Indal. Söndagen den 5 juli.
På förmiddagen var jag i kyrkan och hörde Jonsson, men jag var då sömnigare än någon af de andra söndagarna. Vid slutet af predikan tänkte jag: ”Ja, det är då säkert, att det första jag gör, då jag kommer hem är, att jag tager mig en liten lur.”
Af den tillämnade luren blef dock ingenting, ty sömnigheten gick öfver bara jag kom ut ur kyrkan.
På eftermiddagen lekte vi som alla söndagseftermiddagar. Först ”Jägare och hund”, som aflöpte lyckligt, sedan ”Konungarike”, som slutade med gräl.
Sedan satte vi oss på trappan och ropade af alla krafter till Boström och Moster Anna: ”Kom hit!” men de ropade å sin sida det samma till oss. Farbror hörde inifrån sitt rum, att vi skrek och kom ut och grälade och sade, att vi skreko som om elden varit lös.
Då Boströms emellertid ej kommo ned till oss gingo vi dit upp och Moster Anna sjöng och Theodor sjöng och spelade. Han sjöng ”Hvad vårt lif är eländigt” och ”Källan sprang ur jordens barm.” Men det ville ej gå riktigt bra, ty han var så hes. När vi nu prompt skulle ha något att roa oss med togo de ut en riktig brandspruta, men de sprutade mer än tillåtet på oss, så vi var nästan som vi hade legat i sjön.
Emot vår föresats stannade vi qvar där till qvällen och en lång stund efteråt med. Theodor och Erik måste gå, genast då vi slutat att äta, ty Jonsson kom upp och berättade att trenne studenter hade kommit för att taga in i prestgården öfver natten.
Indal. Måndagen 6 Juli.
Vid 12-tiden gingo vi upp i kyrkan tillsammans med de tre studenterna: Wiking, Gavenius och Roman. Vi ristade alla in våra namn i vestra hörnet af kyrktornet och så ristade en av studenterna ett brinnande hjerta omkring alla namnen. Men som ingen främmande menniska hade kunnat förstå hvad detta skulle kunna föreställa skrefvo vi inunder: Detta skall vara ett brinnande hjerta.
När vi kommo ned gingo Boström, Theodor och Erik till Bjäsjön och studenterna de foro sin väg. På qvällen började vi vänta prosten i Ragunda, herr Näslund, hans fru och son samt Axel Ruuth, vilka hade låtit helsa med studenterna, som voro här förra natten, att de ville ligga här natten mellan Måndagen och Tisdagen. Men vi gingo förgäfves och inväntade dem ända till klockan 12 och då de då ej kommit gingo vi slutligen och lade oss. Till qvellen var Boströms här nere och då vi höll på att läsa från bordet satte Kalle sig i blomfatet.