Käraste lilla Anna!
Ja, nu är jag hemma igen och inne i gamla ”lunken”, och det förefaller mig just som en dröm hela min Stockholms-vistelse. Tack snälla du för all vänlighet mot mig hela tiden. Jag kan inte säga dig Anna, hur förfärligt snälla Ni äro både du och Theodor, och Calles omdöme om er var ingalunda öfverdrifvet och han är minsann så förtjust i sin syster, så därvidlag spar han ej på berömmet. Vill du nu vara snäll och till Theodor framföra mina hjärtligaste gratulationer, och den där omfamningen jag skulle få vid avskedet, kanske du nu i mitt ställe vill ge honom och krama honom så det räcker både för Theodordag och födelsedag. Jag tycktes tydligen ej vara väntad hem på Söndagen, ty inte en ”kotte” fanns tillstädes vid stationen, men så saknades då ingen, när jag kom hem. Alla hoppade omkring mig, så jag blev nästan huvudyr och först sedan jag stoppat till munnen på dem med allt det ”sköna” du skickat med, kunde vi något så när få ro på dem. Patten kände genast igen mig och i sin glädje hade han så när fallit ner från bordet, där han satt och lekte. Alla småttingarna hälsa och tacka tante Anna och småsläktingarna på Finnboda för alla ”gosakerna”. Vivan skriver till Emma längre fram. Här är det så förfärligt ostadigt väder så lite hvar af dem här hemma äro förkylda och dras med något slags kolik, måtte ni nu bara kunna freda Er för förkylning, så ingen af småttingarna får difteri. Mamma är då kry som väl är, fastän hon haft det så drygt. Så förfärligt snällt af Er, Anna, att komma ned till tåget, ja, jag kände mig nästan rörd, när jag fick se den Bergströmska familjen så mangrant samlad, men som min lilla fästman var med vet jag ej hvem af de båda parterna som åstadkom denna rörelse, förmodligen den senare. Jag var mycket illa däran när Calle lämnade mig, men jag hoppas lyckan är honom bevågen, så han går lyckligt igenom till julen, och då får jag ju träffa honom. Men när man blifvit bortskämd med hvarandras sällskap, så är det dubbelt svårt att vara skilda åt. Dock, jag skall icke vara sämre än du, Anna, ty sedan Calle tagit sin examen kan det nog dröja flera år, innan vi få träffas, om han kommer ända ned till Skåne eller upp till Norrland. Nej, nu börjar Patten bli för svår, oupphörligt kniper han om min arm, så det är mig omöjligt att skrifva. Än en gång tack snälla du, Anna, och hälsa nu Theodor och småttingarna så innerligt från din egen tillgifna Anna
Vivan hälsar särskilt till Erik och Atta frågar om också inte hon får göra det.