Indal. Måndagen den 13 Juli.
Till middagen var jag uppbjuden af Boström att äta smultron och mjölk, men jag brydde mig ej om att gå, ty vi åto själva middag så tidigt. Straxt på eftermiddagen gingo herr Jonsson, Emma, Ulla och jag ner till sågen med mat åt pojkarna i en klädkorg. Sedan de ätit lågo vi och bundo lyckostrån och jag band ett, som jag än har qvar, och som jag tänker hafva qvar som minne af Indal.
Jag ljög, då jag sade, att vi voro vid sågen, ty det var på en af holmarna i Lillån, som vi dukade.
På eftermiddagen var jag hos Boströms och fick, som vanligt, punsch och cigarrer. Till qvällen fick jag smultron istället för till middagen, fast de hade fått då med, och Boström var riktigt arg på mig, som ej kom i rättan tid. Moster Anna ville, att jag skulle stanna qvar öfver natten, ty det började regna, när jag skulle gå, men det ville jag ej, utan följde hellre med Theodor hem.
Indal. Tisdagen 14 Juli.
På morgonen sof jag tämligen länge och då jag skulle stiga upp, märkte jag, att jag ej var rätt säker på benen. Alltså måste jag knalla mig i säng igen och ligga ordentligt stilla hela dagen. Det gjorde dock ej så mycket, ty vädret var fasligt ruskigt.
Indal. Onsdag 15 Juli 1874.
Var jag betydligt bättre. Fredrika och Boström voro nere på besök hos mig, men de gingo upp till sig och togo Moster Anna med sig, då de fingo se Norman och länsman Schödin på vägen. Till qvällen väntade vi, att de skulle komma ned i Prestgården, men det gjorde de ej. Jag klädde mig riktigt och tänkte gå ned. Theodor sade, att jag skulle blifva sjuk, som stigit upp så tidigt, och så slogo vi vad, ty jag påstod, att jag skulle vara alldeles frisk andra dagen. Han fick dock rätt, ty Moster Anna påstod till och med, att jag yrade på natten.
Indal. Torsdagen den 16 Juli.
Hela förmiddagen sof jag, så när jag vaknade, hade Moster Anna och Theodor varit hos doktorn och skaffat mig en dosis china att smörja mig med. Tre matskedar hvar annan timme. Det är malle, det skulle jag tro?
Theodor frågade också doktorn om sitt bröst och han blef förbjuden att dricka kaffe
och så mycket han än tycker om kaffe, har han dock ej druckit en enda gång så länge vi varit på Indal. Det är en pojke som duger det, ty inte skulle jag hafva kunnat hålla mig så bra. Lite grädde och en ”sockerbetta” tager han sig dock hvarje morgon. Sedan Therèse gått sin väg förstås.