrka, försedd med ett prydligt torn och hvälfdt innertak af trä, hade flera gånger utvidgats och restaurerats, innan hon till största delen nedrefs och en ny stenkyrka åren 1808-9 uppfördes under ledning af byggmästaren Christoffer Loell från Gefle, dock med bibehållande af vissa partier af den gamla kyrkans korväggar med deras då öfverkalkade målningar från 1600- talets början, af hvilka en del fragmenter kommo i dagen efter kyrkans brand 3 juni 1923.¹ Kyrkan hade spånkläda valmtak, stora rundbågiga fönster och torn med lanternin. Oersättlig var förlusten af de vid branden förstörda inventarierna från den gamla kyrkan, särskildt den af Jonas Granberg från Klöfsjö skurna och af Carl Hofverberg målade altaruppsatsen, ett praktstycke i rokokostil, anskaffadt 1750 genom sammanskott inom församlingen, den vackert snidade predikstolen från 1654 m. m. Grindstolparne vid ingångsporten till Rödöns kyrkogård utgöras af 2:ne gamla kanoner, som fordom tillhört Frösö skans.

HTTP Message
Kyrkan år 1900
HTTP Message
Kyrkan brann år 1923 för att bli åter uppbygd år 1926.
HTTP Message
Prostparet Pehr och Johanna Staaff
HTTP Message
Kyrkoherden Staaffs signatur
vid inventering år 1831

Pehr Staaff arbetade i Rödöns pastorat mellan åren 1824-56 som kyrkoherde samt att han blev honnör. prost 1836. Innan hade han verkat i Svegs vidsträckta pastorat som komminister åren 1812-24. Av hans vedermödor med Svegs pastorat, låga lönevillkor samt "hans omsorg att äfven i läkarväg gå orten tillhanda jämväl i anskaffandet af läkemedel med uppoffring af egen tillgångar" erhöll han rätt genom kungligt brev den 2 nov. 1814 att räkna dubbla tjänsteår. Det kungliga brevet blev förmodligen en starkt bidragande orsak varför han erhöll kyrkoherdetjänst i det 'feta' pastoratet Rödön. Han ansågs vara "klen att predika" men det sades också att han var en god människa och en glad och folklig herde under sin 32 åriga tid i Rödöns församling. Han var inte den som höll strängt på vedertagna regler eller tog till stränga straffdomar när någon uteblev från nattvarden. Han blev uppskattad i sin församling och i folkmun blev han kallad för "Staaffpelle".
Om Johanna Staaff sades det att hon var ännu mer sjukvårdskunnig än sin man. Hennes av örter framställda mediciner hade mycket gott anseende. Hon förhöjde stämningen vid festligheter i hemmet med av henne skrivna tillfällighetsdikter. Hennes man var också en mycket underhållande sällskapsmänniska som gärna drack toddy bland bönderna.
Många av socknens äldre invånare kunde ännu på slutet av 1800-talet berätta om prostparet, den blide och förstående konfirmationsläraren samt den sällskapliga och underhållande prostinnan.

HTTP Message
Johanna Staaff och maken Lars Bergström,
som prästvigdes till pastorsadjunkt i Rödön 1832

Lars Bergströms förfader Petrus Gestrinius verkade som kyrkoherde i Rödöns församling 1689-1712. Gestrinius gravhäll, som från början var placerad i mittgången och därefter förflyttad till koret, finner man numera på väggen till höger när man kommer in i kyrkan.


HTTP Message
HTTP Message
Interiör ifrån den gamla kyrkan

Rödögården - Ryttmästarbostället (Dagens adress: Rödögården 352)

HTTP Message
Mangårdsbyggnaden som blev flyttad till Vike. På Rödögården hade huset brutet tak.
Teckning av Olov Olovsson i Nygården

Rödögården torde vara den äldsta byn inom Rödöbygden enligt boken "Rödöns socken byar och gårdar" på vars område sockenkyrkan uppfördes och från vilken by sedermera andra byar såsom Häste och Trusta samt Prästbordet avskiljts. Byanamnet torde första gången omnämnas år 1347. Två gårdar av Rödögården köptes av kyrkan år 1648 och kring 1680 så bodde den första ryttmästaren på Rödögården.

HTTP Message
Johan Petter Staaff bodde här med familj
åren 1846-53 och 1860-74.
Han var den siste ryttmästaren på Rödögården.
Avgick med pension 1869.
HTTP Message
Delar av ryttmästarens stall finns fortfarande kvar 2016
HTTP Message
Rödögården 2016 Huset uppfördes ca 1900,
direkt efter att det gamla huset flyttats till Vike.
HTTP Message
Huvudbyggnaden flyttades I slutet av 1800-talet til Vike.
Det är ett typiskt parhus med en lägnehet om rum och kök
i vardera änden och en gemensam sal I mitten.
Det var säkert inte brädfodrat utan timmerstockarna var synliga.

Prästbordet 1:4 Loken (Dagens adress: Silje 362)

HTTP Message
Mangårdsbyggnaden på Loken är ett av Rödöns äldsta hus

Loken har varit ett torp under Prästbordet. Det styckades av 1900 och såldes därefter. Enligt 'Bygd och Folk': 3 kor och 1 häst. Fastigheten Uppförd 1756. Årtalet kan komma från en vindflöjel som finns på gården med det året. Fastigheten kan vara äldre

HTTP Message
Loken enligt Olov Olovsson Nygården
HTTP Message
Johan Petter och Lars Ingemar











Äldste brodern underlöjtnant Johan Petter Staaff bodde först i Vagle på Frösön för att sedan flytta med sin fru Amalia f.Ramstedt och dottern Anna till Loken i Rödön och där de bodde åren 1839-46.

Brodern, blivande lantmätaren Lars Ingemar Staaff, flyttade därefter in med sin fru Amalia f.Caspolin för att bo där fram till 1860.

HTTP Message
Till Loken hörde en mycket välskött trädgård
med många gamla växter.
Fastigheten har på senare tid genomgått
en omfattande renovering
HTTP Message
Loken 2016

Undrom 1:2 - Hovslagarbostället (Dagens adress: Undrom 492)

HTTP Message
Johanna Staaff och Lars Bergström,
teckningar av J.Z. Blackstadius

Även innan indelningsverket genomfördes år 1689 hade det bott hovslagare i Undrom 2, Nygård. Gården anslogs då till boställe för hovsmeden vid Jämtlands kavallerikompani. Det brukades sedan av olika indelningshavare och landbönder fram till år 1875 då det indrogs som boställe.

Den tidigare dragonen Lars Bergström flyttade hit med sin första fru Märet år 1781. Året innan hade han antagits som regementshovslagare. Efter hennes död gifte han om sig med Margareta Sidenia år 1784. Hon flyttade alltså till Undrom samma år tillsammans med sonen Johan Fredrik Milde, som hon hade från ett tidigare förhållande. Styvfadern lärde upp honom och ordnade så att han kunde överta tjänsten som regementshovslagare och då också som boställets indelningsinnehavare år 1805. Johan Fredrik antog styvfaderns efternamn Bergström. Han var inte bara hovslagare utan även vapensmed och fältskär. Johan Fredrik Bergström bildade familj och fick flera barn under åren i Undrom. Den äldste sonen Lars, som blev präst och kyrkoherde i Indal, föddes 1803. Johan Fredrik deltog i Finska kriget mot ryssarna, där han säkert fick uppleva påfrestande saker i sin yrkesroll. Kanske bidrog detta till att han lämnade regementet inklusive hovslagarbostället och öppnade smedja på Frösön 1815. När styvfadern dog 1809 fanns ett testamente där Lars d ä avsatt medel för ”lille Lars uppfostran och lärdom på framtiden”. Styvbarnbarnet Lars kunde därför gå åtta år på Frösö Trivialskola och söka till gymnasiet i Härnösand. Samma höst som Lars kom till Härnösand dog fadern hastigt i feber, men han kunde ändå fortsätta studierna med hjälp av bidrag s k legat från kyrkan. Villkoret var att han skulle utbilda sig till präst och komma tillbaka till Härnösands stift. Lars hade egentligen större intresse åt det naturvetenskapliga hållet, men hade i praktiken inget val, såvida han ville fortsätta studera. Efter avslutad utbildning kom Lars tillbaka till Rödön 1832, arbetade som pastorsadjunkt och var inneboende hos kyrkoherden Pehr Staaff. Där lärde han känna prostfamiljen och där fanns bland annat dottern Johanna Staaff född 1823, som skulle bli hans fru. Lars och Johanna gifte sig 1843 och flyttade två år senare till Wibyggerå i Ångermanland samt 1858 till Indal i Medelpad, där de stannade livet ut.

HTTP Message
Mangårdsbyggnaden på Undrom 2 (Hovslagarbostället)
Olov Olovssons teckning.
Huset på teckningen är rivet och har ersatts av ett modernare hus
HTTP Message
Hovslagarbostället 2015
X

Nygården i Undrom - Rusthållaren

HTTP Message

Rusthållaren Erik Persson 1792 – 1870, var bonde i Nygården fram till 1847 när sonen tog över. Rusthåll benämndes ett hemman vars innehavare (rusthållaren) åtog sig att anskaffa och underhålla en ryttare med häst och utrustning. För detta befriades han från de s.k. grundskatterna. Om detta inte räckte för att täcka kostnaderna erhöll rusthållaren också inkomster från kompletterande hemman, s.k. augmentshemman.
Bilden t.h. är en blyertsteckning som Carl Theodor Staaff 1816.-1880 har ritat och som fortfarande finns i Nygården.


