Indal. Söndagen den 12 Juli. (3)
De öfriga gjorde det, men Ulla och jag vände ej om utan gingo till ett visst ställe och sutto der ända tills de andra kommo hem. När vi druckit kaffe, höll vi nästan hela eftermiddagen på med att skära in namn i träd, så der tror jag, att mitt namn står på minst 20 olika träd.
När vi skulle fara hem, följde Westerlunds oss ända till Åströms. Der blefvo vi bjudna på champagne, så vi hafva då nästan mer än tillbörligt idag.
På återvägen fingo vi sitta på samma vis som på ditfärden, fast Emma sade, att hon ville sitta bredvid Theodor, så att det ej skulle blifva sådant bråk som på förmiddagen. Men det blef ingenting af med den saken. Norman körde för Moster Anna och nu körde han först och lade iväg så att de snart var utom synhåll för oss. Boströms körde efter dem men de voro åtminstone så hyggliga, att de väntade på oss ibland. En gång voro vi ända inpå dem och då hade de matsäck uppe och sutto och mumsade på tårta och drucko punsch. Men just då vi skulle stiga ur och gå till dem svängde de buteljen i luften, ropade ”Skål!” och gav hästen en klatsch och voro snart lika osynliga som Norman och Moster Anna. Vi hade ingen annan råd än att följa efter.
Ulla somnade snart. Sedan Theodor och jag bytt plats och hattar, och han fått på sig en schal för att se ut som en riktig flicka, följde han snart hennes exempel. Jag tror förstås ej att han sof, men nog låtsades han, och då jag reste mig upp, för att kunna köra bättre, föll han ner på min plats. En gång spelade han full och låg då nästan utom vagnen.
Straxt hitom Bjelsta mötte vi Herr Norman. Då vi kommo hem fick Erik rida upp Gentil till Boströms. Klockan var nu 2 och klockan ½ 10 foro vi från Liden, så nog syns det att vi hade en häst, som var flink af sig.