Indal. Lördagen den 11 Juli.
Idag har jag ej varit så tidig af mig. Klockan ½ 11 gick jag upp till Boströms, för att stryka våra hvita klänningar, som vi skola ha i morgon, om det blir vackert väder. Det var förfärligt varmt att stryka, men så hade vi ej heller mycket på oss. På qvällen följde jag med Moster Anna ned till duschen, men jag brydde mig ej om att duscha, ty jag tänkte bada istället. På hemvägen gingo vi in på kyrkogården och gjorde var sin bukett att sätta på Faster Johannas och Petrus graf. Ulla och jag badade, medan de andra åto och vi voro i rysligt länge. Det har aldrig varit så varmt i vattnet som i qväll. Det var mycket lågt vatten och jag försökte flera gånger att simma och det gick bättre än någon gång förut.
Indal. Söndagen den 12 Juli. (1)
Först vaknade jag klockan 1 i natt men då var det för tidigt att stiga upp. Samma sak klockan 3, men då var det också för tidigt och slutligen klockan 10 minuter i 4. Då steg jag upp och satte upp fönstret, vilket skulle vara ett tecken för Boströms, att vi voro uppe. Jag väckte Emma och Ulla och var mycket stursk över att vara den, som först vaknat. Ulla och jag skulle väcka gossarna och Ulla gick in först, men då fick hon se en syn som gjorde, att hon trädde tillbaka med blygsamhetens rodnad på sina kinder. Theodor hade nämligen sparkat af sig och dragit upp skjortan, så att hela de bakre extrimeteterna visade sig för Ullas häpna blickar.
Sedan alla voro färdiga och hästen förspänd kom moster Anna ned och bad att Theodor skulle gå upp till Boströms och köra för Fredrika. Ulla skulle köra för oss till Halsta. Boström och Erik fingo gå. Ulla och jag sutto fram och Moster Anna och Emma bak. Jag körde en bit och Emma påstår, att jag då höll på att köra ned i ett dike, men det kan jag ej påminna mig.
Vid Halsta stannade vi och väntade på Boström och Erik. Vi fingo låna Normans trilla och i den satte sig Boström och moster Anna i framsätet och Erik bakpå. Norman körde för Fredrika. Herr Norman bjöd in oss att dricka kaffe och vi gjorde det, ehuru icke gärna, ty vi voro rädda att icke komma i tid till Liden. ...forts.