Page 233 - Demo

Erik Staaff - vitter klassiker
När släktföreningens 1991 varande ordförande skulle genomgå studentexamen vid Norra Latinläroverket ansågs det lämpligt att de något skrala insikterna i latin förbättrades. Abiturientens far kontaktade sin gamle vän och frände Erik Staaff, som välvilligt ställde upp. Hemmet, Upplandsgatan 67, andades sekelskifte. Den gamle klassikern var då ganska spenslig, hade vitt yvigt hår, vackra drag, rörde sig graciöst, hade ett sirligt mycket vårdat språk. Med sitt milda försynta sätt lyckades han bibringa adepten acceptabla insikter.
Som lektor vid det anrika Norra Latin blev Erik Staaff legendarisk, kanske en svensk motsvarighet till Mr Chips vid ett engelskt college.
En något oväntad hobby hos den fine klassikern var intresset för indianböcker och -filmer. Sonen Erik berättar om faderns och sönernas många gemensamma filmupplevelser på biografen i hörnan Odengatan-Norrtullsgatan, ackompanjerade av ett inte alltid helt välstämt piano. Fadern var inte den minst roade.
När Erik Staaff började sin lärartjänst med undervisning i latin och
grekiska var den klassiska linjen helt dominerande, realisterna i minoritet. Miljön passade lektorn förträffligt, läroverket är av Zettervall byggt i florentinsk renässans.
Enligt 1905 års skolstadga sökte man vid läroverket ägna uppmärksamhet åt antikens mytologi, politik, historia, kulturhistoria och konst. Erik Staaff var den mest populäre latinläraren.
Hjalmar Brantings son, advokaten Georg karaktäriserar i en skolskildring Erik Staaff som "skolans mest förtjusande lärare”.
Han hade mycket att bestyra, ritade bilder till skolans årsredogörelser - talangen där kanske fädernearv. Han berikade dem med statsrättsliga, socialpolitiska och litterära utkast och lämnade många prov på sin förmåga som poetisk översättare. Han gjorde viktiga insatser i Sveriges och Stockholms humanistiska förbund.
Vid Norra Latins 75-årsjubileum 1955 utlyste föreningen Norralatinare en insamling för en stipendiefond till minne av sju förutvarande lärare vid skolan - en av dessa var Erik Staaff. Han hade för övrigt varit med om att stifta föreningen.
Sällskapet Concordia med humaniora på sitt program var Norra Latins äldsta elevorganisation, i själva verket äldre än läroverket, stiftat i ett litet lusthus vid Klara västra kyrkogata 1846 med namn som Carl David af Wirsén och Oscar Levertin och senare en lysande rad namn ur svensk vitterhet.
(233)