Page 162 - Demo

(162)
kom till Stockholm och blev anställd i Skandinaviska banken och arbetade där till sin pensionering. Hon har sedan under flera år vistats utomlands i Haag och Geneve och varit sekreterare. Hon är 92 år nu och bor på Stockholms sjukhem, har blivit mycket långsam i sitt tal, men hon är alldeles klar i huvu-det och har minnet kvar. Hon har under alla år varit barnens omtyckta faster och vi besöker henne ofta”, skriver svägerskan Vera Bergström i maj 1989.
Nils Bergström. Född 24/4 1899 i Östersund. Död 30/8 1988 i Klosters fs, Eskilstuna. (Se tabell 153.)
Margareta (Greta*) Bergström-Anderlind. Född 3/12 1903 i Frösöns fs, Jämtland. Död 19/3 1984 i Sköns fs, Sundsvall. (Se tabell 157.)
Tabell 145 (från tabell 144)
Sverker* Petrus Bergström. Född 14/3 1889 i Indal. Medelpad. Gift med (1). Död 30/3 1919 i Stockholm. Statshydrograf. Genom att ge extralektioner till yngre elever bekostade Sverker till stor del sin skolgång i Östersunds läroverk. När det efter studentexamen blev fråga om yrkesval kom hans sjukdom, tuberkulos, att spela stor roll. Det ansågs på den tiden att utomhusarbete var det bästa botemedlet. Han inriktade sig därför på att bli lantmätare och började som s.k. hantlangare hos Immanuel Bergström. Han tog lantmäteriexamen 1910, gifte sig med Wera och kom till Hydrografiska byrån i Stockholm. Också där fick han fortsätta med slitsamt utomhusarbete och gjorde talrika resor till Norrland, bl.a. gjorde han vattenmätningar i Indalsälven. Samtidigt utbildade han sig i astronomi och matematik och tog fil.kand. 1914 vid Stockholms högskola. Han var även mycket musikalisk och spelade piano utmärkt. Sjukdomen blossade då och då upp, men han hade blivit friskförklarad, då han 1 jan. 1919 blev förste statshydrograf i Statens meteorologiska-hydrografiska anstalt. I mars samma år insjuknade både han och Wera i spanska sjukan och Sverker avled den 30 mars nyss fyllda 30 år. ”Den institution han tillhörde har lidit stor förlust och den svenska vetenskapen har mist ett av sina framtidshopp.
Genom sin chef intresserades han för den matematiska statistiken och denna nya vetenskaps användning inom hydrografien, och häråt ägnade han sedan sin lysande begåvning och en energi, som trotsade en gammal svår sjukdom. Bland hans rent teoretiska arbeten må nämnas ”Sur les moments de la fonction de corrélation normale den variables”, där han löste ett av den matematiska statistikens svåraste problem, samt hans uppsats ”När är linjär sambandsekvation tillräcklig?” Av de mera praktiska utredningarna är den "Om vattenståndssamband” den viktigaste; han