Page 202 - Demo

(202)
bristfällig. Det gick ända till 1835 innan den nya kyrkan stod klar. Den gamla stenkyrkan med intilliggande kastal lämnades att förfalla och blev snart en ruin. Nya kyrkan inreddes i en helt ny stilart, som skarpt bröt mot den gamla kyrkans. Förmodligen ansågs det otidsenligt att inpassa föremålen från den gamla kyrkan. Detta att inte tillvarataga den gamla kyrkans säkerligen värdefulla uppsättning av bänkar, läktare, predikstol, altare och annat ledde till att det mesta därav blev skingrat och endast enstaka rester finns kvar. Detta öde hade sånär även drabbat den stora altaruppsatsen, som funnits i gamla kyrkan. På 1890-talet lekte präst- gårdens barn och andra med 'gubbarna' från denna altaruppsats, som då låg inhyst i en lada vid kyrkoruinen.
År 1899 tillträdde en ny kyrkoherde i Sunne A. E. Lindeman, som samlade in de kringspridda delarna från den gamla kyrkan och satte upp dem så gott det gick i sakristian, uppe på skåp och i hörn i nya kyrkan. Där stod de gamla sakerna i ca 50 år fram till restaureringen 1950. Då återställdes altaruppsatsen i sitt ursprungliga skick i nya kyrkan som den en gång stod i den gamla kyrkan och torde vara den största och rikast utsmyckade, som finns i Jämtland. På ömse sidor om altaret är två höga pyramider uppställda, som tillhörde korskranket i gamla kyrkan.
Framför altaret är en altarring placerad och framför denna en vackert utarbetad 1600-tals dopfunt med änglahuvuden. Över korgången mitt framför gamla altaret hänger en malmkrona från 1736, skänkt av prosten i Sunne W. Wargentin.
Kyrkans båda klockor har tidigare suttit i kastalen vid gamla kyrkan. De är bägge gjutna i Stockholm, den större 1722 och den mindre 1745. Storklockan omgöts efter 'den gambla, som blef förderfvat och söndersprängder 1714’. När kyrkan byggdes färdig på 1830-talet upptogs också en ny kyrkogård intill kyrkan.
I mitten på 1800-talet tillkom en skola i närheten av nya kyrkan. Skolrådet lät då ta ett par gravhällar från ruinen och lade dem som brostenar vid skolhuset. Hällen över Staaffs grav följde först och främst med. När allt var färdigt hände något oväntat. Det började nämligen att spöka i och omkring skolan.
Utomhus lär det på kvällarna ha visat sig vitklädda gestalter. Inomhus
spökade det på andra sätt. Det har berättats att en dotter till skolläraren en natt hölls vaken av att ett så kallat härvträ gick på vinden ovanför det rum, där hon låg. En son till skolläraren lär ha mött något i en trappa. Det pratades mycket om spökerierna.
Många ansåg att de, som hade något med stenarnas förflyttning att skaffa handlat hänsynslöst. Ingen kände sig nöjd med att hällarna tjänstgjorde som broar.