Page 246 - Demo

(246)
hästar, 450 kor samt 600 får och getter. Han anlade stora ladugår-dar i Ljusnedal och Bruksvallarna (nu fornminne). Han införskaffade schweizare som hjälp för att anlägga länets första mejeri.
Skogsdriften blev mer och mer av betydelse. Trots Farups duglighet och driftighet inom skilda områden, bland annat som riksdagsman har hans förtjänster tyvärr kommit att överskuggas av ett negativt eftermä-le genom två mycket uppmärksammade konflikter.
Farup hade stora svårigheter att förmå arbetarna, liktydigt med torparna att fullgöra sina skyldigheter mot bruket. En del av dem avhystes. Farup vann en process men utgången blev ändock ödesdiger för honom genom flykt från trakten, bland annat en betydande Amerikautvandring.
Den andra konflikten uppstod på 1870-talet mellan Farup och renägarna om betesmarkerna på Ljusnedals ägor, stridigheterna kulminerade i den s.k. kulturkampen och bidrog till att boskapsskötsel och mejerihantering måste läggas ner. Denna strid väckte med Tiréns tavla Lappar tillvaratagande skjutna renar genljud ända upp i riksdagen. Alla stridigheter och hustrun Erikas död 1888 knäckte Farup. Efter hans död 1893 inlöstes brukets egendomar av Kronan. Hans arvingar utflyttade slutgiltigt från herrgården 1895.
Farup förefaller ha varit en friluftsmänniska. Han inbjuder grosshandlare Dickson i Göteborg till björn- och älgjakt. De långa vintrarna var "kiedlige” (otrevliga), men numera hade man dock fotogenlampor att lysa sig med. 1868 skriver Farup till en bankkamrer i Hudiksvall och ber honom anskaffa ett ”fortepiano”. Hur den fyrtio- mila transporten på oländiga vägar skulle ske är svårförståeligt. Något umgänge på Ljusnedal var ej att räkna med, allra minst sedan brukspastorn Olof Abraham Staaff avflyttat 1862. ”Här är en liten omgang med bildade menniskor. Fruntimmer från andra orter bruka ha svårt att trifvas här, oaktadt undantag fins.”
William Farup var en lång och kraftig man med tordönsstämma – liknade enligt Bromée sagans bergstroll - en patriark av gammal typ, sträng, fordrande men också gästfri, hjälpsam, litterärt bildad, mycket berest. "Farup förtjänar att bli hågkommen ej blott som en av Härje-dalens få märkesmän utan också som pionjär inom svensk ladugårds-skötsel och som en originell och kraftfull talesman för de nordsvenska skogsbygdernas jordägare." På senare tid har omdömenas om Farup undergått en omprövning, som till många delar varit till hans förmån.
William Farup var först gift med sin dubbelkusin Karen Louise Sörensen 1827- 64 och hade med henne tre barn Jens, Marin och William. Året efter Louises död ”tillkännagifves att lysning till Äktenskap mellan Brukspatronen William Farup och Demoiselle Erika Staaff afkunnas första gången i Östersunds kyrka Söndagen den 8 Oktober 1865”. Erika fick alltså omvårdnaden av tre barn från makens första äktenskap, själv fick hon tre, ett dog inom några dagar.