Page 226 - Demo

Några glimtar från Finnboda
Nedskrivna av Ragnhild Widgren om pappa Lars Theodor, farmor Anna och farfar Theodor Bergström, kamrer på Finnboda.
För pappa var Finnboda ett idealhem. Det fanns de i bekantskaps-kretsen som hade det bättre ställt rent ekonomiskt, men hos oss var det varmt och kärleksfullt, helt enkelt roligt’, sa han till mig.
Hemmet var en tvåfamiljsvilla inom Finnboda varvs område. Huset är numera klassat som kulturhus. På tomten fanns "ruffen", en båtruff som fungerade som ett slags lusthus och där man ofta vistades sommartid. Där fanns också en trädgårdsgunga. Där satt farmor och farfar och låtsades att de for till Gotland.
Farfar målade miljöerna på Finnboda - utsikten mot norr över Djurgårdslandet i form av en serie oljemålningar. Miljöerna inom själva varvsområdet fästes på akvarellpapper. Han målade mycket detaljerat och kunde framställa små fina miniatyrer, t.ex. föreställande hustrun.
Pappa bodde på Finnboda i 35 år, från 1887 till 1922. Seder och traditioner från hemmet hade han därför ingående kunskap om och känsla för. T.ex. detta med födelsedags/namnsdagsdukningen. På en vit linneservett skrevs vederbörandes årtal/namn med karameller. Presenter, bordsflagga, blommor och kanske en ljusstake med levande ljus omgav denna karamelldekoration. Om påsen räckte, kunde kompositionen utvidgas att omfatta girlanger och blommor i karamellform. På Finnboda användes en sorts syrliga karameller, hemma i Örebro alltid Marabou Non-stop.
Finnboda var känt som ett öppet hem, där släkt och vänner alltid var välkomna. Dit kunde man komma oanmäld för en enkel pratstund. Denna anspråkslösa umgängesform saknade pappa, när han senare i livet kom till Örebro och upptäckte att många i hans samhällsställning var formella och småborgerliga, som hämtade ur Hjalmar Bergmans satirer.
Gästfriheten på Finnboda fordrade givetvis, att marktjänsten fungerade. Farmor var en ordningsam husmor med viss auktoritet.
Förutom ren gästfrihet, förekom det att man i det tysta hjälpte personer som hade tillfälliga ekonomiska bekymmer. När konstnären Carl Johansson, som var ingift i släkten, drabbades av en reumatisk ögonsjukdom, gav farfar honom ett bidrag till en resa till Teneriffa. Läkare hade rekommenderat detta som en form av rehabilitering och resan hade också avsedd effekt. Bidraget återgäldades med en mycket förnämlig oljemålning, ”Höstbild” från Sättna i Medelpad. Tavlan hamnade så småningom i Örebro.
(226)