Carl Theodor Staaff var son till prosten Staaff som verkade i Rödöns församling.

HTTP Message
HTTP Message
Carl Theodor Staaff 1816-80

Kyrkomålaren Göran Sundin i Sunne gav den unge prästsonen en första inblick i konstnärs yrket. Han lyckades 1831, bara 15-år, komma till Stockholm, där han blev elev vid Konstakademien. Tävlade om medaljerna med historiska tavlor (ännu 1846 med Abraham och Hagar), men lyckades inte få resestipendium utan stannade hemma, då de mera energiske kamraterna begav sig till sydliga länder. Han målade ett och annat religiöst ämne (Kristus i örtagården, 1851, med flera altartavlor) och små genrer i tidens smak (Rökande pojkar, 1851, Göteborgs museum, och från senare år Barn leka på en kyrkogård, Barn med en kälke, Fiske i månsken). Men huvudsakligen blev han upptagen av porträttmålning.
Han utförde porträtt av Karl XIV Johan och Oscar I (Gripsholm), det ståtliga ceremoniporträttet av den sistnämnde i Rikssalen på Drottningholm (1865), Karl XV (flera olika tavlor), landshövding G. F. Asker (riksdagshuset), general K. F. Akrell (Telegrafstyrelsen), general J. A. Hazelius (Generalstaben). Bland mera intima porträtt är Markus Larsson (Göteborgs museum) och Markus Larssons moder (Nationalmuseum).
Till hans senare arbeten hör Taflor till Fänrik Ståls sägner, utgiven i litografi 1862–1863, De fyra årstiderna och De fyra elementen (8 dörrfält i Bouchers stil, Ulriksdals slott, (1872) samt plafonden i Järnkontorets stora sal (1875). Staaff blev 1854 teckningslärare i Slöjdskolan. Sedan 1856 var han ledamot av Konstakademien.

Silje 1:2 - Trumpetarbostället (Dagens adress: Silje 602)

HTTP Message
Mangårdsbyggnaden Silje 1

År 1649 övertog Hollsten Eriksson gården och den kalllades sedan Hollstengården.
-Under krigsåren 1676-1679 blev gården öde och tillföll då kronan.
-Vid genomförande av 1689 års indelningsverk indelades hemmanet jämte Silje 3 till rusthållarhemman med ryttaren Jon Pedersson Skagge som rusthållare. Gården blev senare boställe för trumpetaren vid Kavallerikompaniet.
-Hemmanet har sedan brukats av olika landbönder och indelningshavare såsom trumpetaren Jörgen Lund, kvartersmästaren Henrik Eliasson, trumpetaren Jonas Björkbom och omkring 1737 av trumpetaren Casper Hagelbeck. Den sistnämnde hade deltagit i Armfeltska fälttåget mot Norge och i striderna vid Sundsvall 1721. Där blev han fånge och förd till Petersburg
-1820 brukades gården av sergeanten Anders Lindström
-1853 av löjtnanten Johan Petter Staaff som också behövde försörja sig som jordbrukare Fastigheten hitflyttad omkring 1860 från den för Silje gemensamma gårdsgrupperingen.
-1860 övertar lantmätare Lars Ingemar Staaff arrendet efter sin bror nu ryttmästaren Johan Petter Staaff. Efter fadern Lars Ingemars död 1874 bor familjemedlemmarna kvar på Silje fram till år 1896.

-1877 brukades gården av bonden Olof Nilsson f.1845. Han var den förste icke millitäre brukaren.
-Gården såldes 1892 av kungliga domänstyrelsen på offentlig auktion till Olof Nilsson i Silje för 11.000 kronor.
-1898 köptes gården av Mårten Jönsson från Öhn, svåger till nedan Gabriel Staaffs fru Brita f.Rosenberg, i Ströms socken för 9.000 kronor.

-1904 av Kommisionslantmätaren Gabriel (Gabbe) Staaff, son till Lars Ingemar Staaff, för 12.000 kronor.

-1910 av handlaren Per Staverfeldt för 16.000 kronor
-1911 av arrendatorn Lars Persson i Kungsgården för 16.000 kronor. Ny mangårdsbyggnad ca 1918 (det mindre huset)
-1918 av dottern Märta Forsgren för 15.000 kronor.
-1922 av Carl Eriksson Bleka Näs socken för 40.000 kronor
-1954 av Ante Salomonsson

HTTP Message
Johan Petter och Lars Ingemar
bodde med sina respektive familjer på Silje 1
åren 1853-60 respektive 1860-96
HTTP Message
Lantmätare W G Staaff och hans fru Brita f.Rosenberg
bodde på Silje 1 åren 1904-10
HTTP Message
Fastigheten ägs numera av Jan Moberg som är
jordgubbsodlare. Hans sambo Reda ifrån
Litauen driver caférörelse med omfattande
blomsterpark. Jordgubbsodlingen är av ansenlig
omfattning. Det brukar vara 40-50 inlejda
plockare samt en omfattande självplockning.
Jordgubbarna säljs dels lokalt och dels
längs Norrlands kusten.
HTTP Message
Bebyggelsen 2016

Prästgården - Prästbostället (Dagens adress: Rödöns prästbord 315)

HTTP Message
Dagens prästgård. Kyrkan sålde den för några år sedan
till dåvarande kyrkoherden Michael Sjödin

Rödöns prästbord torde var anlagt på Rödögårdens mark och har med denna by utgjort ett skifteslag. Prästbordet omnämns första gången år 1589 och upphör som prästboställe år 1910. Enligt den svenska kyrkobalken var det bönderna som var ansvariga för att bekosta och bygga hus för tjänstgörande kyrkoherde att bo i. Men i ett brev ifrån 1471 skrivet av ärkebiskopen Jakob Ulfsson efter visitation så klagar han över böndernas ovilja till att betala. Pengar tas istället ifrån kyrkans medel vilket medför att kyrkorna bliva så utblottade påtalar ärkebiskopen vidare att det behövda vin och vax i kyrkan knappt förmås att köpas. Prästbordets byggnaderna är så undermåligt byggda att Lars Bergströms förfader kyrkoherden Gestrenius 1696 lämnar in anmälan om allmogens motvilja att fullgöra sin byggnadsskyldighet. Jordbruket var bland de största i Rödön och möjligen en förklaring förutom kostnaden till böndernas motvilja. Av byggnadernas dåliga beskaffenhet blev det att den tjänstgörande kyrkoherden skaffade egen gård i Rödön innan det blev bättring.

HTTP Message
Familjeporträttet målad i slutet av 1830-talet av sonen
Carl Theodor Staaff (Huvudet i mitten till höger).

Efter att ha tjänstgjort som komminister i Svegs annex Lillhärdal tillträde Pehr Staaff kyrkoherdetjänsten i Rödön år 1824. Pehr och hans fru Anna Johanna f.Wagelin hade bott och verkat i det avsides belägna, karga och tämligen väglösa härjedalssocken i 15 år och under denna tid hade de fått 10 barn varav 8 levde när de flyttade till Rödön. Det fanns säkert stora förväntningar av att komma till den centralt belägna och bördiga bygden vid Storsjön samt tillfredställelse över närheten till Frösö trivialskola gällande sönernas skolgång. Det gällde dock att få igång jordbruket som var viktigt för både det egna hushållet och den extra inkomsten ifrån försäljningen av egna produkter. Blev det missväxt kunde det bli nog så besvärligt. Prosten Staaff blev en god jordbrukare och blev genom prästgårdens jordbruk, som han själv drev, i någon mån en förebild för bönderna. Hushållet var stort redan ifrån början och 1837 var det uppe i 23 personer. Efter 1832 levde endast de 8 barn som återfinns på familjeporträttet t.v. och 1837 var det bara dottern Christina som hade flyttat. Hon hade gift sig 1835 och bodde i Stocke på Frösön. Äldste sonen Johan var underlöjtnant vid hästjägarkåren på Frösön(utan lön) och bodde hos föräldrarna. Vidare ingick Pehrs syster Justinna och man, Jonas Jönsson, samt två söner i hushållet och dessutom pastorsadjunkt Lars Bergström samt fröken Fjellström, som nog var guvernant. Vidare 3 drängar och 5 pigor. Man måste även vara beredd på att ta hand om gäster, alltifrån hantverkare till biskop med följe. Huvudvägen till västra Jämtland gick vid denna tid över Frösön-Rödön vilket innebar att det ofta oväntat kunde komma gäster som behövde rasta och få mat och kanske ligga över. Även när det var färre runt matbordet kunde det vara t o m svårare att få ekonomin att gå ihop. För att sönerna skulle kunna vistas borta och utbilda sig var det att bidraga med kläder och kontanter. Att det var ett bekymmer framgår som i ett brevsvar ifrån fadern till sonen Abraham i Härnösand den 25 januari 1842. Där sonens anhållan om bidrag ansågs av fadern som något onödigt som om han av föräldrarna fått hjälp nog. Fadern skriver också: Vad hava dina systrar, som icke heller få vara sysslolösa, bekommit? jo, alla tillsammans icke ens hälften av denna summa, och ändå få de låta sig nöja. Men vi leva ute i ett tidevarv, och det förargar mig allra mest, då sönerna skola hava allt och göra intet, och döttrarna däremot hava intet och göra allt... Men den ändå gode kyrkoherden hade också den egendomliga vanan att alltid säga nej till sina församlingsbor på deras begäran om hjälp. Som förbyttes till ett ja innan dörren hann sluta sig efter den avspisade supplikaten. Så förmodligen fick sonen till slut ett ja på sin begäran om bidrag.

