Page 36 - Demo

II:1 ff
Eric Pehrsson-Sparre (Spåre, Spore). Född 1678. Gift 1712 med II:2. Begraven 12/4 1741 i Frösö socken. Bodde i byn Vagle på Frösön. Dragon, bonde. (Barn I:1.)
II:2 fm
Brita Jonsdotter-Pehrsson. Född 1683. Gift 1712 med II:1. Död 10/9 1754. Bodde i byn Vagle på Frösön. (Barn I:1.)
II:3 mf
Johannes Israel Valanger. Född 14/1 1724. Gift 4/10 1750 med II:4. Död 22/3 1760. Student 1743. Avlade prästexamen i Härnösand 21 mars 1746 och prästvigdes till faderns adjunkt. Komminister i Indal 1754. Vid prästmötet i Härnösand 1758 utsågs han till opponent vid kommande prästmöte, men avled dessförinnan. Hade förutom dottern Brita Christina f. 1751 barnen: Israel f. 1753 komminister i Indal. Catharina Margareta f. 1755, gift med bonden Jon Davidsson i Jerqvistle, omgift med bonden Ol. Olsson i Åsen. Maria f. 1756, gift med Per Jonsson i Wästerflygge. Magdalena f. 1759, gift med komministern Aron Lidzelius i Indal. (Barn I:2, Far III:5, Mor III:6.)
II:4 mm
Brita Norberg-Valanger. Född omkring 1730. Gift 4/10 1750 med II:3. Död 1/7 1791. Omgift med Pehr Berglund, som utnämndes till hennes förste makes efterträdare, ”såväl för sin egen skicklighet som änkans och sterbhusets försörjande”. (Barn I:2, Far III:7.)
III:5 mff
Israel Olaus Valanger. Född 1683 i Bjästa, Nätra socken. Gift 1720 med III:6. Död 19/8 1752. Student i Uppsala 4 oktober 1707. Prästvigd till adjunkt i Ljustorp 1712 och nådårspredikant efter kyrkoherden Groth därstädes. Adjunkt hos prosten Petrus Jacobi Eurenius i Oviken 1714, som på det flitigaste rekommenderade sin adjunkt "dn Is. Valangrum till Indals sacellani”, vartill konsistorium gav sitt bifall 1718. En from och allvarsam lärare, stadig i lära och leverne. På Lidens prästbord hade han med pastors vetskap och minne sedan år 1736 mot 24 dir. kmt. och 2 t:r årlig afrad börjat uppbruka en steril, oländig samt med grov skog beväxt mark och satt den i stånd, så att därå kunde sås 21/2 t:r utom slått.
När han avled begärde änkan 50 års besittningsrätt. Konsistorium avslog ansökan emedan kapellan ej hade rätt att nedsätta sig på prästbordet, men ansåg billigheten fordra, att änkan måtte i sin lifstid nyttja, vad komministern af ris och rot uppbrutut,
(36)