Page 222 - Demo

Vännerna förarga sig över "att en sådan man blivit skapad utan energi". Men han trivs i Stockholm, är sällskapsman och sångare. Trots den låga ambitionen förtjänar han bra, porträtt, altartavlor, genrebilder följer om vart annat. På världsutställningen i Paris uppmärksammas ett vinterlandskap, ”en lätt töckenhöljd bakgrund, fint återgiven förgrund och över det hela den milda melankoliska harmonien hos det nordiska landskapet”.
Staaffs skicklighet som porträttmålare kom att utnyttjas för de kungliga familjerna bland annat i en paradmålning av Oskar I, Bernadottegalleriet på Stockholms slott och med en replik på Drottningholms slott - insatser som renderade honom titeln hovmålare. Han var även titulärprofessor. I ett intressant fotografi från 1866 ses Carl Theodor i den stora konstnärskretsen kring Karl XV. På Stockholms slott kan förutom porträtt, historiemåleri och mytologiska motiv i form av plafonder, dörröverstycken och väggfasta målningar studeras.
Hans genremåleri med sin friskhet och innerlighet är mest njutbart. Landskap med fiskande pojkar finns i Jämtlands läns konstförenings samlingar med placering på residenset. Sin skicklighet som tecknare demonstrerade han i en nu sällan sedd svit för Fänrik Ståls sägner och även till Onkel Adams noveller.
Bundenheten till Stockholm bottnade nog även i ett harmoniskt äktenskap. Om hans lärarinsatser är föga känt, en elev var Georg Arsenius. Sin atelje lånade Carl Theodor gärna ut till unga målare som Marcus Larsson och Per Ekström - förebilden för Selén i Röda rummet. För att placera honom i tiden kan nämnas att i den sista samlingsutställningen Staaff deltog år 1877 återfanns även den unge Carl Larsson.
När August Blanche hastigt avled blev i stället Carl Theodor Staaff ordförande i Föreningen för Nordisk Konst fram till 1880. 64-årig gick han bort det året.
En stor brevkorrespondens utgår från Carl Theodor Staaff. Den kommer att finnas i Landsarkivet i Östersund.
(222)