HTTP Message

Till Rödöns prästgård hörde ett ovanligt dass (utetoalett). Det är byggt I två våningar med bänken på det övre planet. Den har fyra hål och ett lite på sidan om för prästen. Hembygdsföreningen har renoverat byggnaden och flyttat den närmare kyrkan. I det arbetet kom det fram att huset även använts för förvaring av skinn och yllekläder. Malen trivs nämligen inte I den miljön. Att huset byggts så stort beror således på den dubbla användingen.

Kroksgård 1 (Dagens adress: Kroksgård 193)

HTTP Message
Bortom älvbron Fanbyn och Dvärsätt.
På östra sidan om hitre broändan låg Krokoms
tobaksfabrik (1871-1893) anlagd av Arvid Persson
På Fanby sidan låg Krokoms tändsticksfabrik (1869-1908),
och Krokoms handels AB, också anlagda av Arvid Persson
Han var ägare av Kroksgård 1860-90.
HTTP Message

Kroksgård ligger vid Storsjöns utlopp i Indalsälven. Byn omnämndes redan på 1400-talet när Laurens Helgesson i Östbergom i Frösö socken byter jord med Erik Olofsson i Tand och bekommer, bla 4 mälingar jord i Kroksgardh. Under senare delen av 1800-talet byggdes det upp industri i området i form av både Tändsticks fabrik och Tobaksfabrik, som sedan blev Dvärsätts åkdonfabrik, och här fanns även ett par kvarnar i älven.

HTTP Message
Mangårdsbyggnaden ifrån 1700-talet.

Kroksgård 1 är idag två fastigheter. En jorbruksfastighet och en större avstyckad tomt med de ursprungliga byggnaderna.
Makarna Ingmar och Mary Bergström införskaffade sitt Kroksgård år 1957. Han medicinprofessor och hon forsklivsforskare och tidigare amanuens vid Västerbottens museum. De har rustat upp de gamla husen på gården enligt alla konstens regler. Mycket har kunnat bevaras.

HTTP Message

Kroksgård 2 (Dagens adress gula huset: Kroksgård 309)

HTTP Message

Gamla bron över Indalsälven vid Kroksgård. Huset till höger är den forna tobaksfabriken (1871-1893) som sedan blev Dvärsätts åkdonsfabrik och drevs fram till 1950-talet. Byggnaden förföll då och revs i slutet av 1950-talet. Det ljusare större huset (gula huset) byggdes som bostäder åt tobaks- och tändsticksfabrikernas arbetare. Tändsticksfabriken (1868-1909) låg på hitre sidan av bron, ungefär där fotografiet är taget ifrån.

HTTP Message












T.v.: målarmästaren Thoréns hus ovanför tobaksfabriken och gula huset med arbetarbostäder.

HTTP Message
Familjen Staaff, inne ifrån det gula huset 1900



Kronolänsmannen i Rödön, Abraham Staaff, köpte fastigheten med det gula huset för 3.500 kronor 1894. Huset hade tidigare byggts om och i den undre våningen var det affär som drevs av handlaren Lars Lindström. Lindström övertar fastigheten 1897 för 5.500 kronor. Familjen Staaff bodde på den övre våningen(bilden t.h.) åren 1894-1900 och under denna tid födds 5 av deras nio barn.
Min morfar blev det femte och föddes 20 februari år 1900. Det är han som sitter i mamma Marias knä. Familjen flyttar till Mörsil den 24 november samma år.
Abraham blev lappfogde 1905.

HTTP Message
Det gula huset och ovanför ligger Thoréns 2016

Ulrika Sofia Staaff

HTTP Message

Född 3/6 1825 i Rödön, Jämtland
Död 27/3 1869 i Östersund
Begraven i Staaffska släktgraven, Rödön
Ogift. Skollärarinna i Östersund

Vänstra stenen

Pehr Staaff
Född 6 maj 1839 Död 1 juli 1858

Tänk på döden Kamrater reste vården

Ende sonen bland ryttmästare Johan Petter Staaffs tio barn.
Intogs i Östersunds läroverk 1849.

Mellersta stenen

Erik J. Staaff 14/1 1810 - 22/7 1826
Erik Jonas. Prosten Staaffs äldste son.
Elev i Frösö skola 1823-24. Sedan lantmäterielev.

E. Maria Staaff 17/10 1818 - 26/7 1826
Elisabeth Maria. Dotter till prosten Staaff.

Karl F. Staaff 24/12 1858 - 7/5 1859
Karl Fredrik. Son till lantmätare Lars Ingemar Staaff.

U. Sofia. Staaff 3/6 1825 - 27/3 1869
Ulrika Sofia. Dotter till prosten Staaff. Lärarinna i Östersund.

Justina E. Staaff 26/1 1792 - 12/10 1870
Justina Elisabeth. Syster till prosten Staaff.
Gift i Överhogdal med torparsonen Jonas Jönsson.
Enligt Rödöns inflyttnings längd kom drängen Jonas Jönsson
med hustru och två söner i dec. 1837 ifrån Rätan till prästgården,
där de flera år finns i prostens mantals uppgifter som inhysta.

Bernhard A. Staaff 1/2 1871 - 24/12 1871
Bernhard Albert. Lars Ingemar Staaffs son.

Johan O. Staaff 20/11 1849 - 3/2 1873
Johan Olof. Lars Ingemars Staaffs äldste son.
Elev i Östersunds läroverk 1863-66. Bokhållare.
Enligt O. A. Staaffs dagbok 4/2 1873 "reste bror Lars och
hans hustru med sällskap efter att hava erhållit den sorgliga underrättelsen
att deras äldste son Johannes avlid kl 5 fm den 3 dje".

Lars I. Staaff 2/12 1820 - 28/3 1874
Lars Ingemar. Son till prosten Staaff. Kommisionslantmätare.
Bodde först i loken, sedan i Silje.
Enligt brodern O. A. Staaffs dagbok 1874 "Mars 28 kl 5 o 10 min fm
avled min älskade broder Lars Ingemar å Odensala..
April 14 kl 6 em jordfästes bror Lars i Östersunds kyrka
...15:e följde med liket tillRödön.

Karl G. Staaff 3/3 1908 - 18/6 1908
Karl Gunnar. Son till lappfogde Abraham Staaff.
Han avled under familjens sommarvistelse i Hägra, Rödön.

K. Amelia Staaff 17/10 1827 - 20/12 1913
Kristina Amalia(Mala). Hustru till Lars Ingemar Staaff.
Dotter till kronofogde Johan Olof Caspolin och Fredrika Söderbaum.

W. G. Staaff 17/3 1866 - 3/5 1928
William Gabriel(Gabbe).
Son till Lars Ingemar Staaff. Född i Silje. Distriktlantmätare i Ström.

Brita K. Staaff 15/7 1876 - 1/3 1956
Brita Kristina. Hustru till W.G. Staaff.
Dotter till lantbrukare Jöns Rosenberg och Kerstin Ersdotter, Öhn, Ström.

Högra stenen

Prosten
Pehr Staaff
Född 14 sept 1783 Död 2 mars 1856
Kyrkoherde i Rödön 1822
Dess k. Maka
Anna Johanna Staaff, född Wagelin
Född 18 juli 1788 Död 12 jan 1856

ps No 491 v.2

En tacksam gärd av vänner och lärjungar inom Rödöns och Näskotts församlingar

Ett boställe var som en tjänstebostad för statligt, kyrkligt
och kommunalt anställda. Förutom boende fick
indelningsinnehavaren en extra avlöning genom den inkomst
som jordbruket gav. Bostället kunde också arrenderades ut ofta
då till en landbonde. Alternativt att indelningsinnehavaren
bodde kvar och att jordbruket arrenderades ut.
De militära boställen var en följd av Karl XI:s indelningsverk
år 1698 och upphörde som boställe under senare hälften av 1800-talet.

Rödöns gamla från medeltiden härrörande stenkyrka, försedd med ett prydligt torn och hvälfdt innertak af trä, hade flera gånger utvidgats och restaurerats, innan hon till största delen nedrefs och en ny stenkyrka åren 1808-9 uppfördes under ledning af byggmästaren Christoffer Loell från Gefle, dock med bibehållande af vissa partier af den gamla kyrkans korväggar med deras då öfverkalkade målningar från 1600- talets början, af hvilka en del fragmenter kommo i dagen efter kyrkans brand 3 juni 1923.¹ Kyrkan hade spånkläda valmtak, stora rundbågiga fönster och torn med lanternin. Oersättlig var förlusten af de vid branden förstörda inventarierna från den gamla kyrkan, särskildt den af Jonas Granberg från Klöfsjö skurna och af Carl Hofverberg målade altaruppsatsen, ett praktstycke i rokokostil, anskaffadt 1750 genom sammanskott inom församlingen, den vackert snidade predikstolen från 1654 m. m. Grindstolparne vid ingångsporten till Rödöns kyrkogård utgöras af 2:ne gamla kanoner, som fordom tillhört Frösö skans..

