Min kära Anna!
Jag kan icke längre bära på samvetet min försumlighet, att icke skrifva och tacka Dig för det långa bref, jag erhöll. Ja, kära Du! Tack för ditt bref och förlåt gamle farbror, som är så trög att skrifva! Det var nog smärtsamt, att få underrättelsen om att den så älskade svägerskan med döden gått bort, men jag hade icke något annat att vänta i följe af den svåra plåga, som hon så länge drogs med. Vi må nu vara glada öfver, att plågorna äro stillade och att hon kämpat ut den sista kampen, samt fått gå bort till en bättre verld, der inga sorger och lidanden finnas. Ja, hvila hon i frid, ty hon lemnade ett godt och kärt minne efter sig!
Jag minnes så mycket godt efter henne, isynnerhet på sommaren 1862 då jag var tillsammans med Bror Carl och henne i Nacka. Hon var alltid så glad och vänlig. Så ock hvarje gång jag träffade henne. Den sista gången, ett år i höstas sedan. Vi trodde då båda, att det var sista gången. Jag tycks se henne der hon stod och viftade till afsked.
Nu litet till att omtala huru vi befinna oss. Jag är, Gud ske lof, vid samma goda hälsa, som vanligt, så att ännu känner jag ej några ålderdomskrämpor. Mamma har varit skral i helgen, men nu är hon bättre så att hon är såsom ett ”perpetuum mobile”, ty hon kan aldrig gifva sig någon ro – Petra har ock varit dålig, men nu åter frisk – Vi hafva en ovanligt så ombytlig väderlek. Den ena någorlunda kallt och den andra dagen blidt väder och tö. Äfven här i fjelltrakten är nu för tiden annat klimat, än i gamla tider. Idag är det något snödrif – blott -4˚.
På julafton kommo Abraham och hans hustru, samt deras lille gosse hit – De voro här till 3dje dag jul. Per kom äfven hem på julafton från Sundsvall. Han blir hemma till medio af månaden, då han skall resa till Lit för att vara en ”träd inspectör” behjelplig under vintern till dess sjöfarten åter öppnas. Ungdomen skall trettondagsafton resa till Krokom för att hälsa på Abrahams.
Från Anna kan jag hälsa. Hon mår bra. Hon kommer hem i slutet af April, för att då vara hemma. Petra skrifver nu i dag till Emma. Hon vet ej bestämdt hennes adress, men har skrifvit Engelbrektsgatan Nr 11. Det måtte väl komma fram? Har Bergström tagit tandläkare examen? Theodor glömde svara mig på denna min fråga – Nu skall Du hälsa Din man och tacka honom för brefvet och för det besvär han hade med att inlemna min petition till Kungen – Jag vet, att den skall genom många instanser innan den kommer tillbaka till Kungen, för hans afgörande –
Ett nytt år har nu gått in, derför må jag önska Eder samt och synnerliga ett Godt nytt år!
Hälsa och välgång vare med Eder alla! Varen äfven alla hjertliga hälsade af oss. Hälsa Bergens och Antons. Eric och Theodor äro också kanske i Stockholm – hälsa då äfven dem ifrån oss. Ifrån flickorna Farup i Paris har jag ej haft någon underrättelse –
Posttimmen är snart inne och jag må derföre sluta. Jag har ock icke något vidare trefligt att skrifva om. Ni må då åtminstone få se, att vi lefva och tänka på Eder våra kära anhöriga – I dag kommer och går posten – Vi hafva den 2 gånger i veckan Torsdagar och Söndagar
Adjö nu! Gud vare med oss!
Hasteligen af gamle farbror
Abraham
Kommentarer:
OA Staaffs svägerska Emma Staaff avled den 27 november 1894. Hon var änka efter Carl Theodor Staaff och mamma till bl a Anna Bergström.
Fortsättningsvis nämns OA Staaffs barn Petra, Per, Abraham och Anna. Den lilla gossen, son till Abraham, är Ragnar.
Petra skriver ett brev till Anna Bergströms syster Emma Heilborn. I samma stycke nämns en Bergström som studerat till tandläkare. Det är Theodors bror Ferdinand. Han var klar med studierna 1892 enligt släktboken.
Bergens och Antons avser Anna Bergströms moster Anna Berg och morbror Anton Holm med familjer. Eric och Theodor avser Anna Bergströms syskon Erik och Carl Theodor Staaff.
Flickorna Farup är döttrar till OA Staaffs syster Erika.