Indal. Fredagen den 17 Juli.
Låg jag också hela dagen och läste ”Fribytaren på Östersjön” och så sutto Theodor och Emma inne hos mig mest hela dagen. Idag fick jag en hel karott med katrin- plommon af Fredrika.
Indal. Lördagen den 18 juli.
Steg jag upp och satt till och med en stund på verandan, då alla de andra voro till Bjelsta. I qväll fara Jonsson och Therèse till Liden. Då de kommo ifrån Bjelsta hade Theodor köpt fikon, och vi åto alldeles rysligt.
På förmiddagen fick jag i all hemligheten en lakritsbit af Emma, och ingen själ skulle veta om det förstås. Men ödet ville, att då Moster Anna kom ned från Boströms ville hon se min tunga. Emma och jag växlade betydelsefulla blickar, och så räckte jag ut min vackra bruna tunga. ”Men den är ju alldeles brun,” sade moster Anna. ”Är det underligt det, då jag ätit så mycket katrinplommon ?” svarte jag. Och hon tyckte inte heller, att det var det ringaste märkvärdigt utan tog för afgjort, hvad jag sade. Är det ej en riktig naturgåfva, att kunna ljuga så der med smak?
Indal. Söndagen de 19 Juli.
På förmiddagen hvoro de andra i kyrkan, men jag fick hålla mig inne. Då de kommo från kyrkan berättade de, att herr Norman varit der och bett oss komma till Hallsta straxt på eftermiddagen. Det blef då bestämt, att Fredrika och jag skulle åka i Boströms gigg, men de andra fingo gå. Sedan vi druckit kaffe sutto vi en lång stund nere i löfsalen och pratade och drucko saft och vatten och punsch. Sedan skulle vi gå med till elfstranden, men herr Edman, Theodor, Ulla, Emma och jag stannade på halfva vägen och lekte ”Hök och Dufva” eller ”sur”, som de säga der uppe. De andra voro dock så långsamma, att vi brydde oss ej om att vänta längre, utan gingo efter dem, och det var mödan värdt, ty stranden var mycket vacker. Elfven flöt så djupt inunder, att man nästan svimmade, då man stod på yttersta kanten och såg ned. Vi kastade ned stora stenar och qvistar o ….....
Där slutar Anna Staffs dagboksanteckningar från Indal sommaren 1874 plötsligen mitt i en mening. På nästa sida har någon svagt skrivit i blyerts följande:
"Anna är en riktig Slarva, som ej skrifver färdigt."