Stavre För att kunna förklara namnet Stavre krävs följande beskrivning. Kyrkan i Ljustorp byggdes, någon gång kring sekelskiftet 1200. Det var den dåtida befolkningen kring kyrkplatsen, som genom arbetsinsatser och gåvor åstadkom det första lilla kapellet. Byborna stod för fortsatt underhåll av byggnaden och ersättning till prästen. Dessa medel samlades in genom det s k kyrktionde, en tiondel av skörden osv skulle lämnas till kyrkan. Av detta fick prästen 1 tredjedel och resten fördelades med en del till biskopen, 1 del till kyrkans utrustning och en del till socknens fattiga. Nu uppstod behovet av att bestämma gränser för dem som skulle betala till Ljustorps församling. För att inte de som bodde i Stavre skulle betala till Hässjö församling satte man upp stavar, som visade gränsen mellan socknarna, därav namnet Stavre.
Ljustorps Hembygds förening, www.ulander.com/ljustorp/

HTTP Message

Bonden Lars Ingemarsson var även en mer eller mindre driven affärsman kan man finna ut av ett rättsfall ur Ljustorps Tingslags Häradsrätt ifrån år 1654. Denna gång åkte han dit och fick böta dyrt men tack vare det blev det också ovärderlig kunskap om honom för oss ättlingar. Att bönder reste runt och förde handel var ingen ovanlig verksamhet i en tid när all handel enligt lag bara skulle ske i städerna och av borgarna. År 1776 fick bönderna i Sjuhäradsbygden(runt Borås) Västergötland rätt till extra inkomst som gårdfarihandlare, även kallad knallare, och med medtaget pass kunde de resa runt i Sverige och göra affärer lagligt. Men även "västgötarnas" extra handelsrätt var i perioder hårt ansatta av borgarna innan näringsfrihet infördes i Sverige år 1864. Lars Ingemarssons om en vid denna tid olaglig affärsverksamhet kan man också se som en drivkraft till något annat. Möjligen samma drivkraft som fick sonen Eric Staaf-Larsson att ge sig iväg på utbildning för att sedarmera bli kyrkoherde i Sunne Jämtland. Också om det var för att "rentvå" sin far?

Rättsfallet:
"Lars Ingemarsson i Stafre hafur emodt förbuds och K.M.ts mandat ryst [rest] till Upsala, och i någre åhr solt der sidt godz, som och ähr myckie mistängt at skicka sidt godz med fyskier [fiskare] ifrån åstholmen, och till Stocholm, men Lars Ingemarsson nekar at han inte nu på någre åhr hafur sändt på siön något godz, utan fördt öfur land. L[??]hos Lars för at giöra sig fri sielf 5 med Edh å lagboken at han nu på 4 åhr aldrig skickade något godz på siön, [?? ????] Nämpden inte befria honom för 40 daler silvermynt för förbuds. Penningar ------- 40 daler silvermynt."
Sammanfattning och kommentar:
Lars Ingemarsson är instämd till tinget för att ha rest till och handlat med gods i Uppsala samt skickat gods med fiskare till Stockholm. Han nekar till att ha skickat gods sjövägen och döms till 40 daler silvermynt böter eftersom sådan handel vid denna tid endast var tillåten för borgare i städerna. Det är oklart om Lars erbjuds att befria sig med edgång eller om han kräver att få befria sig med edgång - han blir hur som helst fälld till böter. 40 daler silvermynt är ett stort bötesbelopp. För denna summa kan man vid den tiden köpa t.ex 40 lispund fläsk (1 lispund = 8,506 kg).
Rättsfallet är transkriberat och kommenterat av Ljustorps hembygdsförening. www.ulander.com/ljustorp/

Karl Staaff - Statsministern som tog strid för demokrati

En kronologi

Arv - på gott och ont

Förfäder till Karl Staaff har varit bönder, präster och lagmän vilket var en viktig del av hans andliga arv enligt han själv. Son till en präst och stamfadern var bonden Lars Ingemarsson i Stavre by, men viktigast var det starkt juridiska inslaget på både fadern och moderns sida. Farfadern, den store advokaten Pehr Staaff (1776-1816), var en viktig inspirationskälla för KS. Liksom mormors far på moderns sida, lagmannen Nils Callerholm (1780-1852) i Hedemora, "en synnerligen imponerande personlighet". Även två generationers 'Gustaf Schöne', morfar och morfars far, som hovrättsråd i Svea hovrätt. Men med stora män brukar det även finnas en skuggsida som att KS storebror, publicisten Pehr Staaff, valde att leva ett bohemiskt liv som blev allt destruktivare med åren. Pehr hade flyttat tillbaks till föräldrahemmet på Saltmätargatan 3A i Stockholm intill Adolf Fredriks kyrka och den sista tiden brukade han försvinna iväg när Karl kom på sina regelbundna besök för att se till deras mamma. Om Pehr gömde sig för att slippa bli moraliserad av sin bror. KS fick allt svårare att på studentavis skämta om alkoholistiska bravader vid åsynen av Pehrs obönhörligt fortskridande förfallsprocess. Storebroderns liv slutade i en drunkningsolycka efter ett dryckeslag på Schebo bruk 1903. KS blev senare i sitt liv absolutist. Det fanns inslag av destruktivitet även i KS liv då han inte verkade kunna sätta stopp eller i alla fall sakta ned arbetstakten när han borde. Han var märkt av sin sjukdomsperiod 1910 och av de motgångar samt förföljelse han hade erfarit i sin vilja för demokrati. Trots att hetsjakten (1914-15) mot honom tog allt för stora proportioner fortsatte han sitt arbete i stor stil med att resa runt i Sverige för att kampanja mot rådande tyskaktivism . Men nu blev han också allt mer sluten och hans hälsa försämrades. Det var som att hans arv av höga krav på sanning och moral alltid kom före, att han måste fortsätta sin gärning oavsett. Kanske även att arvet bidrog till att han aldrig sträckte ut handen till den norska skeppsredardottern Helene Klaveness fastän det fanns en ömsesidig attraktion. Även om hon var 18 år yngre, så varför inte....? Porträttet av "den vackra och livfulla Helene" stod länge på hans skrivbord.
KS hade en moralisk stark personlighet!

HTTP Message
Pastorshuset/föräldrahemmet
vid Adolf Fredriks kyrka

Högborgerlig uppväxt

KS och hans syskon växte upp när Stockholm var en liten stad med gröna täppor och lummiga gårdar. Familjen flyttade från Klara in i Adolf Fredriks prästgård med en idyllisk omgivning i början av 1870-talet. Men bakom idyllen gömde sig mycket elände i skuggan av industrialismens utveckling och prästbarnen fick följa med på samaritbesök hos fattiga och sjuka. Den nära omgivande fattigdomen och den högborgerliga hemmiljön gled in i varandra. Fadern Albert Staaff var en tillåtande natur och fogade sig när först äldste sonen Pehr och sedan KS redan i tidiga gymnasieår ville frigöra sig från religiöst betonade förhållningsregler. Fadern var medveten om att det fanns tendens till "likgiltighet för kyrkans budskap" inom alla samhällslager och det var typiskt för honom att av det ha förståelse för sönernas vilja än att förbjuda. KS var mest lik sin mamma både till det ytre och det inre som hennes viljekraft, allmänintresse, talang att organisera och gå i spetsen för social verksamhet. De hade en nära kontakt även sedan KS flyttade hemifrån och han visade stor omsorg fram till hon dog 1910 15 år efter sin man.

HTTP Message
Mamma Fredrika Wilhelmina f.Schöne

Student

”Som intet annat namn har KS blivit knutet till studentlivets historia under denna tid, det beryktade ’1880-talet’, genom den insats han gjorde däri som initiativtagare till studentföreningen Verdandis bildande. En idéstorm brusade i denna tid över Norden, närmast kännetecknad av namnen Strindberg, Ibsen, Björnson, Brandes. Det säger sig själv, att denna måste djupast beröra den intelligenta delen av den studerande ungdomen, som greps av längtan att stiga genom att tränga till botten av tingen, att sätta tidens problem under debatt.” (ur Karl Staaff – några minnesblad 1916). Under Uppsalaåren blev KS – Kalkas som han kallades av vännerna –Stockholms nations förste kurator, även det ett uttryck för hans engagemang. Han deltog friskt i nationslivet, också i vardagligare sammanhang. Han var ingalunda den som försummade gasker och teaterföreställningar. Han medverkar själv i teaterstycken. Vid en större tillställning med dans är KS i egenskap av kurator ”aktiv och artig som syns av ett bevarat dansprogram. Han har tecknat sig för sju damer, fransäs och polka synes ha varit hans specialiteter men med blivande rättvetenskapsmannen fil.kand. Elsa Echelsson trår han en stilla vals till tonerna av Cornevilles klockor.” Hans studentikosa men beska skämtlynne kommer till uttryck vid middagar och sexor. De akademiska studierna hade påbörjats med humaniora, modern litteratur, främst fransk, engelsk och norsk. Juridiken lockade emellertid tidigt. Kriminalrätt intresserade honom speciellt. Av över 600 tentamina under 31 år i ämnet för professor Hagströmer nådde endast en, KS, det höga betyget insigniore, utmärkt bra. Under talrika Parisvistelser hos sin farbror fick KS impulser både för sin politiska inriktning och för sitt yrke – han greps av beundran både för den franska radikalismen och för de franska försvarsadvokaterna.

