Page 239 - Demo

(239)
bisarrerierna en lysande begåvning, en man som visste mycket om världen och var otroligt teaterkunnig. Han lämnade Dramatens elevskola 1919, spelade några år hos Ranft på Svenska teatern, kom därefter till Helsingborg. Men sin egentliga glanstid hade han på 30-talet i Göteborg, först på Lorensberg, sedan på Stadsteatern. Med sitt underligt genomträngande spel, där det fanns en glimt av äkta demoni firade han triumfer i framställningen av bittert ensamma, lidelsefulla och förbrända män (som Köpmannen i Venedig, doktor Relling i Vildanden och Napoeon i Ödets man). De senare åren splittrade TB sig på en mångfald olika arbetsuppgifter, skrev och regisserade film, drev teaterpedagogisk verksamhet, höll föreläsningar landet runt och deltog aktivt i skådespelarnas fackliga verksamhet. Han var en god målare och framträdde offentligt på flera utställningar.”
Filmen utnyttjade honom tidigt med stumfilmshuvudroller i t.ex. Vallfarten till Kevlaar, Stormens barn, Synnöve Solbakken, Trollebokungen. ”En ny människa för varje roll” var ett omdöme. ”Vid hans inalles cirka 1600 uppläsningsaftnar över hela landet var det framför allt Albert Engström och Karlfeldt han omhuldade och den som inte hört honom läsa Karlfeldts Yttersta domen har gått miste om något mycket värdefullt.”
En skildring av Torsten Bergström ger Lars Levi Laestadius i ”Torsten Hammarén och hans tid”. ”TB var visserligen på uppbrott, men jag hann se honom som den mest lysande Relling, jag någonsin skådat - och jag har sett en del - och som en ypperlig Köpman i Venedig. Hans hökprofil och intensiva blick, som han påstod var ett arv av indianska förfäder någon gång på 1700-talet var lika fascinerande för publiken som hans ofantliga beläsenhet kring varje pjäs var irriterande för regissörerna. Sin jämtländska dialekt övervann han aldrig men försvarade den med: - Det är ingen dialekt, det är ordens naturliga poetiska betoning. Samtidigt som hans personlighet var intensiv var han en utpräglad teoretiker och ett stort original. Berömd är episoden, då han i Knut Ströms iscensättning av Goethes Faust gjorde en hel del egendomligheter i rörelseschemat - han spelade Mefistofeles. ”Vad fan gör Du, hur i helvete går Du?” sa Knut. ”Ser Du inte det?” sa TB. "Jag börjar varje versrad med att gå i frågetecken. Och när jag kommer till slutet av raden” - här tog han ett litet hopp - ”sätter jag punkt.”
Från Uppsalas horisont låg det faktiskt något i TB:s yttrande ”Skall man göra en god gärning i det tysta, skall man spela teater i Göteborg”.
Till det dagliga umgänget i Göteborg hörde de småningom berömda Göteborgskoloristerna, - ”TB var en av deras mest aktiva förspråkare” - skådespelare, kompositörer, skribenter, musei- och radiofolk, kontakter som underhölls senare under Stockholmstiden. En nära vän blev där konstnären Arvid Fougstedt med många teckningar av familjen som vittnesbörd. Konstnären Martin Emond såg under en turné TB som Översten i Runar Schildts Galgmannen, det inspirerade honom till målningen Skådespelaren.