Käraste Anna!
Inte blir det många rader du får, men alltid några. Klockan är mycket och jag har gnott hiskeligt medan Calle varit i Örnsköldsvik. Han kommer åter i morgon middag, och det är fasligt bra att stöka medan herrarna äro borta.
Först och främst en riktigt God Jul till dig, Theodor och kusinerna. Vi komma tyvärr tomhändta, men ett annat år kanske det blir bättre. Jag hade tänkt väfva en liten sak till Er alla tre i Stockholm. Men magen ville inte läkas, så det blef ingen väfning af. Nu är jag kry, men nu är också Julen inne, du har det till godo istället. Tack Anna för ditt bref och vänliga hälsningar, Det är nog sant, att vi skrifver sällan, men det är ej alla gånger så roligt att skrifva. Du vet nog att Calle bedt Emma* om hennes borgen på 3000 kr. Byrån har aldrig varit så gifvande, som denna hösten, men det hänger efter sén förut, och det går ej att klara upp allt på en gång. Vi snålar på allt vis, och inte är det mycket i förhållande till vår familj vi gör af med, men det vill alltid vara något. Men omkostnaderna för kontoret äro så oerhörda genom alla dessa redovisningar, som nu ligga efter. Okt. och Nov. kontorets konto inkomster: 1098,95 och 1359,40 och utgifter: 779 och 1012,53. Men kan Calle nu få detta lån, klarar han ju upp allt, och så blir det litet öfver att röra sig med och framför allt kan han arbeta trägnare, när han inte har dessa dagliga penningbekymmer. Emma var mycket ledsen och förargad på Calle, och detta med rätta, men vi hade ingen annan råd, när det inte syntes vilja reda sig utan hjälp. Och jag hoppas och tror att Emma ej skall behöfva ångra sig, att hon var vänlig nog att hjälpa oss, ty det tycks ju nu vilja gå så bra med advokatverksamheten. Kunde man nu bara tvinga folk att betala, skulle det också vara en lättnad. Dock längtar Calle fasligt efter att få en fast aflönad plats, om det nu en gång kan ges en sådan, där han kan utöfva advokatverksamheten bredvid.
*Calles syster Emma Heilborn
Vi ha nu så trefligt sedan vi så att säga har flyttat tillsammans min gubbe och jag. Småttingarna äro krya och glädja sig så åt Julen. Kickan har idag varit ute och köpt en liten gran (0,25) åt barnkammarbyrån för egna sparade medel och var förstås mycket stram öfver sitt verk den lilla slarfvan. Hon kom idag helt plötsligt ihåg, att jag ej sytt någon ny klädning till dockan och då blef det sorg. Jag får försöka sy i morgon natt. I morgon skall jag baka. Jag har hos en landssnickare beställt ett litet dockskåp till dem med tre lådor under och 6 rum upptill, med glasdörrar, rödmålat för 7 kr. Jag tycker det var billigt. Någon julklapp skall de ha och så få de på samma gång lära sig hålla ordning på alla sina grejor. Vi ha inget julväder alls bara slask och dåligt före. Båtarna gå fortfarande, så inte är det som vi vore 60 mil norr om Stockholm. Petrés resa hem till Indal öfver Jul Och dit samlas visst alla syskonen och Ulla och Ferdinand. Men vi få visst bli ensamma, och tomheten känns nog mest vid Jul. Nej, nu måste jag sluta. Åtminstone ett bref skall jag skrifva i kväll och nu är klockan 11. Än en gång våra varmaste Julönskningar och ett godt slut på det gamla Året. Din tillgifna svägerska Anna.