Advokat karriär

När han etablerade sig som advokat med specialitet som försvarsadvokat i brottsmål kom han att bli pionjär. Hans försvar för arbetarnas föreningsrätt anses ha haft avgörande betydelse för utvecklingen av en fri svensk fackföreningsrörelse – en linje som han fullföljde som politiker när han motarbetade högerkrav på antifacklig lagstiftning. Även att han propagerade för villkorlig dom som han sedan som minister förrättade lag om. Han startade sin advokat firma 1893 på Fredsagatan 30 och efter en kort tid räknades den staaffska byrån till de mest framgångsrika i Stockholm. 'Söka Staaffen' var ofta ett råd en fattig människa fick när den var i trångmål. Var man medellös och hade en god sak så kunde man t o m få hjälp gratis av KS. Hans farfar hade varit en av de första i juristeliten att åta sig uppdrag oavsett betalningsförmåga hos den hjälpsökande. Även de kvinnliga organisationerna rekommenderade med förkärlek honom som lämpligt rättsbiträde åt kvinnor i trångmål. Han ville motverka den olikställighet mellan könen som alltjämt utmärkte lagstiftningen och praxis. Vid skilsmässor när schismen var olöslig och förlikning inte var möjlig sökte han skydda kvinnans rimliga anspråk. Hans notarie Erik Lidforss blev delägare 1900 och firmanamnet ändrades till "Advokaterna Staaff-Lidforss". Att vara försvarare för åtalade förmodade brottslingar var föga socialt meriterande i det dåtida Sverige. Hans mest berömda brottsmål kom att bli Broxviksrättegången, där han företrädde den för giftmord på kammarherren Taube åtalade men slutligt frikända Helga Fägersköld.

I kulturen

I den strindbergska Giftas-processen engagerar sig bröderna Pehr och Karl Staaff starkt. När August Strindberg kom hem för att svara i processen satt Karl på kuskbocken till vagnen, som under mängdens jubel förde den åtalade från Centralstationen. Föga känt är att KS även hade litterära ambitioner. Efter hans bortgång utgav brodern Erik bland utkast och fragment i novellistisk och dramatisk form två fullbordade skådespel 'Johansson och Vestman’ (1898) och 'Elisabet' (1909). I det förra skildras med humor och värme två syndare, där ett slumrande rättspatos driver till mord. I pjäsens sista akt möter vi häradshövdingen. Båda pjäserna blev till film och som kuriosa kan nämnas att släktingen Torsten Bergström (släktboken sid 238) medverkade i filmen 'Elisabet'.

Socialt patos

Även i hans politiska verksamhet var ett socialt patos hans rättesnöre. Några korta citat ur hans tal: ”En socialreformatorisk åskådning vill stärka samhörigheten mellan samhällsmedlemmarna och vinna en starkare hävstång för framåtskridandet än som på något annat sätt kan vinnas. Vi få inte gå var och en sin egen väg och tänka var och en på sina syften. Vi måste vandra samman, stödjande varandra.” ”Man kan säga, att kvinnans rösträttskrav är ingenting annat än en fortsättning, en ny utveckling av den känsla, den stämning, som en dag betog de s.k. ofrälse människorna i samhällena och som gjorde att de sporde sig och andra: huru är det möjligt, att därför vi icke äro födda till adel, vi icke skola ha några ordentliga mänskliga och medborgerliga rättigheter?” KS säger att inget skulle bereda honom större glädje än att se kvinnor i riksdagen.

"Skall konungamakt med folkmakt eller konungamakt med herremakt råda i Sveriges rike?"

Ovan uttalande gjordes av KS i samband med att han som statsminister(1905-06) tog strid mot de konservativa om rösträtten. Dåtiden häpnade över styrkan i uttalandet och motståndarna förstod då att han var en farlig man för de. KS verkade i en brytningstid när demokratin började slå igenom på allvar i Sverige och som han starkt bidrog till. Sverige hade en två kammar riksdag mellan åren 1867-1970 och vid denna tid hade högern total majoritet i första riksdagen. Medan vänstern (liberaler och socialdemokrater) hade majoritet i andra kammaren I lagstiftningsfrågor måste kamrarna fatta lika­lydande beslut, vilket gav högern vetorätt. Högern hade också en stor informell makt genom kungahuset samt alla de konservativa officerare, ämbetsmän och präster som kontrollerade mycket av den offentliga makten. Vid KS andra statministertid (1911-14) var Sveriges neutralitetspolitik ännu inte formad. Det var oro ute i Europa och första världskriget stod för dörren. Drottningen Viktoria("Tyskan") och upptäckarhjälten Sven Hedin ville att vi skulle ansluta oss till det "trygga" kejsardömet Tyskland mot det "snart anfallande" Ryssland("Ryssen kommer!"). Man skulle kunna jämföra samtida Rasputin och Tsarfamiljen i Ryssland med just att Sven Hedin som utomstående(ej politiker) fick inflytande över kungafamiljen och även det politiska skeendet i Sverige. Stämningen blev alltmer infekterad och KS blev t o m anklagad för landsförräderi och att vara rysk spion. Försvarsfrågan blev som ett vapen mot regeringen fastän KS nu var beredd på öka anslagen till försvaret. KS hade blivit statsminister för att rusta upp Sverige socialt, som att allmänna pensionen infördes 1913, och därför dra ned på försvars utgifterna som utgjorde halva statsbudgeten. De konservativa med kungahuset och Hedin i spetsen ville motverka demokratiseringen, bland annat kvinnors rösträtt, och istället stärka konungens makt. De lyckades också få bort den demokrati strävande KS från statsministerposten. Stödda av bondetåget med 30.000 bönder som möttes av kungens tal på borggården. som i sin tur motverkades av bland annat ett arbetartåg på 50.000 människor lett av Hjalmar Branting till stöd för Staaff regeringen. Arbetartåget valde att gå till riksdagen istället för slottet. En konstitutionell kris hade uppkommit som kulminerade den 10 februari 1914 då KS och regeringen ändå avgick av att kungen tog avstånd från deras begäran om samarbete gällande att framåt få läsa tal av kungen i förväg.

Smutskastningskampanj

KS utsattes sedan för en smutskastningskampanj som egentligen hade börjat tidigare men blev nu allt intensivare. Det tillverkades till och med askkoppar, där motståndarna kunde fimpa sina cigarrer i Staaffs ansikte. (En sådan finns utställd på Hallwylska museet i Stockholm). KS verkade osentimental, sluten, med en viss distans till människor. Hans yttre var massivt, axelbred och tung, gick stadigt. Han hade samma envist svenska raggfrisyr som sin vän Hjalmar Branting, en mäktig borstig mustasch. Han såg ut att vara hårdhudad, att han ej låtsades om förtal och fräckheter. Men det finns vittnesmål om motsatsen. De få nära vänner han hade var övertygade om att förföljelserna tog hårdare på honom än han ville erkänna, och att det bidrog till hans död ett år senare, 55 år gammal. När han dog den 4 oktober 1915, var han en mycket ensam man. Han avled hemma hos systern Minna, som vårdade honom sedan han insjuknat i halsfluss med hög feber och komplikationer. I sin bitterhet över förföljelsen och broderns död förstörde syskonen Erik och Minna sina brev till och från KS. "Privatlivet" skulle inte utlämnas åt en oförstående allmänhet.

HTTP Message
F. statsministern häradshöfvding Karl Staaff’s likbegängelse

Det åttonde budet

Ärkebiskop Nathan Söderblom förrättade jordfästningen i Engelbrektskyrkan den 10 oktober 1915 . Det väckte ett visst uppseende att han citerade det åttonde budet: "Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.” Men ärkebiskopen visste vilka tankar som gjorde många människor bittra till sinnes och ville ge uttryck åt dem. Vidare säger han att Karl Staaff var hyllad som få, men också tadlad som få. Hans tal innehöll också följande karakteristik: ”Hos den bortgångne framstår vid slutet av en viljekraftigt utnyttjad arbetsdag, för envar som vill se, sällsporda gåvor, en stark förmåga att ingiva obetingat förtroende, trohet mot hans ungdomstids frihetsideal och en uppriktig känsla för de små och tillbakasatta i samhället. Slika egenskaper draga till denna bår tusendens och åter tusendens tack och saknad.”
Anhängarna hedrade KS med en blomsterskörd som aldrig tidigare förekommit vid någon enskild persons bår.
Medan kung Gustav V föredrog att gå på operateater.
Processionen på Stockholms gator blev KS väl värdig. Finns bevarad på film.

Hyllad och hatad

Idag skulle man kunna jämföra KS med Olof Palme (1927-86), också en högt uppskattad statsminister (1969–76 och 1982-86) och hatad av vissa så att han t o m blev mördad. Olofs farfar, Sven Palme, verkade för övrigt i Folkpartiet/Liberala samlingspartiet samtidigt som Karl Staaff. Det finns de som säger att KS var ett större hatobjekt än vad Olof Palme var. Han liksom Palme väckte starka känslor både hos anhängare och motståndare och båda hade ett socialt patos som kunde göra de utsatta. Palme var aktiv internationellt som att han engagerade sig starkt för utvecklingsländerna. Han debatterade med stigande kraft USA:s politik i Vietnam, som kulminerade i synnerligen hårda formuleringar mot Nixon-regeringen senhösten 1972. Det finns flera andra exempel på hur Palme tog strid mot "herremakten", som militärdiktaturer, och som skulle kunna vara en förklaring(?) till varför han mördades.
Olof Palme är begravd vid Adolf Fredrik kyrka inte långt från KS föräldrahem.

