Page 247 - Demo

Erika hade efter föräldrarnas bortgång 1956 bott kvar i föräldra-hemmet under den tid brodern Olof Abraham var vicepastor i Rödön. Han flyttade 1857 till Ljusnedal som brukspredikant - det ligger nära till hands att förmoda att det var vid ett besök hos brodern Erika mötteWilliam Farup.
Anna Staaff, brorsdotter till Erika skriver från ett besök i Ljusnedal till sin mor: ”Faster rider i mitt tycke alldeles för fort utför backar och hennes häst stupade också i dag i slutet av en sådan. Det såg ut precist som om hon farit på hufvudet framför hästen och vi trodde alla att hon skulle bryta nacken af sig. Sjelf säger hon dock att hon ej blef afkastad utan steg ur just som hästen började resa på sig.”
Vintrarna tillbringade Erika i Stockholm i sällskap med några av barnen. Familjen Farup hade där en stor våning vid Tegnergatan. Även den med högborgerlig karaktär en samlingsplats för släkten. Det stora hushållet på Ljusnedal förestods då av en mamsell. Erika avled i Ljusnedal 1888, William kom alltså att överleva henne i fem år.
Erikas systerdotter Laura, gift med kronojägare Erik Nilsson, Indal, avled 30-årig 1891 efterlämnande Hanna 4 år och Ulla 2 år. Fadern ansåg sig ej i stånd att fostra döttrarna utan utverkade fosterhem för dem först för båda hos mostern Therese gift med Jon Jonsson i Ås, sedan för Ullas del hos Farups i Ljusnedal, där 2-åringen omhänder-togs av moderns 22-åriga kusin Marta och dennas 30-åriga halvsyster Marin. När Ljusnedal efter William Farups bortgång såldes, flyttade man till Stockholm, där Ullas skolgång började. Hon kom efter Marins giftermål till kyrkoherdefamiljen Lilliesköld i Sveg med informatorsundervisning tillsammans med prästbarnen och sedan skolgång i Hudiksvalls och Östersunds flickskolor, då Marin med make länsman Helander flyttat till Näskott. Hon kom där att sammanföras med sin blivande make Axel Johansson.
Sedan bonden Örjan Karlsson i Faxnälden någon gång före 1478 för sin fiskerätt ålagts bygga bro över Vaplaån kunde pilgrimerna på sina färder till och från Nidaros nyttja denna bro, då en av de ansenligaste i landskapet. Tidigare hade de tvingats nyttja vadstället i Vaplan. Från detta tros bland annat namnet Vaplan kunna härledas. Ett järn-manufakturverk anlades 1839. Vattenkraften möjliggjorde flera industrigrenar. Ångmaskiner, skördemaskiner, plogar, gravvårdar, trädgårdssoffor, sågverksmaskiner, vedspisar och vattenturbiner ingick i programmet. Kraftstation tillkom när en ny ägare, Thure Johansson, övertog Vaplan 1887. Tillverkningen vidgades.
(247)