Page 25 - Demo

IV:15 mmmf
Olof Eckman. Född 9/7 1663. Gift 14/8 1697 i Arboga med IV:16. Död 22/1 1713. Bruksinspektor. Norrhammar, Hed socken. (Barn III:8, Far V:29, Mor V:30.)
IV:16 mmmm
Maria Kallerman-Eckman. Född 24/5 1674. Gift 14/8 1697 i Arboga med IV:15. Död omkring 1745. (Barn III:8, Far V:31, Mor V:32.)
V:1 fffff
Ingemar Ersson. Född omkring 1590. Gift med V:2. (Barn IV:1, Far VI:1, Mor VI:2.)
V:2 ffffm
Okänd. Gift med V:l. (Barn IV:1.)
V:5 ffmff
Erici* Olai Wargh. Gift med V:6. Död 1658. Hade 6 barn. Var hälsinge, född i Söderala socken, Wänsätters by, där han hade del i ett hemman, som han 1638 sålde till en befallningsman Joh. Eskilsson i Söderhamn. Student 28 nov. 1614. Kom till Nora som pastor senast 1627. I 1630 års mantalslängd uppfördes han med ett hushåll om 10 personer, 3 större hästkreatur och 23 kor. Natten till den 22 juni 1642 blev Nora prästgård - som kort förut nybyggts - lagd i aska av en förskräcklig vådeld, som även förstörde största delen av prästens egendom. Noraborna utfärdade 24 jan. 1643 en lista med anhållan om hjälp till prästgårdens uppbyggande. Listan cirkulerade i Medelpad, Ångermanland och Hälsingland. Eric Wargh har som herredagsman undertecknat riksdagsbesluten 1643 och 1649.
Från hans tid följande kulturbild: En av kyrkoherdens drängar upptäckte midsommarnatten 1649, att det lyste eld i Nora klockstapel. Vid närmare undersökning befanns, att Marit Theophilidotter, en gammal sockenstugujänta, gjort upp eld där under klockan för att, som hon uppgav vid ransakningen ”achta klockan för trullkäringarna, som den natten pläga framme vara, och måste för rägns skull hafva elden i klockstapeln sig till trygghet". Hon hade lärt sådant av en hustru Elin, men visste ej, om det var på allvar eller skämt. Härför och för annat misstänkt signerikuckel blev Marit dömd till livet. Svea hovrätt var mänskligare och dömde henne till kyrkplikt och förvisning från landshövdingedömet, men som hon utan skydd på en främmande ort utan tvivel skulle i elände duka under, fick hon slutligen nåd att i grannförsamlingen kvarstanna. (Barn IV:3.)
(25)