Lever vidare

Syskonen brände upp sina brev men det finns andra "dokument" som vittnar om en man som på sätt och vis gav sitt liv för det han ville verka för. KS politiska livsverk, 'Det demokratiska statsskicket', publicerades efter hans död av hans bror Erik och Nils Edén. Hans då mer moderna ledarstil utmanade de konservativa i olika frågor som allmän rösträtt, riksdagens konstitution, social upprustning och försvaret vilket resulterade i ett uppdämt hat mot honom kommen av att Sverige inte längre hade behov av att makten skulle delas mellan kungen och riksdagen(första kammaren). På senare år har KS fått erkännande från militären om att vara 1900-talets mest framsynte försvarspolitiker för sin tanke om ett demokratiskt förankrat försvar, utgående från analyserade hot och att man skulle få ut mesta möjliga effekt av skattepengarna. Hade KS kommit tillbaka som statsminister en tredje gång så hade Kung Gustav V ställning förmodligen blivit ohållbar och Sverige hade därför bland annat kunnat fått ett mer tankvärt och anpassat försvar som det också finns behov av idag.
KS banade väg för folkmakt och ett modernare Sverige och vek inte för att ta strid mot rådande maktstruktur för att Sverige skulle kunna frigöra sig i sin demokratiserings process. En process som idag är fortsatt viktig att verka för då det finns "herremakt" inom oss alla, mer eller mindre, oavsett kön.
Statsminister Karl Staaff är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.

X

Helene Kleveness

HTTP Message
HTTP Message

Helene Kleveness var född 1878 i Sandefjord, Norge, och dotter till den norska skeppsredaren Anton Fredrik Klaveness och Birte Andersen Hon hade en syster, Aagot, som hade gift sig med KS kompanjon Erik Lidforss (Advokaterna Staaff-Lidforss). Helene var i stockholm för att utbilda sig till sjukgymnast och studerade på Kungliga Gymnastiska Centralinstitutet . Efter uppbrottet från KS var hon mycket utomlands och hösten 1907 kom hon till Rom och Capri i Italien, då hon behövde komma till ett bättre klimat för att ta hand om sin lungsjukdom, förmodligen tuberkolos. Året efter dog hon 29 år gammal. T.h. Helenes grav i Rom med skulpturen utan huvud som blev stulen 1995. "I väntan på att ge sin bukett till...."
Skulptör Louis Hasselriis.

Helene Kleveness

HTTP Message
HTTP Message

Helene Kleveness var född 1878 i Sandefjord, Norge, och dotter till den norska skeppsredaren Anton Fredrik Klaveness och Birte Andersen Hon hade en syster, Aagot, som hade gift sig med KS kompanjon Erik Lidforss (Advokaterna Staaff-Lidforss). Helene var i stockholm för att utbilda sig till sjukgymnast och studerade på Kungliga Gymnastiska Centralinstitutet . Efter uppbrottet från KS var hon mycket utomlands och hösten 1907 kom hon till Rom och Capri i Italien, då hon behövde komma till ett bättre klimat för att ta hand om sin lungsjukdom, förmodligen tuberkolos. Året efter dog hon 29 år gammal. T.h. Helenes grav i Rom med skulpturen utan huvud som blev stulen 1995. "I väntan på att ge sin bukett till...."
Skulptör Louis Hasselriis.

X

Helga Fägersköld

HTTP Message

Helga Fägersköld stannade i Amerika till sin död 1958. De sista åren besökte Dagens Nyheters korrespondent Sven Åhman henne för att tala om Broxvikaffären. Första samtalet 1954, sedan upprepade gånger. Hela tiden hävdade hon sin oskuld som under rättegångsprocessen. Beträffande Staaff och hans uppträdande sade hon enligt rapport från Åhman. ”Well, Hl tell you, I have had more men making love to me, or trying to, than most, although I have never quite understood why, but never by word or gesture did Mr. Staaff do anything that went beyond the relations between lawyer and client. He showed great kindness. He was sorry for me. He was a kind and good and thoughtful lawyer. There was nothing beyond that. I don’t think he ever touched me, apart from shaking hands when he arrived and left. I suppose many people thought there was something else, but there never was.”
Intervjuaren hade inte lett in samtalet på det spåret.

Helga Fägersköld

HTTP Message

Helga Fägersköld stannade i Amerika till sin död 1958. De sista åren besökte Dagens Nyheters korrespondent Sven Åhman henne för att tala om Broxvikaffären. Första samtalet 1954, sedan upprepade gånger. Hela tiden hävdade hon sin oskuld som under rättegångsprocessen. Beträffande Staaff och hans uppträdande sade hon enligt rapport från Åhman. ”Well, Hl tell you, I have had more men making love to me, or trying to, than most, although I have never quite understood why, but never by word or gesture did Mr. Staaff do anything that went beyond the relations between lawyer and client. He showed great kindness. He was sorry for me. He was a kind and good and thoughtful lawyer. There was nothing beyond that. I don’t think he ever touched me, apart from shaking hands when he arrived and left. I suppose many people thought there was something else, but there never was.”
Intervjuaren hade inte lett in samtalet på det spåret.

X

Vittnesmål

Karl Staaffs hushållerska under många år, Maria Strömbom, berättade (1954) hur anonyma röster smädade i telefon, ofta långt in på natten, hur okända ringde på dörren för att få tillfälle att säga gemenheter. Hon sökte avveckla i smyg, men Staaff ville ta emot själv. Det kunde ju vara någon hjälpsökande eller något annat viktigt, sade han. ”Det tog honom hårt allt detta hot, men han stod inte att hindra.” Brev och telegram i samma genre kastade han i en låda.
Nu ligger de som handgripliga bevis i den staaffska samlingen.

Vittnesmål

Karl Staaffs hushållerska under många år, Maria Strömbom, berättade (1954) hur anonyma röster smädade i telefon, ofta långt in på natten, hur okända ringde på dörren för att få tillfälle att säga gemenheter. Hon sökte avveckla i smyg, men Staaff ville ta emot själv. Det kunde ju vara någon hjälpsökande eller något annat viktigt, sade han. ”Det tog honom hårt allt detta hot, men han stod inte att hindra.” Brev och telegram i samma genre kastade han i en låda.
Nu ligger de som handgripliga bevis i den staaffska samlingen.

X

Torsten Bergström - skådespelare

HTTP Message
Skådespelare Torsten Bergström(1896-1948)
Tabell 168. Foto: Arne Holmström.

Vid hans bortgång skrev Nils Beyer: ”Torsten Bergström var en man för sig i svensk teater. Hans originalitet kunde taga sig bisarra uttryck och med sin bistert särpräglade natur gick han sin egen väg genom livet och teatern Lätt att samarbeta med var han kanske inte alltid. Men lärde man känna honom, fann man bakom bisarrerierna en lysande begåvning, en man som visste mycket om världen och var otroligt teaterkunnig. Han lämnade Dramatens elevskola 1919, spelade några år hos Ranft på Svenska teatern, kom därefter till Helsingborg. Men sin egentliga glanstid hade han på 30-talet i Göteborg, först på Lorensberg, sedan på Stadsteatern. Med sitt underligt genomträngande spel, där det fanns en glimt av äkta demoni firade han triumfer i framställningen av bittert ensamma, lidelsefulla och förbrända män (som Köpmannen i Venedig, doktor Relling i Vildanden och Napoleon i Ödets man). De senare åren splittrade TB sig på en mångfald olika arbetsuppgifter, skrev och regisserade film, drev teaterpedagogisk verksamhet, höll föreläsningar landet runt och deltog aktivt i skådespelarnas fackliga verksamhet. Han var en god målare och framträdde offentligt på flera utställningar.” Filmen utnyttjade honom tidigt med stumfilmshuvudroller i t.ex. Vallfarten till Kevlaar, Stormens barn, Synnöve Solbakken, Trollebokungen. ”En ny människa för varje roll” var ett omdöme. ” Vid hans inalles cirka 1600 uppläsningsaftnar över hela landet var det framför allt Albert Engström och Karlfeldt han omhuldade och den som inte hört honom läsa Karlfeldts Yttersta domen har gått miste om något mycket värdefullt.” En skildring av Torsten Bergström ger Lars Levi Laestadius i ”Torsten Hammarén och hans tid”. ”TB var visserligen på uppbrott, men jag hann se honom som den mest lysande Relling, jag någonsin skådat - och jag har sett en del - och som en ypperlig Köpman i Venedig. Hans hökprofil och intensiva blick, som han påstod var ett arv av indianska förfäder någon gång på 1700-talet var lika fascinerande för publiken som hans ofantliga beläsenhet kring varje pjäs var irriterande för regissörerna. Sin jämtländska dialekt övervann han aldrig men försvarade den med: - Det är ingen dialekt, det är ordens naturliga poetiska betoning. Samtidigt som hans personlighet var intensiv var han en utpräglad teoretiker och ett stort original. Berömd är episoden, då han i Knut Ströms iscensättning av Goethes Faust gjorde en hel del egendomligheter i rörelseschemat - han spelade Mefistofeles. ”Vad fan gör Du, hur i helvete går Du?” sa Knut. ”Ser Du inte det?” sa TB. ”Jag börjar varje versrad med att gå i frågetecken. Och när jag kommer till slutet av raden” - här tog han ett litet hopp - ”sätter jag punkt.” Från Uppsalas horisont låg det faktiskt något i TB:s yttrande ”Skall man göra en god gärning i det tysta, skall man spela teater i Göteborg”. Till det dagliga umgänget i Göteborg hörde de småningom berömda Göteborgskoloristerna, - ”TB var en av deras mest aktiva förspråkare” -skådespelare, kompositörer, skribenter, musei- och radiofolk, kontakter som underhölls senare under Stockholmstiden. En nära vän blev där konstnären Arvid Fougstedt med många teckningar av familjen som vittnesbörd. Konstnären Martin Emond såg under en turné TB som Översten i Runar Schildts Galgmannen, det inspirerade honom till målningen Skådespelaren. Blygsamma ekonomiska resurser till trots kunde TB bygga upp en märklig konstsamling. Hans bibliotek blev också stort och vittfamnande, man kunde finna allt från Nautisk ordbok via svensk skönlitteratur i originalupplagor till Karolinertidens gravkor. TB som brevskrivare kunde motivera ett särskilt kapitel. Dagbok förde han ej, men noga daterade vykort från var dag under alla hans resor är en talande almanack. Ås-född och med barndomsår i Östersund förblev han engagerad i natur och människor i Norrland. Författaren Gustav Hedenvind-Eriksson f. 1880 ”minns Dig som barfota Lasse i Ås. Du smet som en ekorre i snåren, vi skämtade, vi var vänner redan då.” Vännen Wilhelm Peterson-Berger porträtterade han i filmen Frösöblomster. Många av släktens medlemmar bodde i Norrland, besök hos dem var ett måste under alla turneer. Släktforskaren Torsten Bergström: Mycket i släktkrönikan är hämtat ur hans omfattande samling anteckningar. Alla landsarkiv, många pastorsexpeditioner, möten och korrespondens med äldre och likasinnade släktingar gav underlag, samtidigt som han för egen del knappast var beroende av det nedskrivna ordet - det fanns i hans huvud. TB sparade alla recensioner - ett femtontal stora band och rollporträtt De finns i Drottningholms teatermuseum. Filmhuset, Stockholm. Fältartist under beredskapen 1939-45

Torsten Bergström - skådespelare

HTTP Message
Skådespelare Torsten Bergström(1896-1948)
Tabell 168. Foto: Arne Holmström.

