Knallaresläkten från Kulla i Toarp, Älvsborgslän

Ovan huset i Kulla, Toarp socken, Älvsborgs län. 

Här bodde sockenskräddaren Per Olofsson med familj. Per var en skicklig skräddare som for runt i bygden med sina båda äldsta söner, Johan Aron och Martin, och sydde åt de som hade råd. Inte sällan bodde de och hade kosthåll hos de man arbetade för. Det var ett hårt arbete och arbetsdagen började redan kl 4 och slutade inte förrän i den sena timman. Kläderna syddes helt för hand. Det ambulerande skrädderiet gav sönerna en god känsla för tyger och dylikt. Även att fadern var starkt religiös av den väckelse som då gick igenom Sverige gav sönerna en stark livsinställning att balansera upp med de framtida mer eller mindre krassa affärerna. Vid denna tid var religion en stark livskraft för många i ett Sverige där det inte var ovanligt att leva i fattigdom.

Liksom andra i Sjuhäradsbygden hade gjort sedan medeltiden begav sig sonen Martin med pass som nittonåring år 1863 iväg för att arbeta för sin far som gårdfarihandlare(=knalle), dvs kringresande försäljare. Glansperioden kan man säga var från slutet av 1700-talet fram till 1864 när ett flertal lantbruksarbetare också var verksamma som handlare. Varför gårdfarihandeln uppstod som en binäring till jordbruket berodde till stor del på behovet av extrainkomster i bristen på bördig jordbruksjord. Dock var det egentligen bara köpmännen som i städerna enligt lag fick sälja från produktion till kund. Men fram till 1864 då det blev näringsfrihet i Sverige hade knallarna från Sjuhäradsbygden under en lång tid fått en speciell men inte sällan omstridd tillåtelse till att också de fick idka handel i stad. Äldsta sonen, Johan Aron, började år 1864 arbeta som knalle för en storhandlare säljande tyger och kläder. 

Arbetet som knalle gick dock inte alls lysande när de båda bröderna tillsammans verkade i Närke och Vadsbo trakten. Därför var de nära på att ge upp. Men efter ett gemensamt beslut 1869 begav de sig norrut i Sverige där man höll på med järnvägsbyggande och stora skogsavverkningar. JA blev verksam i Härnösand och Martin idkade torghandel i Gävle. Martin flyttar enligt församlingsboken 1874 till Flistad, inte långt från Linköping, och arbetar där som dräng. När han flyttar vidare till Gävle 1876 är hans yrkestitel handlande. Innan 1876 kan han ha ”knallat” fram och tillbaks till Gävle för att där sälja, när han inte arbetade som dräng som man vanligtvis gjorde under vår och fram till kanske början av hösten.. Nu vände lyckan och bröderna kunde bygga upp ett kapital av inkomster från köpglada norrländska arbetare. JA och Martin kunde därför kring år 1877 återvända till sin kära hemtrakt för att starta vävnadsförläggarverksamhet i firman J. A. & M. Petterson på fädernegården i Kulla i Toarp. Firman sysselsatte då ungefär 150 hemvävare. 1882 flyttades verksamheten till byn Slätthult, där de bedrev både jordbruk och hemindustri. I Borås hade de ett kompletteringslager med bl a fabriksvävda bomullstyger. Det tog ca 1 timme att med häst transportera mellan Slätthult och Borås och det gjordes oavsett väder fram till 1901. 

Efter att järnvägen hade år 1902 kommit till närliggande Målsryd, 9 km sydost om Borås, ombildades firman år 1910 till ett bolag, AB JA Pettersson & Co med också bröderna Hjalmar och Oscar Tholén som delägare och man byggde där samma år en konfektionsfabrik. Ena grundaren den av personalen gillade Johan Aron gick ur tiden redan år 1911. Brodern Martin var direktör och styrelseordförande fram till 1924 då han efterträddes av brorsonen Elis Aronsson. Kring bolagets fabrik med som mest ca 200 anställda och även i många år ett antal hemarbetande kom orten Målsryd att utvecklas. Bolaget uppförde kyrka, skola, idrottsplatser, arbetarbostäder och fanns med i de kommunala nämnderna. På 1960-talet bodde det där ca 1000 personer och det fanns 4 livsmedelsaffärer, 1 möbelaffär, 1 cykelhandlare, 1 sågverk, skomakare, kvarn etc. Som mest hade företaget ca 360 anställda när man också hade produktion i Kungsbacka i slutet av 1940-talet men trots det lyckades man inte tillfredsställa den efterfrågan som var då. Man sålde över hela landet och hade länge en egen detalj affärs kedja.  Med märket ”Stadion” tillverkade man herr-, dam- och även arbetskläder. Från 1959 var det enbart fokus på bästa området kvalitativ herrkonfektion med märket ”J.A.Peters”. AB JA Pettersson & Co var verksamt fram till 1970 då den från år 1952 tredje och sista direktören Ulf Ulander(f.Synnerstad) till mångas sorg förstod av TEKO-krisen att bolaget inte längre hade någon framtid. 

Även de två yngre bröderna, Otto och Oscar, var verksamma som knalle, i både Sverige och Norge. Otto slog sig till ner i Söderhamn år 1876 och öppnar där handelsbod vars lager förstördes i den stora stadsbranden samma år. Men verksamheten byggs genast upp igen i en lokal hos änkefru Vinroth på Oxtorpsgatan. Säljer vävnadstyger från Borås, kläder och är även ett skrädderi. Den yngste, Oscar, flyttar till Gävle år 1879 och övertar då brodern Martins torghandelverksamhet. 1886 startar han affär i Gevaliahuset. Oscar A. Petterssons manufakturhandel flyttar år 1908 till Drottninggatan 25. Säljer där tyger och kläder samt idkar skrädderi. I senare kompanjonskap med Per Bodin gör sig företaget känt som svensk pionjär i försäljning av engelskt cheviot och ett förnämligt sortiment av franska sidentyger. I kundkretsen ingår många kändisar även från Stockholm. 

Systern Matilda har en aktiv dotter Anna Eklund som tillsammans med Aron Lorentzon startar affär, Eklund & co Textil på Kungstorget 8 i Göteborg år 1907(-1965). De blir även delägare i ett spinneri i Bollebygd i en tid när det var ovanligt att kvinnan var yrkesverksam. Hon avstår sitt ägarskap när de gifter sig 1915. Då hennes man Aron blir hennes förmyndare. Blir ägare igen när Aron går ur tiden 1942.

Enligt senare års forskning (Pia Lundqvist ”Marknaden på väg”) banade knallen väg för dagens konsumtionssamhälle och även Sveriges industrialisering.