Page 193 - Demo
P. 193
(193)
1842, fil.kand. 1849 och fil.dr 1851. Extralärare vid katedralskolan i Uppsala 1849- 55, adjunkt vid Nya elementarskolan i Stockholm 1855-58, lektor i svenska och tyska där 1858-70 samt rektor 1865-70. Karl XV övertalade honom att bli kyrkoherde i Adolf Fredriks församling, som då var kungligt patronellt pastorat. Sedan han skaffat sig kompetens som kristen-domslärare och präst-vigts, tillträdde han det stora pastoratet 1871 och stannade där till sin död.
Vid Uppsala universitets jubelfest 1877 promoverades han till teol.dr.
Han var stadsfullmäktig i Stockholm 1866-72 och ledamot av Andra kammaren 1873-75 samt av kyrkomötena 1883 och 1888. - Han var ansedd som en av Sveriges främsta pedagoger och som en framstående predikant. Som riksdags-man framträdde han som pionjär inom lagstiftningen för arbetsskydd. Han motionerade bl.a. för laglig begränsning av minderårigas användande inom industri och hantverk och var ledamot i den kommitté som tillsattes. Han verkade även för folkundervisningens höjande. Enligt prosten Pehr Staaffs och sonen Olof Abrahams dagböcker: ”1851 kommo Albert och brodern Otto på besök i Rödöns prästgård. Under besöket, som varade omkring en månad, företog de tillsammans med Olof Abr. en resa till Trondhjem. Hemresan därifrån, som gick över Levanger och Stiklastad, gjordes efter 2 i Trondhjem inköpta hästar. Den 10 augusti predikade Albert i Rödöns kyrka.” Lektor, kyrkoherde, riksdagsman.
(1) Fredrika Wilhelmina (Mina) Schöne-Staaff. Född 21/2 1837. Död 26/10 1910. Begraven på Norra kyrkogården i Solna.
Barn
Pehr* Gustaf Staaff. Född 1/12 1856 i Adolf Fredriks fs, Stockholm. Död i
drunkningsolycka 17/4 1903 i Schebo bruk. Begraven på Norra kyrkogården i Solna. Avlade maturitetsexamen vid Nya Elementarskolan i Stockholm 1873. Blev student 1874 i Uppsala, där han avlade fil.kand. examen 1880. 1881-93 anställd i Stockholms Dagblad och från 1893 i Dagens Nyheter, där han främst verkade som teaterkritiker och kåsör. ”Om Pehr Staaffs journalistik hafva omdömena fallit mycket olika, allt efter som de härrört från vänner eller från vedersakare. Alla erkänna dock att han var en verklig kraft, en originell och begåfvad personlighet, kunskapsrik och förfogande öfver en ovanligt kvick penna”.* Allmänt uppmärksammad blev han som Strindbergs vapendragare under striden om ”Det nya riket” i vilken han deltog genom broschyren "Det nya riket och dess författningar” (1882).
Ett antal till Pehr S. riktade brev från Strindberg vittnar om deras nära personliga kontakt och deras intima litterära samarbete. En av Pehr Staaffs
