Page 227 - Demo

En glimt från Finnboda är av det akustiska slaget. När någon av världens främsta konsertpianister spelade Chopin, Grieg eller Beethoven i radion, kunde pappa säga: ”Nu är det farmor som spelar.” Hon var uppenbarligen mycket flitig vid pianot och behärskade svåra verk. Hur duktig hon var, vet vi inte, eftersom detta var långt före bandspelarnas intåg i hemmen. Majoren Erik Staaff har dock betygsatt farfars sångröst som ”fullt i klass med Carusos!”. Han kallades i familjekretsen ibland ”Tusse Lergök” kanske beroende på hans fina tenorstämma.
––––––––––
I ett brev daterat 3.9.1950 skriver Erik Staaff (Byken kallad) till sin kusin Lars
Theodor, att han ser tillbaka på: ”Den sorglösa glada skoltiden. Till de trevligaste minnena under den tiden hörde alltid besöken på Finnboda. Farbror Theodors vackra sång, faster Annas underbara vetebröd. Hon hade ett särskilt knep med det, som jag förgäves försökte få mamma att tillägna sig. Leken med lilla Greta i Ruffen. Kälkåkningen i Vanisbacken. I sängkammaren kommer jag ihåg med vilket intresse jag brukade beskåda de små miniatyrbilderna mellan ytter- och innerfönstren och till sist utsikten från glasverandan in mot staden och Waldemarsudde. Det är lyckliga bilder från en sorglös barndomstid som jag understundom tager fram.” – Ett Finnbodaminne! Annas kakor var så läckra och ansågs av henne ”leva” i sådan fara att de förvarades räknade på vinden och endast sonen Lars Theodor hade förtroendet att klättra upp och hämta dem vid behov, något som de yngre syskonen fann ytterst orättvist.
(227)