Anna Westman Staaffs brev

Härnösand den 5-6 Augusti 1907

Käraste Anna!

Om Astrid tillåter, skall jag nu skrifva några ord. Hon ligger bredvid mig på sängen och konverserar på sitt vis. Tack kära Anna för alla sändningar med Erik, alltsammans öfverdådigt fint och godt, men du sänder oss så mycket, att vi rakt ej veta hvad vi skola sända tillbaka. Vi få väl söka reda på en lax eller dylikt. Och tack för ditt bref. Erik är en så treflig och ”bussig” pojke och behöver ingalunda alla de förmaningar hans Mamma ger honom. Du skulle endast se honom huru ordentligt han bäddar sin säng, borstar sina kläder, bakar småbröd och vallar ”Kickan” i blåbärsriset, så hon förändrar färg såväl i ansikte som på händer. Nej, en vådligt präktig pojke har du och all heder af honom. Jag hoppas nu endast, att Erik själf har trefligt och nytta af sin vistelse, så mycket kan jag säga dig att han redan är ganska brun. En härlig luft ha vi här. ”Kickan” har blifvit så brun och präktig, sofver och äter, jagar hönsen och kalfvarna och åker i höskrindan. Hon är fiskarfolkets favorit. Du skulle se henne sittande ibland dem ifvrigt pratande. Gubben tar med sin fiol och spelar långa stunder för henne till ”Kickans” stora förtjusning. Lilla Astrid har växt mycket och armar och ben är i ständig rörelse, när hon är vaken. Sofver snällt gör hon som alltid. Hon är nu klädd i klädning och är mycket söt och behändig. Jag har henne ute hvarje vacker stund på dagen.

Min gubbe är väl den som minst får njuta af landet, då han kommer så sent och far så tidigt, Men han skall denna vecka stanna ute en hel dag. Fiskar gör vi och en morgon hade de en stor gädda på långrefven. Nästa gång lägges refven för ålfångst. Jag hoppas Theodor kommer säkert och stannar hos oss litet, och till en annan sommar ha vi gjort upp, att Ni och Eriks skola hyra var sin stuga äfven, så få vi riktigt trefvligt. Hyran är 20 – 25 kronor per sommar och fisk i sjön och bär i skogen. Fundera på det för det är charmant vackert här och den härligaste luft. Så dyrt behöfde det ju ej bli, endast resorna dryga. Calle kommer ej ned till Stockholm förrän i September (kan du läsa, jag har Astrid på ena armen) och då få ni väl resonera. Nu börja ungarna opponera sig, jag måste visst sluta. Du skall så tacka Theodor för den fina knifven och än ett tack för all Er vänlighet.

Den 6 Augusti
Längre hann jag ej och Calle kom ej ut, så brefvet kan ej gå förrän i morgon. Calle har tagit ett biträde på kontoret, men igår behagade hon krångla igen, och då lät han henne sluta utan vidare. Han har ju en mängd andra svar att välja på och hoppas kunna få en, så han kan komma ut idag igen. Ett ohyggligt väder var här igår förresten och i natt. Annars regnar det litet för jämnan. Det är då alldeles märkvärdigt, att man inte kan få sol och lika öfverallt tycks det vara; I Boda likaså. Jag hoppas du nu fått underrättelse från din dotter. Att hon är helbrägda framme vet då jag genom bref från Vivan (Westman).

Erik hade tagit flera kort af barnen och utsigten, som han nu håller på att kopiera. På våra kvällspromenader bli vi mest sittande bland smultron och blåbär. Vi ha så kolossalt med bär här, få se om jag kan komma öfver litet åkerbär till dig. Inga hjortron har jag fått, då vi just reste från stan, när de började säljas och här finns de verkligen inte. Nu måste du ursäkta mig, att jag fick fatt i sådant papper. Nästa gång skall jag skrifva på bättre. De hjärtligaste hälsningar till Er alla och än en gång hjärtligt tack. Din tillgifna svägerska Anna.