Anna Westman Staaffs brev

Älandsbro den 28 Juni 1916

Käraste Anna!

Detta fina papper fick jag af Anne-Marie till midsommargåfva och passar därför på att skrifva till dig. Tack för dina vänliga rader med hälsningar. Jag skulle äfven skrifvit men jag hann ej; var för trött om kvällarna. Vi har tvättat och stökat litet medan Calle varit i Sundsvall en vecka. Nu ha vi de allra härligaste sommardagar. Jag riktigt önskar lilla Greta varit här, och fått stekas i solen, men ett annat år kanske. Du skulle se dem, hur brunbrända de äro allesamman utan undantag. Idag har lill-Ulla badat med syskonen, rullat i sanden och ut i vattnet igen. Hon skrek värre, när vi skulle kläda på henne. ”Mela,mela, Mamma”. Hon var nere ända till halsen. Faster Anna skulle nog ha roligt af att se dem dansa om i vattnet. Barfota gå de och äro så tunnklädda som möjligt. Inte trodde man för en vecka sedan, att man skulle få det så härligt. Krya ha vi alla fått vara. Astrid skulle skrifva till Faster Anna, man det är mer pröfvosamt att sitta inne och skrifva, när syskonen leka runt omkring. Majs bref har skrifvits om många gånger, innan det blef felfritt. Alla barnen fingo så vackra betyg. Anne-Marie är nu uppe i tredje klassen. I sommar hjälper hon och Astrid till med bäddning. Stoppa strumpor o.s.v. men inte stoppa de så fint och bra som lilla Greta. Jag fick just igår tag i ett par som Greta stoppat förra året. I år ha vi satt litet af hvarje matnyttigt i trädgården, skönt att ha när det blir färdigt. Vi vattnar och ansar. Det är ju så dyrt allting t.o.m. strömmingen kostar 75 öre kilot och då finns det tunnvis på torget.

Calle reser hvarje dag till stán, men har litet att göra just nu, som alltid på sommarn förresten. Snart kommer Anna Petré ned och har hälsningar från oss. De voro hos oss en dag här ute.
Du skall hälsa lill-Emma så mycket. Hon har väl knogigt i sommarvärmen. Hoppas lilla Kerstin är nådig och ej tröttar sin Mamma för mycket. – Astrid har blifvit så duktig och treflig, Kickan är ej alls så utvecklad. Men roligt ha de alldeles fasligt. För närvarande är här 5 små Mellbiner och det är ett lif som är obeskrifligt. De ha badat idag och lekt ”badsur” i vattnet. Greta kanske vet hvad det är. Äfven Ulla har varit med och jag önskade jag haft en kamera med mig. Det är rent fasligt hvad detta bref fått ligga länge. Om jag skrifver om det eller ändrar datum går väl på ett ut. Hufvudsaken är att det kommer iväg.

Jag håller i sommar på med ett arbete som jag ej vill nämna vad det är förrn i höst, men då skall du få vetat. Du må tro att kriget lär en att ta reda det rent otroliga. Många gånger måste jag le. Just nu har jag slutat med att ställa i ordning garn att sticka vid och laga barnens vinterstrumpor och dit har bland annat gått ett par svarta trikådito, som jag fick af Er första året vi voro gifta. Så mycket garn fick jag, att vi alla bli rustade. En stickerska har jag, som tar 25 öre paret i lön för vidstickning, så du kan förstå, jag tycker mig nästan få allt i present. Sprättat och tvättat och pressat har jag. Väntar nu endast sömmerskan, som skall ställa ihop det hela och så äro de alla rustade för vintern för en ganska ringa penning. Men det måste gå på detta vis, annars blefve det svårt med alla dessa små slitvargar. Calle själf har skaffat sig två präktiga kostymer, som är kontant betalda och äfven jag är ekiperad. Jag är så glad, att det gått så bra, trots att allt är så dyrt. Men jag lejer aldrig. Vi knogar själfva, drar ved från skogen o.s.v. Jag är äfven glad, att ännu ett år få behålla min präktiga Greta. Hon har nu 18 kronor i månaden. – Fiskar gör Calle på eftermiddagarna, kanske inte med så lysande resultat, men alltid något. Nästa vecka skall vi ta gäddorna. Godt om bär tycks det bli i år Och det är då Greta särskilt road af som väl är. Jag tycker bärplockning är afskyvärdt.

Putteslarfvern , må du tro, råkade ut för att bränna sig förra veckan. Han snafvade och föll med ena handen ned i kokkitteln vid tvättstället. Den var fylld med kokande kläder. Han brände sig duktigt och hade fasliga plågor hela natten. Men godt läkhull har han och håller redan nu på att byta om hud. Inga sår, men blåsor öfver hela armen och handen fick han. Han hade intet där att göra men han och några småpojkar sprungo och lekte häst i skogen. Det var ju en välgärning, att det gick så bra som det gick. Jag hoppas ni alla äro krya där nere. Alla ha brådt och ingen har tid att skrifva.

Ett kort skall vi snart sända af oss alla. Det blef så bra, men Calle har visst ej beställt ännu.
Många de hjärtligaste hälsningar till Er alla från oss stora och små genom din tillgifna Anna.

I brevet ligger också ett brev från dottern Astrid 9 år (född 17/5 1907):

Kära Faster-Anna!

Tack snälla faster Anna för senast och för allt roligt jag havit. Det är så roligt här. Och Ulla är så rar tycker jag. Vi började bada i Söndags. Ulla har badat också. Jag glömmer ej bort faster Anna och Greta, Farbror Tedor och Putte och Tedde och allihopa i Stockholm. jag tänker skriva till mormor ett brev också men det får jag göra sedan. Vi har en lekstuga, vi har gjort fint i lekstugan. Till midsommarpresent fick jag en bok som hette barnen ifrån frostmofjället och Kicka ett klädningstyg, Putte två hästar, Birgit en hatt, Märta ett baktråg med baksaker i, Ulla en liten katt. Men ofta är Ulla ostyrig. Det finns så mycket lilljekonvalljer. Men nu börjar de ta slut på lilljekonvalljerna. Igår var vi för att plocka lilljekonvalljer men då fanns just inga lilljekonvalljer dom börjat på att vissna men i stellet finns andra blommor. Be Greta att skriva till mej så skall jag skriva till henne jag undrar hur Kärstin mår. Vi ligger i nedre våningen, vi bäddar, dammar och sopar. Kickan sitter och stoppar strumpor vi skall hjälpa mamma i sommar. Ja hälsa nu allihopa en hälsning från Astrid till Faster-Anna