Vid hans bortgång skrev Nils Beyer: ”Torsten Bergström var en man för sig i svensk teater. Hans originalitet kunde taga sig bisarra uttryck och med sin bistert särpräglade natur gick han sin egen väg genom livet och teatern Lätt att samarbeta med var han kanske inte alltid. Men lärde man känna honom, fann man bakom bisarrerierna en lysande begåvning, en man som visste mycket om världen och var otroligt teaterkunnig. Han lämnade Dramatens elevskola 1919, spelade några år hos Ranft på Svenska teatern, kom därefter till Helsingborg. Men sin egentliga glanstid hade han på 30-talet i Göteborg, först på Lorensberg, sedan på Stadsteatern. Med sitt underligt genomträngande spel, där det fanns en glimt av äkta demoni firade han triumfer i framställningen av bittert ensamma, lidelsefulla och förbrända män (som Köpmannen i Venedig, doktor Relling i Vildanden och Napoleon i Ödets man). De senare åren splittrade TB sig på en mångfald olika arbetsuppgifter, skrev och regisserade film, drev teaterpedagogisk verksamhet, höll föreläsningar landet runt och deltog aktivt i skådespelarnas fackliga verksamhet. Han var en god målare och framträdde offentligt på flera utställningar.” Filmen utnyttjade honom tidigt med stumfilmshuvudroller i t.ex. Vallfarten till Kevlaar, Stormens barn, Synnöve Solbakken, Trollebokungen. ”En ny människa för varje roll” var ett omdöme. ” Vid hans inalles cirka 1600 uppläsningsaftnar över hela landet var det framför allt Albert Engström och Karlfeldt han omhuldade och den som inte hört honom läsa Karlfeldts Yttersta domen har gått miste om något mycket värdefullt.” En skildring av Torsten Bergström ger Lars Levi Laestadius i ”Torsten Hammarén och hans tid”. ”TB var visserligen på uppbrott, men jag hann se honom som den mest lysande Relling, jag någonsin skådat - och jag har sett en del - och som en ypperlig Köpman i Venedig. Hans hökprofil och intensiva blick, som han påstod var ett arv av indianska förfäder någon gång på 1700-talet var lika fascinerande för publiken som hans ofantliga beläsenhet kring varje pjäs var irriterande för regissörerna. Sin jämtländska dialekt övervann han aldrig men försvarade den med: - Det är ingen dialekt, det är ordens naturliga poetiska betoning. Samtidigt som hans personlighet var intensiv var han en utpräglad teoretiker och ett stort original. Berömd är episoden, då han i Knut Ströms iscensättning av Goethes Faust gjorde en hel del egendomligheter i rörelseschemat - han spelade Mefistofeles. ”Vad fan gör Du, hur i helvete går Du?” sa Knut. ”Ser Du inte det?” sa TB. ”Jag börjar varje versrad med att gå i frågetecken. Och när jag kommer till slutet av raden” - här tog han ett litet hopp - ”sätter jag punkt.” Från Uppsalas horisont låg det faktiskt något i TB:s yttrande ”Skall man göra en god gärning i det tysta, skall man spela teater i Göteborg”. Till det dagliga umgänget i Göteborg hörde de småningom berömda Göteborgskoloristerna, - ”TB var en av deras mest aktiva förspråkare” -skådespelare, kompositörer, skribenter, musei- och radiofolk, kontakter som underhölls senare under Stockholmstiden. En nära vän blev där konstnären Arvid Fougstedt med många teckningar av familjen som vittnesbörd. Konstnären Martin Emond såg under en turné TB som Översten i Runar Schildts Galgmannen, det inspirerade honom till målningen Skådespelaren. Blygsamma ekonomiska resurser till trots kunde TB bygga upp en märklig konstsamling. Hans bibliotek blev också stort och vittfamnande, man kunde finna allt från Nautisk ordbok via svensk skönlitteratur i originalupplagor till Karolinertidens gravkor. TB som brevskrivare kunde motivera ett särskilt kapitel. Dagbok förde han ej, men noga daterade vykort från var dag under alla hans resor är en talande almanack. Ås-född och med barndomsår i Östersund förblev han engagerad i natur och människor i Norrland. Författaren Gustav Hedenvind-Eriksson f. 1880 ”minns Dig som barfota Lasse i Ås. Du smet som en ekorre i snåren, vi skämtade, vi var vänner redan då.” Vännen Wilhelm Peterson-Berger porträtterade han i filmen Frösöblomster. Många av släktens medlemmar bodde i Norrland, besök hos dem var ett måste under alla turneer. Släktforskaren Torsten Bergström: Mycket i släktkrönikan är hämtat ur hans omfattande samling anteckningar. Alla landsarkiv, många pastorsexpeditioner, möten och korrespondens med äldre och likasinnade släktingar gav underlag, samtidigt som han för egen del knappast var beroende av det nedskrivna ordet - det fanns i hans huvud. TB sparade alla recensioner - ett femtontal stora band och rollporträtt De finns i Drottningholms teatermuseum. Filmhuset, Stockholm. Fältartist under beredskapen 1939-45

Pehr Staaff - publicist

HTTP Message
Publicisten Pehr Staaff. Oljemålning av Ernst Jopsephson 1885,
Bonnierska samlingen, Syockholm.

Den väldiga samlingen brev från August Strindberg - hittills ha sjutton volymer utgivits - innehåller åtskilliga av "staaffskt" intresse. En del är ställda till Karl Staaff och dennes fader. Det övervägande flertalet är emellertid adresserade till Strindbergs mångårige vän, vapendragare och ibland biktfader, publicisten Pehr Staaff.

Torsdag den 9 Mars 82 Broder Staaff. Har Du lust att i anseende till inträffad vårbrytning och min dotters räddning företaga en fotvandring i morgon Fredag kl. 11 f.m. till Lidingöbro med mig! Vänskapsfullt August Strindberg Mötesplats hemma hos mig.

22/3 82. Broder Staaff! Efter du nu slutat dina föreläsningar* kan du gerna titta till mig i morgon f.m! Härmed har jag också äran kalla dig till ledamot af den lysande "klubben" hvars hemliga Utskott sammanträder i morgon Torsdag kl 7. på Grand Hotels kaffé, till höger, der du väntas. Vännen Strix. Originalet finnes i Kungl. bibilioteket. * Staaff hade föreläst i Stockholms arbetarinstitut.

Kymmendö 2 Aug. 82 Broder Staaff! Hemlig skrifvelse! Boktryckaren har begärt namnsedel emedan han motser åtal! Hvad betyder det? Jag är ju ej anonym! Tag reda på detta och kom ut om Lördag qväll eller Söndag middag! Äfven annat att språka om! Utforska, utan att röja mig, huru justitie kanslern ämnar förhålla sig vid åtal om jag vistas utrikes. Lyser han? Begagnar han Franska statsmagten!
Fordrar han utlemning! Fordras personlig inställelse i Stockholm? Kan jag utlemnas? Allt detta vill jag ej oroa Siri med. Var därför på din vakt! Stux vet naturligtvis ingenting! Välkommen alltså till allvarsamma samtal och lindrig berusning, utan sällskap.

Vännen August Strindberg

Originalet finnes i Kungl. biblioteket.

Graven ursprungligen upplåten för advokatfiskalen Pehr Staaff.

HTTP Message HTTP Message
Tabell 4
-Sofia Justina Montan (barnbarn till Pehr o Magdalena)
Tabell 3
-Pehr Staaff, advokatfiskal
-Magdalena Staaff (f. Öhman)
Tabell 9
-Fanny Magdalena Robinet, f. Staaff (barnbarn till Pehr o Magdalena)
Tabell 3
-Otto Robert Staaff, hovrättsnotarie (son till Pehr o Magdalena)
Tabell 5
-Pehr G. Staaff, litteratör (son till Albert o Mina)


Tabell 6
-Erik Schöne-Staaff, professor (son till Albert o Mina)
-Natalie Adéle Schöne-Staaff, kusinbarn till Erik
Tabell 5
-Gustav Ferdinand Staaff (son till Albert o Mina)
Tabell 5
-Albert Wilhelm Staaff, kyrkoherde (son till Pehr o Magdalena)
-Fredrika Wihelmina (Mina) Staaff (f. Schöne)
Tabell 5
-Karl Albert Staaff,
statsminister
(son till Albert o Mina)
X

Karl Staaff: en kronologi

HTTP Message
Statsminister Karl Staaff i tidstypisk pose.

