Indal. Onsdagen den 1 Juli.
På förmiddagen satt jag hos Boströms och skrev ett brev till Pappa och ett till Morbror Nordvall. Återstoden av förmiddagen spelade jag. Till middagen stannade jag qvar hos Boströms och kom ned till Prestgården just då posten kom. Denna gång hade Emma bref från Mamma och som jag ej hade något annat att göra, satte jag mig och svarade henne samt skref äfven ett bref till Marin, då Theodor och Erik skref till henne.
Julia fick äfven med denna post ett bref från Gabriella, där hon bad henne vara välkommen till Sundsvall med det snaraste. Jag tycker sannerligen det blir rysligt tråkigt då Julia far, ty med henne äro vi mest tillsammans
Indal. Torsdagen den 2 Juli.
På förmiddagen hjelptes Ulla och jag åt att packa ned Julias kläder. Jag fick då af Julia ett minne och det var en af hennes ritningar.
På eftermiddagen skulle vi gå och bada, men vi bruka alltid taga af oss skor och strumpor och lemna dem på denna sidan ån och vada öfver och kläda af oss på andra sidan. Men nu ville vi hafva kängorna med oss och ville derför kasta dem; en känga och mina strumpor föllo i, men kommo lyckligen upp igen. Då vi badat skulle vi kasta kängorna öfver igen. Nu började jag med att kasta öfver den sura kängan och det gick lyckligt, men si, det gick ej på samma vis med den andra utan den föll i och följde med strömmen hvarefter den plötsligt blef full af vatten och sjönk. Therèse, Laura och jag höllo väl på en god halftimme och draggade och sökte efter den, men det ville ej lyckas. Jag var nu fullt säker om att ej finna den, och vi skulle just gå upp och bedja gossarna att gå ned och söka, då de kommo oombedda.
Jag gick upp och satte på mig andra strumpor och kängor, då Theodor och Kalle kommo upp med den drunknade skon. Theodor hade fått tag i den ett långt stycke ifrån der den hade sjunkit. Jag blef så glad, att jag kan icke säga det, ty sannerligen jag vet, huru jag skulle hafva burit mig åt, om den hade varit borta. Theodor tog den för att smörja den och jag har ej ännu fått den tillbaka.