Page 194 - Demo

(194)
största intressen var teatern. Han skrev en rad lustspel, som på sin tid hade stor framgång, särskilt ”Svea Frua” (1888) och gjorde ett antal översättningar för de svenska teatrarna. I sin teaterkritik ägnade han uppmärksamhet åt utländsk dramatik och skådespelarkonst och försummade aldrig tillfället att plädera för Strindberg och Ibsen. Varje år företog han en resa till Paris för att där i sällskap med sin vän, den svenske tidningskorrespondenten J. C. Janzon få kännedom om den aktuella teaterrepertoaren. Gustaf Geijerstam skrev vid hans död: ”Han tillhörde de få svenskar, som varit verkligen hemma på utlandets scener, särskilt Paris”.* Han propagerade även för ett ökat nordiskt teatersamarbete.
Tillsammans med Hjalmar Branting hade Pehr en kosterbåt döpt till Perovska. Seglatserna företogs i Stockholms skärgård och en av de sista dagarna i juni 1882 gick färden till Kymmendö, där Strindberg levde ett idylliskt familjeliv med Siri och deras två små döttrar.** Pehr Staaff räknades till en av sin tids mest drivna journalister och hans artiklar, ibland signerade ”Jean de Nivelies”, hade en vid läsekrets. Ett antal av P. Staaffs journalistik och dikter har utgivits med titeln "Satirer” år 1903 med levnadsbeskrivning av vännen från Uppsalaåren, Efraim Rosenius. Källa: * Satirer, ** Den unge Hjalmar Branting.
Se Profiler och miljöer.
Wilhelmina Magdalena (Minna*) Staaff. Född 22/6 1858. Död 16/2 1946.
Lärarinna, sedemera sjuksköterska. Brodern Karl (statsministern) vårdades av
Minna då han var sjuk och avled också hos Minna.
Karl* Albert Staaff. Född 21/1 1860. Död 4/10 1915 i Stockholm. Begraven
på Norra kyrkogården i Solna. Advokat, politiker, statsminister. Student i Uppsala 1879. Efter fil.kand. och hovrättsexamen i Uppsala praktiserade han några år som jurist i Stockholm, blev vice häradshövding 1892 och innehade 1893-1905 advokatbyrå i Stockholm. Han deltog i det politiska livet, bl.a. i ledningen för 1890-talets rösträttsrörelse. 1896 invaldes han av Stockholms liberala väljare i andra kammaren vid 37 års ålder. Han anslöt sig till folk-partiet och deltog sedan i bildandet såväl 1900 av Liberala samlingspartiet som 1902 av Frisinnade landsföreningen, vars egentliga ledare han från början var.
I riksdagen var han ledamot av flera utskott, ledamot av försvarskom-
mittén 1907-09, kammarens vice talman 1909-10. Under sina första riksdagar inriktade sig Staaff företrädesvis på juridiska reformfrågor. 1901 väckte han två märkliga motioner, dels om revision av krigslagstiftningen dels om inrättande av militieombudsmansämbete. 1905 gjorde han uppmärksammade inlägg i unionsfrågan och blev en av de fyra svenska förhandlarna avseende upplösningen av unionen med Norge.