Karl Staaff: en kronologi

HTTP Message
Statsminister Karl Staaff i tidstypisk pose.
X

Sven Hedin och försvarsfrågan 1912-14

HTTP Message
Epitafium över Sven Hedin
i Adolf Fredriks kyrka

Den ljusa sidan

Man skulle kunna säga att det goda med Sven Hedin var hans insatser som författare och upptäcksresande av centralasien när det fortfarande var ett vitt område på världskartan. Hans äventyrliga expeditioner skapade också vida berömmelse för både honom och Sverige. Ungdomsläseboken Från pol till pol från 1911 blev hans kommersiellt mest lästa verk. Där är han Hjälten vars resa man onekligen även som vuxen följer med tindrande ögon från pärm till pärm. År 1902 blev han den siste i Sverige att adlas och år 1913 blev han ledamot av Svenska Akademien. Han var för världen en stor hjälte av sin tid och därför såg också många upp till honom.

Försvarsfrågan 1912-14

SH kom åren 1912-14 att starkt medverka till att ge rörelse åt de konservativa krafter som ville fortsatt satsa mycket pengar på det militära försvaret samt stärka kungamakten och därför få bort den demokratiskt strävande Karl Staaff från statsministerposten. För SH var det viktigt att Sveriges skulle satsa på försvaret då han sedan flera år tillbaks anade en kommande internationell storkonflikt. Mycket riktigt så utbröt första världskriget den 28 juli 1914.

Den mörka sidan

Man skulle kunna säga att det onda med SH, speciellt av att vara en hjälte och då ett starkt föredöme för många, var hans oreserverade dyrkan av Adolf Hitler trots vetskap om de ohyggligheter som Hitler och hans nazism stod för. Adolf Hitler beundrade också SH vars upptäckarresor han hade läst om när han var yngre. Deras goda kontakt kan ha hjälpt Sverige i sin strävan att hålla sig neutralt och utanför andra världskriget. Även att SH kunde utnyttja sina goda tyska kontakter för att rädda människor. SHs popularitet förstördes av att han även efter andra världs krigets slut aldrig upphörde med att hylla Adolf Hitler. Han skrev en berömmande dödsruna över Adolf Hitler och tog aldrig avstånd från Adolf Hitler och nazismen. Om hans om inte "frälsta" beundran av Hitler med "herremakten" var som en farlig religiös övertygelse och som är ett fortsatt problem även idag!

Sven Hedin och försvarsfrågan 1912-14

HTTP Message
Epitafium över Sven Hedin
i Adolf Fredriks kyrka

Den ljusa sidan

Man skulle kunna säga att det goda med Sven Hedin var hans insatser som författare och upptäcksresande av centralasien när det fortfarande var ett vitt område på världskartan. Hans äventyrliga expeditioner skapade också vida berömmelse för både honom och Sverige. Ungdomsläseboken Från pol till pol från 1911 blev hans kommersiellt mest lästa verk. Där är han Hjälten vars resa man onekligen även som vuxen följer med tindrande ögon från pärm till pärm. År 1902 blev han den siste i Sverige att adlas och år 1913 blev han ledamot av Svenska Akademien. Han var för världen en stor hjälte av sin tid och därför såg också många upp till honom.

Försvarsfrågan 1912-14

SH kom åren 1912-14 att starkt medverka till att ge rörelse åt de konservativa krafter som ville fortsatt satsa mycket pengar på det militära försvaret samt stärka kungamakten och därför få bort den demokratiskt strävande Karl Staaff från statsministerposten. För SH var det viktigt att Sveriges skulle satsa på försvaret då han sedan flera år tillbaks anade en kommande internationell storkonflikt. Mycket riktigt så utbröt första världskriget den 28 juli 1914.

Den mörka sidan

Man skulle kunna säga att det onda med SH, speciellt av att vara en hjälte och då ett starkt föredöme för många, var hans oreserverade dyrkan av Adolf Hitler trots vetskap om de ohyggligheter som Hitler och hans nazism stod för. Adolf Hitler beundrade också SH vars upptäckarresor han hade läst om när han var yngre. Deras goda kontakt kan ha hjälpt Sverige i sin strävan att hålla sig neutralt och utanför andra världskriget. Även att SH kunde utnyttja sina goda tyska kontakter för att rädda människor. SHs popularitet förstördes av att han även efter andra världs krigets slut aldrig upphörde med att hylla Adolf Hitler. Han skrev en berömmande dödsruna över Adolf Hitler och tog aldrig avstånd från Adolf Hitler och nazismen. Om hans om inte "frälsta" beundran av Hitler med "herremakten" var som en farlig religiös övertygelse och som är ett fortsatt problem även idag!

Staaffska släktporträttet

HTTP Message
Svartvita fotot från 1961

Om innehavare och fotokopiering genom åren. Tavlan målades av sonen Carl Theodor Staaff någon gång 1838-40. Om tavlan därefter hängde i prästgården i Rödön vet vi inte, men det är troligt.

1856 dog föräldrarna Pehr och Johanna Staaff. Samma år gifte sig Carl Theodor och tavlan återfinns hemma hos honom i Stockholm. Kanske fick han ta med den vid arvsskiftet? Där hängde den fram till dess hustrun/änkan Emma dog 1894.
Efter Emma Staaffs död bestämde barnen, att sonen Erik(sida 69) skulle ärva tavlan. Han var då ogift och kunde av okänd anledning inte ta hand om den, varför tavlan tillfälligtvis fick hänga i Finnboda, hos min farmor och farfar Anna och Theodor Bergström(sida 53). Anna var Erik Staaffs syster.
1898 gifte sig Erik Staaff och tog hand om tavlan. Min farfar Theodor Bergström ombesörjde då den första fotograferingen, eftersom han tyckte det blev tomt på väggen där tavlan hängt. De kopior som framställdes spreds i släkten. Vi vet att åtminstone ett par av Theodors syskon försågs med kopior, nämligen Therese Jonsson i Ås och Karin Rehnman i Indal. Kopiorna var i fullstort format och litet brunaktiga i tonen, vilket kan vara en åldersförändring. En sådan kopia hängde i mitt föräldrahem i Örebro.
Efter Erik Staaffs död ärvdes tavlan av hans son Erik. Denne lät fotografera tavlan på nytt år 1961. Kopiorna var i svartvitt och i A4-format, men av hög kvalitet. Via djungeltelegrafen fick olika släktingar erbjudande att köpa kopior och vi syskon fick varsin kopia av föräldrarna i present.

Tavlan
HTTP Message
Första fotot
Min kopia från 1961 är fortfarande helt skarp trots att den hängt framme i mer än 50 år.
Den tredje fotograferingen gjordes i färg. Om den har jag inga uppgifter, men det var nog i början på 1970-talet. Formatet blev nu ännu mindre. Färgerna blektes också ganska snabbt. Efter Eriks Staaffs död ärvdes tavlan av Släktföreningen och det bestämdes att den skulle deponeras på Landsarkivet i Östersund, Jämtland. Där den nu också befinner sig.

Ragnhild Widgren
HTTP Message
Släkt på besök hemma hos Gabriella Staaff-Berglund(sida 47) i Sundsvall år 1901 med 'Första fotot' hängande på väggen

X

Lars Bergström d.ä. testamente

Transkribering av testamente, utfärdat av regementshovslagare Lars Bergström (1734-1809). (I marginalen tv en signatur och under den namnet Johan Fred. Bergström, vilket var styvsonen).


HTTP Message

§32
S:D: Til lagligt bevakande ingafs ett så lydande testamente: Som min kära hustru är med döden afgången, så har jag med moget betänkande och med sundt förnuft funnit mig att göra detta förordnande, at efter min död skall hela mitt och min aflidna hustrus samfäldta bo i löst och fast tillfalla min styfson Johan Fredric och hans hustru Greta Zetterström, hvaremot de skola betala til mina samteliga Brorsbarn contant straxt efter min död Tvåhundrade RBco Riksgälds, äfven har min förra hustrus systerDotter Ingeborg at bekomma en ny Sattinskjorta och dessutom får hon bekomma tjenliga kläder för ett värde af Tio RBco Riksgälds och mina förenämnda Brorsbarn delar förenämnda summa, at Syster får lika med Broder. Dessutom får lilla Lars Bergström straxt efter min död njuta, under tillsatt förmyndarskap, den i Fygelsta och Mariäby intecknade summa, innestående hos Johan Forsberg, hvilken summa skall användas till lilla Lars uppfostran och lärdom på framtiden. At förestående disposition med sundt förnuft och i vitnens närvaro är skedt, af Rödön och Undrom d. 14de December 1808. Lars Bergström. Vitna Sven Gröndahl Olof Olofsson

Kommentar: Regementshovslagare Lars Bergström fick inga egna barn. Första hustrun var Märet Olofsdotter (1719–1783). Året efter första hustruns död gifte han om sig med Magdalena Margareta Sidenia (1740–1808) Hon hade sonen Johan Fredric Milde från ett tidigare förhållande. Denne antog styvfaderns efternamn, lärde upp sig till samma yrke, utsågs till styvfaderns efterträdare och fick överta tjänstebostaden i Undrom, Rödön. ”Lilla Lars Bergström” (1803–1888) gifte sig med Johanna Staaff (1823–1873) och blev sedermera kyrkoherde i Indal.
Ragnhild Widgren